Från rikemansbordet till allas fikabröd
Det började för hundratals år sedan när människor under medeltiden vill snobba till det med bröd gjort på vitt mjöl. Och då fanns det ingen grädde med i bilden.
Uppdaterad: 2018-02-02

Medeltiden – semlan ser dagens ljus
Under medeltiden var det eftertraktat och en tydlig statusmarkör. Det heter semla efter latinskans ord för finsiktat mjöl: similia.
– Ljust bröd har alltid haft mer status än mörkt bröd, gjord på råg exempelvis, och den första semlan var bara en vanlig vetebulle gjord på vitt mjöl, berättar Richard Tellström, docent i måltidskunskap och etnolog vid Stockholms universitet.
Mandelmassa då? Nej, men mandel fanns i brödet, och kunde vara både hackad eller hel.
Med varm mjölk
Att det heter hetvägg har ingenting med en vägg att göra, utan med tyskans ord för kil: wecken, som har blivit vägg i svenskan. Och att äta bröd i varm vätska är inget nytt.
Men det är inte helt säkert att semlan bara serverades i just mjölk.
– Jag skulle inte utesluta att man kunde äta sin semla med varm öl eller svagdricka också, det var en vana vi började med under 16-1700-talet, säger Richard Tellström.
Läs också:
Senare halvan av 1800-tal
Nu börjar semlan dukas fram på var mans bord. Eller i alla fall var den inte längre en dyrbarhet för de övre samhällsskikten.
– Det beror ju på att ingredienserna blir mer lättillgängliga, såsom vitt mjöl, mandel och socker. Det hade ju med industrialiseringen att göra, säger Richard Tellström.
1920-tal – grädden läggs på toppen
Under 1920-talet får svenska bönder mejerier där det går att producera grädde av komjölken, efter att man redan hade producerat tillräckliga mängder mjölk och smör.
– Det fanns ingen som prioriterade vitt slösaktigt fluff på en semla innan dess. Då hade man andra prioriteringar, såsom smör som man kunde sälja och köpa spik, hammare eller vackra tyger för, berättar Richard Tellström.
Det var även under 1900-talet som mandelmassan började förekomma i semlan.
Semlan – en del av katolska Sverige
En semla var inte bara en högtid i sig, som det har blivit i dag när en semmelwrap kan sno löpsidor hos tidningarna. Då var semlan en liten del av något mycket större.
– Semlan är för fastlagen som glöggen är för julen, säger Richard Tellström som berättar att det finns mycket mer mat som ingick i traditionerna kring fastlagen, firandet som skedde innan man började fasta.
– På lördagen åt man mycket mat, på söndagen hade man mer fläsk, och på måndagen åt man bröd och på tisdagen var det pannkakor. Sedan kom askonsdagen, säger Richard Tellström och lägger till att denna tradition tillhör katolicismen och därför har fastan dött ut när vi blev protestanter.
– Det enda som överlevde var semlan! Så egentligen finns det ingen anledning att ha den kvar, säger Richard Tellström.
Richards bästa semla
Hur han själv föredrar sin semla råder det inga tvivel om.
– Det ska inte vara för stor. Lagom liten, alltså. Och så uppskattar jag mandeln, framför grädden. Den behöver inte ha mandelmassa, men gärna hackad eller hel mandel, säger Richard Tellberg.
Så du är inte mycket för vitt slösaktigt fluff?
– Nej, haha, precis. Men det viktigaste är att den känns... påkostad!, säger Richard Tellström.
Läs också: Så gör du årets godaste mini-semla
Läs också: Hetvägg – så gör du den älskade klassikern!
Läs också: Smarrigaste semlan – här är receptet!











