Våga inte säga nej till en kopp kaffe!

Ska det vara en kopp kaffe? Du har säkert fått frågan, och det ska du vara glad för. I vårt samhälle är den central och laddad, nästan som ett litet frieri.

Detta gäller förstås inte slentrianmässigt erbjudet kaffe, som i väntrum och bilverkstäder och andra affärsmässigt opersonliga situationer.

Nej, den intressanta koppen är den som erbjuds när man lämnar tillbaka en lånad häcksax till grannen, skjutsat hem någon annans barn efter en fotbollsträning eller när man som vilsegången vandrare knackar på och frågar om vägen.

Läs också: Så förvarar du kaffet

Läs också: Kaffe förbränner fett

Naturligtvis kan en erbjudan om kaffe utebli, det behöver inte vara konstigt alls. Folk har inte tid.

Men om frågan ställs, så uppstår laddningen. I det oskyldiga ”vill du ha lite kaffe” döljer sig ”du verkar okej, vill du vara med mig ett slag?” samt ”det vill säga om du tycker att jag också verkar okej”. Att bjuda in är att blotta sin strupe ett ögonblick.

Du tackar ja. Så skönt! Spänningen släpper och kaffet som socialt smörjmedel får flöda fritt. Att dricka kaffe tillsammans är kommunikation, det är att vända sig mot varann med om inte kärlek så i alla fall acceptans.

Och när den rykande och doftande vätskan hälls upp är det bara att fortsätta med smörjandet. Många möjliga och ofarliga repliker finns till hands. Ni kan känna er trygga.

”Gott kaffe det här.”

”Vad är det för rostning, tro?”

”Ja, utan kaffe vore livet bra fattigt.”

”Hos mormor blev det ju alltid kokkaffe.”

”Blir det många koppar om dagen?”

”Det lär vara nyttigt, säger dom.”

”Tänk, finnarna dricker visst ännu mer än vi.”

”En påtår kanske?”

”Ja tack, finns det en skvätt till så.”

Man behöver aldrig lämna kaffet som samtalsämne, men ändå ha en trevlig stund tillsammans. Känns allt dessutom bra så långt, går det att tassa vidare på kaffespåret och bli lite mer personlig.

”Började du dricka kaffe redan som barn?”

”Läkaren sa att jag borde hålla mig till högst tre koppar om dagen.”

”Dricker din man/fru också?”

En väg till fördjupad kontakt kan också gå via själva muggen, med dess eventuella bilder och text, eller koppen som kaffet skvimpar omkring i.

”Jaså, du håller också på IFK Norrköping!”

”Fin Muminmugg! Samlar du?”

”Den här Blå blom-servisen hittade jag på loppis i Vassmolösa.”

Här finns goda chanser att spinna vidare för den som trivs med kaffestunden. Kanske börjar en vänskap spira. Kanske inte. Hursomhelst står inget på spel, eftersom ramen är en vardaglig fikastund med enkla och välbekanta regler.

När kaffet är urdrucket är det dags att bryta upp. Lätt som en plätt, för det är vad som förväntas. Ingen tankeläsning behövs. Glöm bara inte de bevingade orden ”tack för kaffet”.

Så vad kan gå fel?

Jo, du kan tacka nej. Ett ”ja tack” hade sänkt axlarna hos de inblandade. Vi ska dricka kaffe. Vi är av samma skrot och korn i åtminstone ett avseende. Vi möts.

Men ett ”nej tack” stoppar tiden. Laddningen tickar olycksbådande och en förklaring krävs. Och tänk dig för nu. Lyder den ”jag dricker inte kaffe” uppfattas du som en alien som står och spottar på människolivet. Oförlåtligt.

Säg i stället att du har lite bråttom och mumla något om ”nästa gång”. Tills dess går du lämpligen en nybörjarkurs i kaffedrickning, om du vill skaffa en genväg till medmänniskors hjärtan.