Alfred Blomberg:"Jag vill att folk ska se att korna har det bra"

Han hinner knappt kliva in i lagården förrän Mårten är framme vid hans sida. Den nioåriga, helsvarta fjällkon – döpt efter den tidigare ägaren – är gårdens mest sociala.

– Hon är tyvärr värdelös ur produktionssyfte, men det känns fint att ha kvar henne ändå, säger Alfred och stryker Mårten med långa, kärvänliga tag.

I en av de intilliggande hagarna betar ”gamlingarna”, det vill säga 10-15-åringarna. Under sommaren släpps alla gårdens drygt 90 fjällkor ut på bete.

Vidsträckta hagar

Ena långsidan på deras lagård är öppen, vilket gör att de har utsikt över hagarna som sträcker sig ner till den intilliggande Oresjön.

Här växer ett brett spektra av vilda örter och den unika floran är en anledning till att köttet från "Sunnanheds fjällkor" hyllas av köttkonnässörerna och har utsetts till Exceptionell råvara.

Det är en förening med samma namn, som sammanför landets främsta producenter och kockar för att utveckla Sverige som matland.

Varje år arrangeras ett Smakmöte då kött från Sveriges främsta fågel-, gris-, nöt-, lamm- och fårproducenter bedöms utifrån kriterier som utseende, mörhet, konsistens och smak.

Läs också: Lina Englund driver getgård: "Jag började med två getter från Blocket"

Läs också: Mjölkbonden Hanna: "Jag hoppas att folk förstår hur viktiga deras val är"

Råvaror som får minst 35 poäng får utmärkelsen Exceptionell råvara. 2016 fick "Sunnanheds fjällkor" 42 poäng, vilket var det näst högsta betyget en råvara i Sverige fått. Sedan dess har företaget inte behövt göra någon marknadsföring.

– Jag är ingen supersäljare, men det behöver jag som tur är inte vara eftersom efterfrågan har blivit så stor, säger Alfred.

Men det har inte alltid varit så. När Alfreds pappa Sven Blomberg efter 27 år som mjölkbonde bestämde sig för att gå över till nötproduktion i början av 2000-talet var det svårt att få ekonomin att gå ihop.

Slakterierna betalade dåligt för de gräsbetande fjällkorna eftersom de hade en tjockare fettkappa än andra köttkor.

Intresset väcktes

Det var först när Sven Blomberg och hans hustru Ann-Christine Elings Blomberg kom i kontakt med Fällmans kött, en grossist specialiserad på svenskt kvalitetskött, och Exceptionell råvara, som intresset för det ovanligt smakrika köttet väcktes.

Numera är väggarna i lagårdens omklädningsrum täckta av diplom och utmärkelser. Flera Exceptionell råvara, men också Torsåkerstipendiet, som tilldelas en producent ”som kombinerat miljömässig hållbarhet och sensorisk kvalitet på ett exceptionellt sätt”

– Det känns kul att få den typen av pepp. Det gör mig motiverad att fortsätta utveckla gården, säger han.

Alfred växte upp på gården, som ligger i byn Sunnanhed mellan Orsa och Edsbyn. Pappa Sven Blomberg fastnade för de utrotningshotade fjällkorna redan på 1970-talet och hade sin första fyra fjällkor i ett skogsstall i sin mammas villaträdgård.

1998 flyttade han till gården och utökade besättningen, men en omfattande brand i lagården 2002 tvingade honom att fundera på hur han skulle bygga upp och driva gården vidare.

– Pappa fick rådet att sälja fjällkorna och satsa på en tyngre köttras. Men han räknade på det och kom fram till att det skulle bli mer ekonomiskt att behålla fjällkorna eftersom de äter mindre än andra köttkor och tar mindre plats, säger Alfred.

Bevarar rasen

Dessutom ville han fortsätta att bidra till den utrotningshotade rasens bevarande.

En av de kockar som familjen Blomberg kom i kontakt med genom Exceptionell råvara är Stefan Eriksson. Han har vunnit Årets kock och driver sedan i fjol den extremkonceptuella Stockholmsrestaurangen Brutalisten, som har blivit gårdens viktigaste kund.

– Stefan köper två till tre helfall per år, säger Alfred. Det är väldigt smidigt att sälja till någon som kan ta tillvara hela djuret. Dessutom är det kul att sälja till någon som har varit här och sett hur djuren har det.

Alfred välkomnar alla som köper hans kött att hälsa på.

– Jag vill att de ska se att korna har det bra, säger han.

Han tog över gården 2019, när han var 22 år. Då hade han gått naturbruksgymnasiet och arbetat sida vid sida med sin pappa i två år.

– I början tänkte jag att jag ville bygga något från grunden, precis som min pappa hade gjort, men nu känner jag mig väldigt nöjd med att få förvalta och bygga vidare på det han har skapat.

Sven bor numera en kilometer från gården och hjälper till när det behövs.

– Det är guld värt, konstaterar Alfred, som annars driver gården på egen hand.

Liten produktion

Produktionen är blygsam. Varje år skickar han tre till fem kor och 10-15 tjurkalvar till slakt. Kalvlådorna säljs främst lokalt, medan nötköttet säljs till restauranger och köttintresserade privatpersoner.

Av det som blir över gör hantverkscharkuteriet Gulo Gulo i Järvsö korv, hamburgare och salami som Alfred sedan saluför lokalt.

– Det skulle vara roligt att hitta ett eget sätt att hantera köttet. Jag har span på den gamla Ica-affären i byn, den skulle vara perfekt för att till exempel börja lufttorka och hängmöra kött, säger han.

Dessutom finns lösa planer på att börja erbjuda någon form av helhetsupplevelse för karnivorer, i samarbete med grannentreprenören Mike Lind.

Han driver Hello Sunnanhed, ett spektakulärt boende i en vackert renoverad lada på andra sidan vägen.

– Vi har pratat om att vi skulle kunna bjuda hit någon kock som får tillaga köttet och att gästerna även får komma hit och träffa korna.

Många idéer

Alfred har flera idéer för framtiden, men säger att det ekonomiska läget gör det svårt att sia om framtiden.

– Det finns flera olika scenarier; ett är att bygga ut och skaffa fler kor, ett annat är att vi kommer att behöva minska på antalet. Allt beror på ekonomin.