Josefin och Maria lyckades mot alla odds: ”Båtskroten blev en lyckträff”

Hur sjutton skrotar man en båt? Den frågan ställde sig Josefin Arrhénborg och Maria Rindstam. Svaren uteblev och de startade en egen båtskrot. Innovationen ledde till att de fick pris av näringsministern.
Nu finns båtskroten i hela landet. Och för ett halvår sedan blev de klara med nästa steg, nätverket Båtretur.
– Tillsammans med Sweboat och Stena Recycling, Tillväxtverket samt Hav- och vattenmyndigheten har vi byggt ett nätverk med bland annat transportörer, sanerare och båtägare. Allt material hamnar i Stenas återvinningsanläggningar.
Det är inte ett enormt båtkunnande eller båtintresse som driver dem, även om de gillar att vara på sjön, snarare ett brinnande miljöengagemang.
– Vi såg ett problem som ingen kunde ge oss en lösning på. Ingen visste var eller hur man skrotar en båt. Ingen kunde berätta vad som händer om man sågar en båt mitt itu. Så vi började stycka båt för båt och lärde oss efter hand – som att inte såga i glasfiber utan skyddsoverall. Det kliar i flera veckor, säger Maria.

Positiva följdeffekter

– Sedan sporrade det oss mycket att folk sa: Det är kul, tjejer, att ni väckt debatten, men det kommer inte att hålla i längden. Och det kunde vi ju inte ge dem. Det gjorde att vi fortsatte ett steg längre än vi kanske hade gjort annars, säger Josefin.
Starten av båtskroten har fått flera positiva följdeffekter. Bland annat en skeppshandel och ett kafé på Nya Djurgårdsvarvet i Stockholm.
– Allt bara hände. När vi stod på båtmässan så kom en äldre herre fram, ägaren till Tackel & Tåg, och sa ”Ni ska köpa min butik.” ”Nej, nej, det har vi inte tid med.” ”Jo, det tycker jag att ni ska göra.” Till slut köpte vi den. Det är åtta år sedan, berättar Maria.
När tjejerna etablerat sig där kom nästa förfrågan.
– Det var Nya Djurgårdsvarvet som sa: Ni ska flytta över er verksamhet hit. Nej, det tänker vi inte göra. Men okej, eftersom alla som kommer in i butiken berättar hela sin historia och sedan efter tre timmar köper en mutter för 40 kronor kunde vi ju kanske sälja på dem en kopp kaffe också. Så vi sa att vi flyttar hit om vi får öppna ett kafé också. Och då fick vi det.

Svarar på alla skrotningsfrågor

– Så helt plötsligt står man här i köket och gör räkmackor och snackar drivaxlar och svarar på skrotningsfrågor, säger Josefin.
Men fokus är fortfarande skroten, det är den som är grunden till tjejernas verksamhet.
– Själva skrotandet lejer vi folk till numera, men det är härifrån vi sköter skrotningsförfrågningarna, har kontakt med privatpersoner, försäkringsbolag och dykare. Det är oss man kontaktar när man vill skrota en båt, det är vi som åker ut och kollar på båten, ser hur vi kan transportera bort den och lämnar offert.
Under resans gång har de lärt sig massor, både om Myndighetssverige och om båtar. Och de bästa lärarna är kunderna.
– De vill gärna dela med sig av exakt allt. I detalj. Hela deras båthistoria, vad de har för slags båt, hur den är byggd och gärna visa bilder också. Så vi har ju fått den bästa skolan, berättar Maria.
Sedan finns det de som vill sätta dit tjejerna också.
– En gång kom en herre in och viftade med en koffernagel. ”Vet du vad det här är, lilla gumman?” Och jag hade tur, jag hade just lärt mig det av kunden innan, som var lite vänligare. Så jag sa: Ja, det är en koffernagel. Då blev han tyst, berättar Maria.
Tjejerna tillstår att det är mycket de fortfarande inte kan och de kan inte ha allt i lager, det finns en oändlig mängd båtmodeller och tillbehör.

Kostar att lämna in båten

Men det är roligt när de ringer och vi råkar hitta just rätt lucka eller mantågsfot. Det är inte så ofta men när det händer så är det väldigt kul.
Josefin och Maria har jobbat mycket med att förändra attityderna kring att skrota båtar.
– I början ringde många och frågade: Vad får jag för min båt? Och den resan har varit lång, från att man tror att man ska få 10 000 kronor till att man får betala 10 000 kronor. Men nu har många människor förståelse för att det kostar och att det är viktigt att lämna in båten. Även Håll Sverige Rent, Sweboat och Naturvårdsverket har fått upp ögonen för problemet, säger Maria.
Och responsen från myndigheter och kommuner?
– De skriver väldigt mycket rapporter. Som kommer fram till det vi redan berättat för dem. Papper är deras grej, säger Josefin.
Från början visste ingen vad en båtskrot var så tjejerna fick inte ens en företagsförsäkring. Miljötillstånd och annat har också tagit väldigt lång tid.
Tungrott med andra ord, och så i en mansdominerad bransch?
– Ja, de ville tala med chefen. Eller i alla fall med en man, för jag har ju lite båtfrågor så det är bäst att jag tar det med någon annan, berättar Josefin.

Målet är närmare än någonsin

– Men från det att vi blev ifrågasatta av alla, både kvinnor och män, så är det inte en människa som säger någonting nu. Visst, vi har synts mer, men kanske har attityderna också ändrats, säger Maria.
– Målet var att lösa skrotningsproblemet i Sverige. Det har gällt sedan dag ett. Och nu är vi närmare än någonsin. Efter sommaren tror vi att det ska vara löst så att vi kan dra i gång till nästa säsong. Då ska du kunna kontakta oss var du än befinner dig i landet och så löser vi ditt problem, säger Maria.

Litar på sin magkänsla

Namn: Maria Rindstam och Josefin Arrhénborg.
Bor: Båda bor och har
sommarställe på Muskö.
Ålder: Maria, 38, Josefin, 32 år.
Familj: Maria: Man och tre barn på 5, 9 och 11. Josefin: Man, två barn, 9 och 3 år.
Gjorde tidigare: Josefin hade eget företag som inredare och dekoratör. Maria hade precis läst klart till socionom.
Lärt sig: Maria: Enormt mycket om båtar. Och jättemycket om att starta ett företag i en nisch som aldrig funnits.
Josefin: Att tro på oss själva och gå på vår magkänsla.

Så funkar det att skrota sin båt

• Att skrota sin båt kostar 2 800 kr/ton. Plus transporten som kan gå på en hel del.


• I dag finns inte någon form av reduktion eller premie.


• Maria och Josefin skrotade cirka 250 båtar under fjolåret. De gissar att 500 båtar per år behöver skrotas de närmaste åren.


• Man kan skrota en båt på egen hand om man har ordentliga skyddskläder och sanerar alla ämnen. Men det är förenat med risker. Dessutom kanske inte ditt skrov tas emot på återvinningscentralen. Det har de ingen skyldighet till.