Murklan – populär delikatess eller rena giftet! Så plockar du rätt svamp
Strunta i de släta enfärgade, de är inget att ha. När du jagar murklor ska du välja den som ser ut som om någon vrängt murklan ut och in. Toppmurklan är en delikatess, de andra giftiga eller smaklösa.
Ta inga risker i maj. Vissa murklor är giftiga, hur man än bär sig åt. Förr i tiden sågs stenmurklan som en säker matsvamp så länge den förvälldes och kokvattnet hälldes bort. Så ser man inte på murklor idag.
Stenmurklan och dess kusiner i familjen Gyromitra innehåller giftet gyromitrin. När den kokas försvinner inte allt gift eftersom en del är vattenlösligt medan en annan del av giftet är bundet i organiska molekyler i svampen.
Lägg till det att murklorna kan vara olika starkt giftiga och att människor kan hantera giftet olika bra så får du ännu fler orsaker att hålla tassarna borta. De här mekanismerna kan också förklara att folk förr lyckats klara stenmurkelsåser utan att må pyton. De hade alltså ren tur.
Idag ger ger Livsmedelsverket rådet att man inte ska äta stenmurklor alls. De är till och med så giftiga att själva förvällningen är ett problem, ångorna är inte bra att andas in. Giftet gyromitrin påverkar nervsystemet och hämmar kroppens användning av vitamin B6. Det ger främst illamående och diarré men hos försöksdjur har man också sett att giftet kan brytas ner till en cancerframkallande substans och att det kan påverka fertiliteten.
Tack och lov är antalet allvarliga förgiftningar av människor få.
– Det handlar om enstaka fall per år och de allra flesta lindriga. När vi sett allvarliga förgiftningar handlar det ofta om att folk ätit svampen utan att förvälla eller att de kokat sås på förvällningsvattnet, säger Mark Personne, överläkare på Giftinformationscentralen.
Läs också: Ajabaja - så uppför du dig i kantarellskogen
Familjen Gyromitra består av stenmurklan, blek stenmurkla, biskopsmössa och lömsk biskopsmössa men alla är mer eller mindre lömska. En bra regel är att helt strunta i alla murklor om de är veckade med slät yta oavsett om de är helskrynkliga eller bara har två bruna mössveck, som biskopsmössan har.
Hattmurklor i familjen Helvella är inte heller något att ha. Vissa kan förväxlas med biskopsmössa, många smakar inte gott och alla måste förvällas eftersom de innehåller helvella-syra som inte heller är så nyttig.
Den du vill ha är toppmurklan som kommer ur en helt annan familj, Morchella. Den har smala bruna åsar på utsidan men mellan dem syns tydligt svampfotens ljusa färg, som om någon vrängt den ut och in.
Läs också: Ajabaja - så uppför du dig i kantarellskogen
Toppmurklan finns både med toppig hatt och rund och är en riktig delikatess. Men förväll den gärna innan du tillagar, bara som en extra säkerhetsåtgärd.
