Sara försökte ta sitt liv: ”Jag kände mig bara dålig”

Sara Nyd från Visby vet hur det är att leva med ångest. Hon är bara 27 år men har försökt ta sitt liv två gånger. Nu, efter flera år av samtal och stöd, förstår hon att hon hade behövt en medmänniska som fångat upp henne och pratat om hennes känslor redan när hon var väldigt ung.

– Det hade inte behövt gå så långt att jag försökte ta mitt liv. Jag trodde att det var något fel på mig. För mig hade det krävts att någon varit lite extra jobbig – frågat och på riktigt visat att de ville veta hur jag mådde.

Sprider kunskap till unga

Sara bor tillsammans med sin man Kalle och två barn i en lägenhet i utkanten av Visby. Denna förmiddag är hon hemma från jobbet med sin 2-årige son Alexis som är lite krasslig. Sara sitter vid köksbordet och lille Alexis leker på golvet.

Vid sidan av sitt arbete som badvaktmästare är Sara engagerad som volontär i förebyggande insatser mot självmord genom den ideella organisationen Suicide Zero. Under året har Sara genomfört instruktörsutbildningen Våga fråga, med målet att komma ut i skolorna för att sprida kunskap till unga. Hon är övertygad om att det finns många som känner som hon en gång gjorde. Med driv i rösten förklarar hon:

– Jag har presenterat mitt projekt som baseras på de metoder som hjälpt mig för några skolor. Men än så länge har responsen varit ganska sval. Kanske är många rädda att tala om ångest och självmord. Det är synd, för det är ju just det som ofta är själva problemet.

Kände sig dålig och ful

Sara berättar om hur hon växte upp med sin familj, mamma, pappa och storasyster, i en villa i Visby. Som liten tyckte hon om att spela fiol och måla – och drömde om att bli konstnär.

Men hon kände sig tidigt väldigt ensam. När Sara var tio år började hon bli retad i klassen.

- Jag kände mig bara dålig. I sexan bytte jag till en skola där jag trodde att jag skulle hitta någon att vara med. Men det gjorde jag inte, berättar hon med eftertanke i rösten.

Sara beskriver åren i mellan- och högstadiet som om hon talar om någon annan person. Skolflickan som inte förstod att hon blev mobbad, utan bara kände sig oduglig och ful, med en ständig känsla av att inte passa in.

Skadade sig själv

Sara började gymnasiet med drömmen om att bli sjukgymnast och kom in på samhällsvetenskapliga programmet – men hamnade återigen i en stökig klass. Flera av tjejerna visade upp ärr från att ha skurit sig. Hon kände att hon också ville prova att skada sig själv – vilket hon också gjorde. Sara beskriver hur hon initialt kände ett lugn, då ångesten tillfälligt lättade. Men sedan kom ångesten – som blev så mycket värre än tidigare.

Så, när Sara var 17 år hade hennes ständiga tvivel, självrannsakan och ångest tagit henne till en situation där hon försökte ta sitt eget liv. Saras röst är stadig när hon sätter ord på den numera så avlägsna upplevelsen:

– Jag hade funderat ett bra tag på detta. Jag hade mått så dåligt länge, under nästan sju år och jag ville få ett slut på det. Jag är ju egentligen en glad person. Men jag hade inte kunnat vara mig själv under så lång tid. Det kändes – just då – som den enda lösningen.

Lättnad att få prata

Efter Saras självmordsförsök fick hon professionell hjälp, via Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, och familjeterapi. Sara fick då för första gången känna att någon verkligen lyssnade på henne och beskriver vilken lättnad det var att – äntligen – få prata. Att få hjälp att sätta ord på det svåra. Steg för steg kunde hon se allt klarare på hur många situationer i hennes liv som hade präglats av den ständigt närvarande ångesten.

Musiken är viktig

Sonen Alexis snubblar plötsligt på mattan och börjar gråta. Sara böjer sig ner och plockar upp honom. Han blir snart lugn. Här, i hennes vuxna hem, ligger Saras fiol framme och notstället står uppställt i vardagsrummet. En gång i veckan spelar hon i en stråkorkester.

Just musiken har spelat en viktig roll i Saras egen metod att hålla ångesten borta, liksom måleriet. På väggarna hänger flera av hennes egna blyertsporträtt.

Stödet tog slut för tidigt

Stödet som Sara fick från psykiatrin efter sitt suicidförsök var bra – för stunden. Men det var inte tillräckligt.

– Jag hade behövt några nycklar till hur jag skulle hantera min ångest om den skulle uppstå igen. Det fick jag inte.

