Forskare: "Landsbygden är den jobbiga farbrorn ingen vill ha med"

Aline Kärrbäck från Stockholms universitet publicerade 2014 sin forskning kring landsbygd kontra stad, i samarbete med Jordbruksverket. Hon känner igen bilden av landsbygden som något som är satt på nåder i den svenska politiken.

"Staden är inte norm"

– Jag tror inte att staden är total norm men att det är en väldigt bekväm norm. Överlag skulle jag säga att landsbygden ofta ses som tärande snarare än närande. Lite som den jobbiga farbrorn som ingen vill ha med på släktkalaset men som måste få en inbjudan ändå. Framför allt ses landsbygden som besvärlig, långsam och krävande i mån av resurser, pengar och tid.

"Blir en ond cirkel"


Och hur påverkar detta landsbygden?


– Det farliga är när detta blir en ond cirkel och politiker och samhällsplanerare negligerar landsbygden. Då flyttar människor därifrån och företagare skräms bort vilket leder till att politiker får signalen att landsbygden inte är attraktiv och drar in ytterligare på satsningar.

Aline pekar på två tydliga förändringar som skett på den svenska landsbygden de senaste 30 åren. Dels den kraftiga inflyttningen till staden där Sverige är ett av de länder i västvärlden som urbaniserats snabbast, dels trenden att allt fler har en längtan efter det ”lantliga”.

Lantligt flyttar in i städerna

– Det tyder på ett slags idealisering av landsbygdens värden – det familjevänliga och småskaliga med närhet till både natur och lokal produktion. Men den moderna tappningen av det blir istället att det lantliga flyttar in i städerna och blir något hippt.

Aline Kärrnäck har i sin studie analyserat sex regionala utvecklingsplaner och idén om att staden ensam kan bära en region är tydlig. Det finns dock regioner som lyckats bättre än andra, menar Aline.

– Västerbotten sticker ut med en högre ambitionsnivå än många andra. Infrastruktur och kommunikation står i centrum på en demokratisk värdegrund för att möjliggöra utbildning och arbete på distans, och luckra upp den traditionella platsbundenhet som genomsyrar mycket samhällsplanering.

Finns hopp

Och visst finns det visst hopp även för andra regioner tycker Kärrbäck.

– Jag tycker mig se något av ett uppvaknande och en ny vilja att faktiskt värdesätta och ta vara på landsbygderna. Framöver hoppas jag framför allt på en högre ambitionsnivå och att det från politiskt håll presenteras mer ambitiösa investeringar. För att människor ska vilja bo kvar på, eller flytta till mindre orter måste det finnas möjlighet att driva företag, utbilda sig, mötas i sociala forum, uppleva kultur och ha tillgång till kommunikationer.