Fler myskoxar kan lindra klimathotet

Att bygga upp svaga bestånd av stora vilda däggdjur gynnar övrigt biologiskt liv, alltså andra djur samt växter. Men det kan också hjälpa till att motverka klimatförändringar. Det skriver Sveriges lantbruksuniversitet i ett pressmeddelande (obs: extern länk).

I Afrika har forskare upptäckte att ökningen av antalet gnuantiloper omvandlat mark till en så kallad kolsänka. Där lagras alltså mer koldioxid, som annars skulle bidra till växthuseffekten, än vad som frigörs till atmosfären.

Läs också: ”Naturskydd kan ge glesbygden ekonomiskt uppsving”

Läs också: Vindkraftverk får rena/djur-natur/asynen-av-vindkraftverk-far-renar-att-fly/r att fly

Tramp ökar bördighet

Detta har skett genom att gnuernas bete och tramp förbättrat markens bördighet och minskat förekomsten av bränder på savannen.

Att återställa lokalt utdöda eller kraftigt reducerade bestånd av stora däggdjur, här menas djur över 40 kilo, kallas ”rewilding” och dämpar alltså enligt denna nya forskning klimatförändringar.

Kolet frigörs

Forskarna har också funnit nordliga däggdjurs betydelse för att kunna lindra klimathotet. Mycket kol lagras i ständigt tjälad mark, men detta kol har frigjorts alltmer i allt varmare klimat.

Uppvärmningen medför en ökning av buskar, och buskar absorberar mer solvärme än gräs. Detta bidrar till att marken blir varmare och att ännu mer kol frigörs.

Myskoxe och ren behövs

Stora betande däggdjur som ren och myskoxe motverkar däremot förbuskning av tundramarker, som därmed blir kallare och släpper ut mindre av växthusgaser.

I Sverige (Härjedalen) finns en vild flock på ett tiotal myskoxar, samt ett hägn där myskoxar föds upp för att släppas ut. Antalet renar i Sverige varierar kring cirka 250 000 djur. Samtliga är tamrenar, men de allra flesta betar fritt som om de levde vilt.