Livet på landet
Lars och Åsa har en begravningsbyrå på gården
Åsa och Lars Juhlin i norrbottniska Bredåker kombinerar två mycket skilda verksamheter. De är mjölkbönder och begravningsentreprenörer.
Uppdaterad: 2017-10-30
Ett 30-tal kor följer en med blicken när man rullar in på gårdsplanen hemma hos Lars och Åsa Juhlin i Norra Bredåker utanför Boden.
– Vi slog det sista höet för några dagar sedan och det har varit ett perfekt torkväder så jag tror att det ska ha blivit riktigt fin kvalitet, säger hon och ler.
Hjälps åt med lantbruket
Maken Lars äger och driver Juhlins Lantbruk tillsammans med sin bror men Åsa hjälper till där vid behov.
I dag har de 72 mjölkkor på gården och utöver det finns också en del ungdjur. Men det är inte den enda verksamheten på gården.
Sedan fyra år tillbaka kombinerar de också mjölkkorna och arbetet i lantbruket med en liten begravningsbyrå.
– Men det började nog långt tidigare när jag och min mamma drömde om att kunna starta en begravningsfirma för att kunna erbjuda billigare och enklare begravningar. Vi reagerade på att det var så kostsamt, berättar Åsa.
Tog över en begravningsbyrå
Drömmen om att driva egen begravningsbyrå blev till sist verklighet. Det visade sig att begravningsentreprenören i Harads skulle sluta och då erbjöds Åsa och Lars att överta den verksamheten.
– Jag fick först praktisera för att känna om jag kunde klara av det. Och sen var det bara att börja som egen, berättar Åsa.
Åsa arbetade tidigare i Piteå på Swedbanks telefonbank, ett arbete som innebar många mils bilpendling. Nu kan hon starta och avsluta sin arbetsdag hemma i Bredåker.
Det gör det också möjligt för henne och Lars att hjälpas åt i såväl lantbruket som i begravningsfirman.
– Ibland kan man vara i mjölkningen eller så är man ute med traktorn och slår eller harvar eller gör någonting annat när telefonen ringer, berättar Lars.
Åker inom ett par timmar
När någon i bygden har dött så gäller det att byta fot – och roll.
– Det är ju sällan någon jättepanik. Men inom ett par timmar är man ju i väg, säger Lars.
Även för Åsa har det inneburit en stor omställning i och med att hon bytte bankjobbet mot att ha huvudansvaret för ett eget företag.
– Men detta är ju vad jag ville göra och jag trivs väldigt bra. Att möta människor, lyssna och göra ett så bra jobb som man bara kan. Då går ju sedan djungeltelegrafen att man har gjort ett bra jobb, säger hon.
Sedan fortsätter hon:
– Vi har ju inga stora annonser utan det är ju från mun till mun det sprids. Och det är ju den bästa reklamen. Har man gjort allt så som de har velat och de verkligen är nöjda känns det väldigt bra.
I uppgiften ingår bland annat att hämta den avlidne. Många gånger kan det handla om att åka hem till en familj där en människa har dött i hemmet.
Möter människor i sorg
Vid hämtningarna åker de alltid ut tillsammans.
– Vi möter ju människor i sorg. På ett eller annat sätt. Det kan ju handla om en ung människa som har dött mycket plötsligt. Sådant är hemskt. Men för att man ska kunna hjälpa så måste man lägga de egna känslorna åt sidan så gott det går, säger hon.
När de två sedan är på tu man hand brukar de prata.
– Det är nog viktigt att man kan göra det. Vi brukar ju få en del tid i bilen tillsammans. Det tycker jag hjälper om det känns tung och jobbigt, säger Lars.
Och begravningarna utförs mellan mjölkningarna.
– Ja, så är det. Men det är sällan just det krockar, säger Åsa.
De har inte något kontor där de tar emot sina kunder utan begravningssamtalen görs ofta hemma hos de anhöriga.
– En modell som har fungerat mycket bra och som också är uppskattad. Att vi i en för dem trygg miljö i lugn och ro kan sitta och prata om hur de vill ha det, berättar hon.
Kalv i ladugården
Samtidigt lever de med liv och död även i lantbruket. Vi går in i ladugården där en ny kalv har blivit född under natten.
Lars öppnar kätten och hälsar på den lille krabaten.
– Hej du. Du ser frisk och fin ut, säger Lars och stryker kalven på huvudet.
När han är på väg att stänga dörren till boxen är den lilla kalven där med huvudet och ena benet.
– Näe, du måste stanna där inne, säger han och lyfter tillbaka benet.
Efter en tur genom ladugården och förbi mjölkgropen stannar vi till ute på gården. Intill i en carport bredvid hönshuset står den svarta bårbilen parkerad.
– I början hajade vissa till när man kom körande med den här genom byn. De undrade givetvis också vem som hade dött när vi var ute, berättar Åsa.
I dag har byborna i Bredåker vants sig och den svarta bårbilen har nyligen ersatts av en specialbyggd mindre buss som inte är lika iögonfallande.
– Och här inne förvarar vi kistorna, säger Lars och öppnar upp dörren till ett förråd där det doftar gått från furu.
Känslan ska vara rätt
De är måna om att göra det som känns rätt i hjärtat. Båda har hört talas om skräckexempel där anhöriga har mött begravningsentreprenörer som har försökt sälja de dyraste paketen.
– Människor i sorg som får höra ”men nog var väl mamma ändå värd en finare kista”. Jag får rysningar när jag tänker på sådant. Man får aldrig utnyttja att de är i en svår stund. Det är oetiskt och helt förkastligt, säger hon
Lars nickar instämmande:
– Man måste kunna sätta sig själv i samma situation. Det är tillräckligt dyrt med en begravning eller kremering.
I dag har de fullt upp att få tiden att räcka till. Mitt i allt arbete på gården och i byrån finns dessutom en dröm om att starta gårdsbutik.
– Det är nog mest jag som drömmer om det. Jag tycker att det hade varit härligt att kunna ta emot människor här och sälja mjölk, ost, ägg och eget kött. Sådant som gården producerar, säger hon.
Lars ler och flikar in:
– Men det var ju det där med tiden. Någon gång måste man ju få vara ledig också.
Har 72 mjölkkor
Namn: Lars och Åsa Juhlin.
Ålder: Båda är 53 år.
Bor: I byn Bredåker som finns på båda sidor om Luleälven. Byn har cirka 900 invånare och byarna förbinds med en bro.
Familj: Åsa har barnen Klara och Isak från ett tidigare förhållande.
Djur på gården: 72 mjölkkor samt ungdjur, två hundar, två katter, höns, tuppar och vaktlar.
Mark: De brukar cirka 150 hektar åkermark (100 hektar vall och 50 hektar korn).
Intressen: Skoteråkning för Lars och Åsa tycker om att resa. De brukar också tillbringa lite tid i en sommarstuga norr om Vuollerim.
Drömmer om: Att starta en gårdsbutik och sälja mjölk, ost, ägg och kött som de själva har producerat.
Läs också: 28-årige Andreas har det nya trendyrket: Mjölnare
Publicerad: 30 oktober 2017
