Deras chokladfabrik drivs av kärlek och crowdfunding

Österlen Choklad Fabrik, Skåne-Tranås Sverige, står det på den svarta skylten vid vägen. Därinne i den stora tegelbyggnaden luktar det jul. Chokladdoften sprider sig från några stora ­jutesäckar med kakaobönor vid entrén och aningar av pepparkaka och kanel letar sig tillsammans med nejlika, rom och apelsin genom de tidigare skolsalarna.

I disken trängs mandelmassa­cigarrer med gräddbullar (skånska för skumbollar) som för tillfället fått en touch av saffran. Adventskalender med 24 praliner som togs fram inför förra julen – en ny smak för var dag – sålde slut på två veckor.

– Jul och påsk är våra stora högtider. Många kommer hit och handlar julklappar, säger Ulrika och sätter sig med en kopp choklad. Som extra smakskjuts låter hon en pralin med rosmarin sakta smälta i koppen.

Pralinmaskinen gick sönder

När Ulrika och Fredrik tog över nycklarna till Österlenchoklad i oktober för fyra år sedan lämnade de sina välavlönade jobb i Stockholm. Fredrik hade arbetat med affärsutveckling på internet, Ulrika som strateg inom PR och sociala media.

– Österlenchoklad var ett etablerat företag fast vi förstod att vi tog över en säck med problem.

Lagom till decemberruschen gick pralinmaskinen sönder. Stormar och snökaos gjorde att strömmen ständigt bröts. De var ensamma i produktionen och jobbade nästan dygnet runt för att klara alla beställningar. Men Fredrik och Ulrika klagar inte. De är inbitna problemlösare och älskar sitt sätt att leva.

– Det är en förmån och blir en livsstil. Vi har tagits emot jättebra i Skåne-Tranås. När man har ett företag samarbetar man naturligt med andra och backar upp varandra, säger Ulrika.

Jordmånen bestämmer smaken

Kunskapen om choklad, menar de, står i dag där kaffe eller vin var för 20 år sedan. Det finns olika toner i chokladen men ofta är det så mycket tillsatser i den färdiga chokladkakan att det inte går att känna någon skillnad.

– Kakao får, precis som vindruvan, sin karaktär från jordmån och typ av böna men också från jäsning och rostning. När vi gav oss in i branschen ville vi ta vara på detta. Hur skulle vi använda Österlens råvaror för att kanalisera smakerna? Vi ville utgå från genuina råvaror.

Så de testade. Och smakade. Och testade igen. Aronia och kvitten men också bacon, cheescake och jordgubbstårta. Så är också varje pralin ett hantverk som tar 2–5 dagar att göra.

– Vi lever ständigt med det. Under en promenad på stranden sa jag ”den där jordnötspralinen behöver mer salt”, säger Fredrik.

Privatpersoner sköt till pengar

Vid sidan om pralintillverkningen gör de sin egen choklad direkt från kakaobönor. Maskiner har köpts in från USA och Italien; varmlufts­ugnar för rostning, en kross för att få bort skalen och mala bönorna och en för att blanda samman kakao med socker. Maskinerna finansierades med hjälp av crowdfunding eller gräsrotsfinansiering. Det innebär att privatpersoner sköt till pengar i verksamheten i förväg.

– Crowdfunding är ett ­spännande sätt att finansiera. Det engagerar och sprider kunskap och vi använde oss av sociala medier på ett mycket medvetet sätt, säger Fredrik.

Åtta sorters choklad, var och en med sin karaktäristiska smak, tas nu fram. Återförsäljare finns i USA, Frankrike, Australien och Skottland och nu står Japan och Sydkorea på tur. Kakaobönorna importeras från kooperativ världen över där personalen får bra betalt och har schysta arbetsförhållanden. Upp mot 60 nya sorters bönor provas varje år och tipsen kommer ibland från oväntat håll.

Bönor från taxichauffören

– Jag åkte taxi i Göteborg då ­taxi­chauffören undrade vad jag gjorde. ”Jag tillverkar choklad.” ”Å”, sa chauffören, ”min morbror är polischef i en by i Nigeria där det produceras jättebra choklad”, säger ­Fredrik.

Fredrik lämnade sitt visitkort och tänkte inte mer på det men två månader senare stod det så några kilo kakaobönor på trappan.

– De var helt fantastiska, de smakade kanelbulle. Det bara bevisar att det finns så mycket bra bönor att ­hitta, säger Ulrika.

En viktig lärdom de fått som företagare har varit att låta saker och ting vila. Genom att hinna reflektera och ta ett steg i taget blir slutprodukten oftast bättre.

– Vi har en vision om var vi vill vara om tio år men har lärt oss att oväntade saker kan dyka upp när som helst längs vägen. Därför detaljplanerar vi bara ett kvartal i taget.

Läs också: Svedjans ost gör succé med hundraårigt mathantverk

Läs också: Så gör du julens ljuvligaste glögg – med chokladsmak!

Läs också: 2017 års bästa julmarknader – 24 stycken från norr till söder