Markägare körs över i jakten på mineraler

Patrik Erixon kör genom det kuperade området på gränsen mellan Östergötland och Småland. Skog och hagmarker avlöser varandra, under oss ligger den eftertraktade mineralfyndigheten som en avlång limpa genom landskapet.

Patrik pekar och berättar med sin kraftiga röst: här ska gruvans deponi ligga, här ska det anläggas dammar, här är industriområdet och där inne ska gruvhålet vara. Vi passerar flera gårdar, större och mindre. Om gruvan blir verklighet kommer de sannolikt att bli obeboeliga.

Markägare har ingen talan 

Runt 800 fastighetsägare finns i eller inom en kilometer från det planerade gruvområdet.

Patrik Erixon tycker att det är häpnadsväckande att markägare inte har någon talan när nya gruvor planeras.

– Det är alldeles för lätt dra igång en verksamhet. Och de berörda får inte ens vara med på spelplanen.

Patrik bor själv någon mil från det planerade gruvområdet Norra Kärr men har under den långa juridiska processen företrätt och stöttat en släkting som äger mark som gränsar till den tänkta gruvan, och som även bor där.

Under bilresan beskriver han möten med undersökande geologer och hur djupt bygden påverkats av gruvplanerna. Misstänksamhet grannar emellan har vuxit fram. En del har gett upp och sålt gården.

Läs också: Asfalten breder ut sig – landets bästa åkrar bebyggs

Ingen opinion för gruva

Lagarna för gruvbrytning är ett hån mot landsbygden, menar Patrik Erixon. 

– Sverige har blivit en stor exploateringsyta där man plockar fjädrarna från landsbygden. Och om gruvan blir av släcker man ner hela området.

I norra Sverige har många gruvsatsningar skapat förhoppningar om nya jobb. Lokala politiker och delar av lokalbefolkningen har stöttat planerna. Norra Kärr är i det avseendet ett undantag. Någon stark lokal opinion för en gruva finns inte här.

Sverige har en lång historia av gruvbrytning, åtminstone sedan 1200-talet har vi brutit järnmalm. Med stigande priser på metaller och mineraler har intresset för gruvdrift åter ökat. I dag finns 16 aktiva gruvor och under de senaste åren har flera nya fått tillstånd att starta. I början på 1990-talet ändrades lagen så att utländska företag fick börja söka mineraler i Sverige. Många markägare har därför fått uppleva hur okända företag plötsligt letar mineraler utanför husknuten.

Stor fyndighet

Historiskt är det främst järn och koppar som brutits i Sverige. I många av de gruvor som planeras i dag, exempelvis i Norra Kärr, vill man i stället bryta så kallade sällsynta jordartsmetaller. Vindkraftverk, flygplan, elbilar och mobiltelefoner är några av de produkter som skriker efter dessa metaller. Företaget bakom gruvplanerna i Norra Kärr hävdar att fyndigheten har en särskilt hög koncentration och är bland de större i världen. 

Olle Holmstrand, doktor i teknisk geologi och engagerad i gruvfrågor, pekar på att Sverige har tacksamma förutsättningar för den som vill bedriva gruvverksamhet. Att gruvbolagen bara betalar två promille av sina intäkter i så kallad mineralavgift till markägare respektive stat är en del i det. 

Lagstiftningen är också byggd för att förenkla för metall- och mineralbrytning. Samhällets behov av metallerna anses så stort att markägare inte ska få ställa sig i vägen. 

– Man har väldigt lite att säga till om. Som markägare är det i princip omöjligt att stoppa en gruvexploatering, säger Olle Holmstrand.

Sverige ställer höga krav

Från regeringens håll är tonerna annorlunda. Gruvnäringen ska utvecklas och Sverige kan ställa högre miljö- och arbetsmiljökrav än många andra länder, enligt Daniel Ferreira, pressekreterare hos näringsminister Mikael Damberg (S).

– Var och en av oss använder dagligen produkter där sällsynta jordartsmetaller ingår utan att reflektera över varifrån de kommer. En mobiltelefon innehåller över 40 olika metaller. Sällsynta jordartsmetaller är också en förutsättning för mycket annan ny grön teknik, skriver Daniel Ferreira i ett mejl till Land.

Ett argument som Olle Holmstrand inte ger mycket för.

– Man blåser upp det när man säger att vi är beroende av dessa metaller. De är inte så sällsynta i världen. Vi kan köpa billigare från Kina. Norra Kärr är inte lönsamt.

Risk för vattnet

Det tänkta gruvområdet ligger bara några hundratals meter från E4, strax norr om Gränna. Vi kör under den vackert belägna motorvägen och plötsligt har vi den djupa och sägenomspunna Vättern framför oss. Vyn är vidunderlig med betande djur och branten ner mot sjön. Just vatten är viktigt i gruvbrytning. Enligt planerna ska stora mängder vatten pumpas upp från Vättern och det använda vattnet ska sedan föras bort österut, genom Adellövsån, som här mest liknar ett dike, och ut i Svartåns vattensystem.

En av de stora riskerna med gruvbrytning är att dammar brister, vilket bland annat skett i Finland. Giftiga ämnen från gruvprocessen kan då följa med ut i vattendragen.

”Inte förenlig med lagen”

Vi följer ån som någon mil från Norra Kärr rinner ut i sjön Noen. Carl Hermelin bor vid sjön, på Degla gård. Han tar sitt dricksvatten ur sjön.

Han ser inte hur gruvan kan vara förenlig med lagen. Han nämner exempelvis vattendirektivet och miljöbalken.

– Vi har en lagstiftning som säger att man inte får äventyra vattenkvalitén. Så det är bara att följa lagen så blir det ingen gruva, säger han bestämt.

LRF kritiskt

Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är kritiskt till den nuvarande lagstiftningen. Markägare och andra berörda, som rennäringen, har väldigt svag ställning gentemot gruvbranschen, menar Åsa Hill, jurist på organisationen.

– Vi tycker att markägaren ska äga eventuella mineraler på sin mark, och att man får förhandla med den som äger marken om man vill anlägga en gruva.

Juridiskt står frågan om gruvan i Norra Kärr nu och stampar. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde 2016 regeringens beslut att tillåta gruvdrift på platsen.

Men det kan ändå bli en gruva. Företaget bakom gruvan, Leading Edge Materials, måste först göra en mer omfattande miljökonsekvensanalys.

Fler omdiskuterade gruvprojekt

Blaiken
 En gruva utanför Sorsele i Västerbotten som startade 2006 och sedan dess gått i konkurs vid två tillfällen. Saneringen av området beräknas kosta 80-300 miljoner, en kostnad som skattebetalarna får ta.


Pajala
 Northland Resources malmgruva skapade jobb och framtidstro i Pajala innan den gick i konkurs 2014. Förhandlingar förs om att starta gruvdriften igen.

Kallak 
Ett brittiskt bolag har under lång tid velat bryta järnmalm utanför Jokkmokk. Miljöengagerade och renägare har demonstrerat mot planerna. Regeringen ska avgöra om gruvan får starta.

Om huset måste säljas

Det finns en möjlighet att tvångsinlösa, expropriera, hus vid gruvdrift. Ersättningen till husägaren ska då motsvara vad ett jämförbart hus i närområdet kostar. Det vanligaste tillvägagångssättet är dock att ägare och gruvbolag frivilligt kommer överens om priset om man väljer att lämna sitt hus.

Läs också: Kirunas stadsflytt lockar nya turister

Läs också: Bönderna vill rädd aåkermarken – Trafikverket ratar förslaget