Svunnet Sverige: Älskade dragspel – utskälld av kultureliten

”En äkta gentleman är en man som kan spela dragspel, men väljer att avstå” sa musikprofilen Sten Broman.

Men kan flera miljoner svenskar verkligen haft fel?

Tiotusentals lärde sig spela dragspel

Skruva klockan ett århundrade tillbaka och vi finner ett gryende folkhem vars tillväxt ivrigt ackompanjeras av ljudet från sammanpressade bälgar.

Tiotusentals svenskar lär ha lärt sig spela dragspel och läsa noter tack vare den förste store dragspelsambassadören Andrew Walter.

Livet i finnskogarna

Ännu fler känner igen låtar som ”Livet i Finnskogarna”, ”Drömmen om Elin”, ”Säkkijärven polka” och ”Wiggen”.

Ja, på 30-talet kunde man till och med bli svensk och europeisk mästare i dragspel. En av dem var stockholmaren Olof Johansson som 1937 kammade hem båda titlarna under namnet Olle Johnny.

Dragspelande rockstjärnor

För precis som sentida rockstjärnor som David Bowie, Alice Cooper, Lady Gaga och Avicii, hade dragspelets kungar och drottningar ofta artistnamn. Det var Bångbro-Stina, Erik Frank, Gnesta-Kalle och Calle Jularbo.

Den sistnämnde lär förresten ha rekord i antal skivinspelningar - 1 577 titlar. Att jämföra med exempelvis Abbas drygt 100.

Rynkade på näsan

Men visst, det har också stormat kring dragspelet. Redan när den armeniske orgelbyggaren Cyrill Demian 1829 tog patent på sitt instrument med vibrerande metallplattor - först presenterat som en sorts ”bärbar orgel” - rynkade finkulturen på näsan.

Ännu runt sekelskiftet beskylldes dragspelet för att hota den klassiska musiken, men också den folkmusik som dittills framförts till fiol vid danser och kalas.

Folkmusikforskaren Karl Peter Leffler hävdade till exempel 1918 att ”dragspelets gälla och råa klang, troligen långt mera än man anar eller gör sig besvär att tänka efter, ger näring åt ligapojkslynnet”.

Men inget kunde stoppa bälgafebern.

I ”Emil i Lönneberga”, som utspelar sig strax efter sekelskiftet, klämmer drängen Alfred i Lönneberga mygg om lördagsaftnarna med sitt handklaver. Förmodligen var det ett knappdragspel med några bastoner för vänsterhanden.

Billiga att köpa

Men instrumenten var redan på väg att bli betydligt mer avancerade. I ”Johan på Snippen” som skrevs 1922 talas som bekant om ”åttio basar och fint fanér”.

Ändå var dragspel förhållandevis billiga att köpa, speciellt när musikhandlaren Albin Hagström började serietillverka. 700 000 dragspel blev det med åren från det världsberömda aktiebolaget i Älvdalen.

Instrument för kolare och rallare

”Den fattige mannens piano” var dessutom relativt lätt att lära sig - och smidigt att bära runt till kolarkojor, drängstugor och rallarlag.

Ljudet var också tillräckligt starkt för att spela upp till danser som schottis, polka och vals.

Lantliga naturbegåvningar

I backspegeln är det lätt att se 1930- och 1940-talen som dragspelets guldålder. Svårare blev det när elgitarren omsider banade väg för nya (rock)musikaliska ideal. Då var det egentligen bara Leif ”Burken” Björklund som behärskade kulturkrocken.

Ändå fick dragspelshatare som Sten Broman uppleva ännu en svår tid, när det populära tv-programmet ”Nygammalt” på 1970-talet skapade en kort renässans.

Plötsligt var det åter okej att vara dragspelare. Lantliga naturbegåvningar som Roland Cedermark och ”Pepparn” Pettersson blev oväntat kultfigurer, samtidigt som kändisar som Hasse Tellemar och Thore Skogman öppet förklarade sin kärlek till det utskällda instrumentet.

Benny Andersson drar en vals

I dag kan dragspelet åter tyckas vara satt på undantag. Men då glömmer man att svensk musik kanske allra tyngsta profil, Benny Andersson, tillhör dess ivrigaste tillskyndare.

Att mannen som skrev ”Dancing queen” och ”Mamma mia” även kan komponera och framföra nyskrivna dragspelsvalser ger förstås hopp för entusiasterna.

Bränn dem!

Så tydligen hade han fel, den finlandssvenske musikprofessorn Otto Andersson, som i en ofta citerad artikel från 1907 höjde ett varningens finger för dragspelets fasor:

”Dansen ej efter dragharmonikors skrän! Köp dem ej! Hys dem ej i edra hem! Bränn dem!”e

Läs också: Snapsens historia: Grevinnans uppfinning gav oss nubbe till sillen