”Utvinningen av vanadin är ett allvarligt hot mot våra bördiga jordbruksmarker”

I dag finns drygt trettio beviljade eller ansökta undersökningstillstånd som gäller alunskiffer. Problemet är att vid bearbetning av alunskiffer frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen som innebär allvarliga och långsiktiga hot mot grund- och ytvatten, skriver jordbrukaren Carl Piper och LRF i sex regioner.

Uppdaterad: 2018-11-09

Utanför Dalby bryts stora mängder sten till anläggningsarbeten. Företaget Scandivanadium har fått undersökningstillstånd av Bergstaten för att leta efter främst vanadin i sydöstra Skåne. Jordbrukaren Carl Piper är kritisk till utvinningen av vanadin.

Det nya förbudet mot utvinning av uran är ett viktigt steg mot en hållbar gruvnäring. Men de prospekteringsföretag som tidigare intresserade sig för uran i Sveriges alunskiffrar riktar nu in sig på vanadinutvinning istället.

Sommarens torka har slagit hårt mot skördarna i hela landet, med brist på såväl grönsaker som djurfoder som följd. Mitt i denna extrema situation har ett brittiskt företag beviljats undersökningstillstånd avseende vanadin i Österlens bördiga jordbruksmark. I jordbruks- och kulturbygden Oviken, invid Storsjön i Jämtland, söker ett australiskt och ett kanadensiskt företag om tillstånd för samma sak.

Det är bara tre exempel i raden; enligt myndigheten Bergsstaten finns i dag drygt trettio beviljade eller ansökta undersökningstillstånd som gäller alunskiffer.

Det är en porös och lättbruten bergart, omgiven av våra bördigaste jordbruksmarker, som finns i stora delar av Skåne, Västra Götaland, Östergötland, Örebro län, Jämtland, Västerbotten samt på Öland och Gotland.

Många hade hoppats att det förbud mot uranutvinning som nyligen trädde i kraft skulle innebära slutet för prospekteringsföretagens aktiviteter i alunskiffrarna, men tyvärr blev det inte så.

Läs också: Markägare körs över i jakten på mineraler

Läs också: Batterifabrik väcker optimism i Skellefteå

Läs också: Frågor och svar om äganderätt

Läs också: Markägaren Olle: IP Only har inte klarat jobbet på landsbygden

Nu är det ofta vanadin som står i fokus för deras intresse. Problemet är att vid bearbetning av alunskiffer frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen som innebär allvarliga och långsiktiga hot mot grund- och ytvatten – detta gäller oavsett vad man säger sig vilja utvinna.

Vanadin kan bland annat användas för tillverkning av flödesbatterier. Tekniken är känd sedan decennier och beskrivs som lovande. Men den fyller i dag ingen avgörande funktion vare sig i energi- eller transportsystemen.

Vi är inte kapabla att bedöma teknikens framtida tillämpningar men vad vi med säkerhet vet är att det finns en stor och hittills outnyttjad potential för utvinning av vanadin ur stålproduktionens slaggrester.

Enligt myndigheten SGU motsvarar denna outnyttjade förekomst hälften av hela Europas behov av vanadin. Det finska företaget Ferrovan kan komma att fatta beslut om en fabrik för att återvinna vanadin ur slagg redan före årsskiftet.

Regeringen och Centern ska ha all heder för det nya förbudet mot uranutvinning. Lagen bör kompletteras snarast, för att Sveriges bördigaste jordbruksmarker aldrig ska förvandlas till gigantiska dagbrott. Ett första steg är att låta det kommunala vetot mot uranbrytning utvidgas till att omfatta all utvinning ur alunskiffer.

Debattörer:

Carl Piper, jordbrukare och initiativtagare till kommunuppropet för ett kommunalt veto mot prospektering i alunskiffer

Anna Törnfelt, ordförande LRF Gotland

Hans Ramel, ordförande LRF Skåne

Lars Ahlin Grinde, ordförande LRF Jämtland

Per Willén, ordförande LRF Örebro

Peter Borring, ordförande LRF Östergötland

Sofia Karlsson, ordförande LRF Västra Götaland