När Sara var 22 år försökte hon ta sitt liv på nytt. Hon hade då en liten dotter på två år. Men när hon utsattes för både psykisk misshandel och sexuella övergrepp i en nära relation, fick självkritiken utrymme att växa – och ångesten kom tillbaka.

– När allt känns mörkt kan det kännas som att man inte vill leva längre. Jag hade ju en liten dotter och tänkte bara att hon nog skulle få det bättre utan mig. Att jag bara var en börda för mig själv och alla andra.

Hade behövt starkare stöd

I dag förstår Sara att hon hade behövt ett starkare stöd efter hennes första suicidförsök. Orsaken var att hon fyllde 18 år och hamnade då i ”skarven” mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Ingen ansvarade för att praktiskt slussa henne vidare.

– Jag ville inte att det skulle börja kosta pengar för mina föräldrar. Så jag sa ”Jag är okej nu”. Men det var jag inte. Psykiatrin borde ha legat på och inte tappat bort mig.

Mysigt hem

Nu lever Sara i en fin relation, med sin man Kalle. Deras rymliga tvåa är kreativt och lekfullt inredd. De har ofta tända ljus och Sara är mån om att ha ett mysigt hem.

Sara brukar gå eller cykla med barnen till lekplatsen vid Almedalen på måndagarna när hon är ledig.

– Frisk luft, sol och motion är så enormt viktigt för att må bra. Jag själv är den viktigaste personen jag har! Om jag mår bra kan också mina barn må bra.

Glada lådan – Saras personliga verktyg

Sara har fortfarande ångest ibland, men den är mildare än tidigare. Tillsammans med en terapeut har hon tagit fram en krisplan för hur hon ska hantera sina negativa tankar – steg för steg. Hon går inte i terapi längre men är uppmärksam på sig själv och tecken på depression.

Sara har också uppfunnit ett eget verktyg. I en box som hon kallar ”Glada lådan” har hon lagt små, men betydelsefulla ting som symboliserar det som ger henne glädje; foto på barnen, en bra bok, en favoritfilm.

- Jag har skrivit ett brev till mig själv med formuleringar som: ”Du är inte dig själv just nu” och ”det kommer att bli bättre.” Detta funkar för mig, eftersom jag vet att jag haft svårt att lita på andra när jag har en period av ångest. Men jag vet att jag kan lita på mig själv.

Läs också: Ångesten styrde hans liv: "Jag kunde inte ens presentera mig"

Läs också: Här kan du få stöd och hjälp

Saras råd till andra som mår dåligt

1. Samla ihop viktiga föremål och gör en egne "Glada lådan", (se ovan).

2. Skriv ner en lista på saker som du kan göra för att försöka att skingra dina mörka tankar: Ta en promenad i skogen, lyssna på musik, träffa en kompis. Meningen med listan är att du ska aktivera dig distrahera dina negativa tankar. Om inget av aktiviteterna hjälper för att bryta den nedåtgående spiralen kan det vara läge att ta hjälp utifrån.

3. När du har en bra dag, fri från ångest, skriv ett brev till dig själv. Tänk att den stora, starkare versionen av dig själv hjälper den mindre, svagare: ”Du är inte dig själv just nu”, ”det finns en ljuspunkt” och ”det kommer att bli bättre.” Spara brevet och plocka fram vid tunga stunder.

4. Går ut. Frisk luft och sol ger energi. Endorfiner – kroppens eget smärtlindringshormon – utsöndras när du rör på dig. Stäng inte in dig, det blir bara sämre.

5. Prata med någon om m du känner dig ful, dum och dålig.

6. Titta dig i spegeln varje morgon. Säg högt att du är bra. Det kan kännas otroligt fånigt och svårt, men med träning blir det lättare. Det är viktigt att kunna berömma sig själv.

7 råd till dig som förälder

1. Börja med att berätta att du oroar dig. Ibland är det bättre att inte ha ögonkontakt. Ta upp frågan i bilen eller på en promenad. Bekräfta och visa dig nyfiken vill veta mer. Visa att du finns och är engagerad.

2. Om din tonåring inte öppnar upp kan det fungera bättre att engagera nätverk omkring dig – med en vän till dig kan komma närmare, eller en kurator.

3. Lita på magkänslan.

4. Lägg ett pussel av ledtrådar.

5. Träna på att prata.

6. Läs på! Stäng av tv – läs en bok om hur man talar med tonåringar.

7. Ta hjälp av skolhälsan.

Läs också: Expertens råd: "Våga prata om självmord - det går att förebygga"

Läs också: Social ångest: Detta behöver du veta