Sara Bäckmo: Grönsakerna trivs i bäddar

Vårens stora projekt var att påbörja en omvandling av köksträdgården. De fyra första åren har jag nämligen sått och planterat rakt ner i backen. Nu vill jag ha ett system med mer markerade och upphöjda bäddar i hela odlingen för att minska arbetet och göra ytan lättare att använda. Främst barnen skulle dra nytta av upphöjda bäddar, var min tanke.

Läs mer av Sara Bäckmo på Skillnadens Trädgård

Alltså planerade jag långa bäddar, drygt en meter breda, i alla kvarter. Sedan grävde jag. Och grävde. Och grävde. Tills det blev nästan klart. Till våren ska jag göra det sista kvarteret, sedan består hela köksträdgården av prima bäddar, upphöjda och väl markerade. Redo att rymma en stor del av vår mat.

Värme, näring och fukt

Upphöjda bäddar är precis som det låter: odlingsbäddar som höjer sig över markytan runt omkring. Det kan vara bäddar som gjorts inuti en låda eller ram av något slag. Jag har gjort mina utan ramar.

Det finns många fördelar med att odla i höga bäddar och det är särskilt två saker som lockar mig. Dels blir det lättare för alla att se var det är okej att sätta fötterna, dels blir det enklare att sköta odlingen, vilket spar tid.

Sedan följer förstås en massa andra bra saker. Som att en bädd kan täckodlas mer effektivt än en enda stor yta. Med väl gödslad jord kan jag plantera grönsakerna mycket tätt och få större skörd på ytan.

Tidigt på våren och sent på hösten håller sig bädden lite varmare än marknivån vilket ger en riktigt lång säsong. Jag kan så bladgrönsaker redan i februari–mars och sedan så nya i augusti för höstskörd. Det är lätt att täcka den ganska smala bädden med en fiberväv som ger grönsakerna ett extra skydd mot kylan.

Skapa en odlingsbädd

En upphöjd odlingsyta kan göras på många olika sätt i köksträdgården. Enklast är förstås att fylla en låda med jord och sedan är det klart. Jag brukar dock snåla med min finjord och använder den helst bara som topplager i en ny bädd.

Läs också: Sara Bäckmo: Odla varje dag och skörda året om

I stället kan kompost- eller trädgårdsmaterial läggas ut på en lagom stor yta och sedan täckas med jord, då blir bädden som en kompost att odla på de första åren när de understa lagren bryts ner. Det ger gott om näring. De brukar kallas för odlings-limpor eller lasagnebäddar och är perfekta att göra på hösten när det finns gott om material. De flesta nya bäddar har jag grävt väldigt enkelt, som jag beskriver på nästa uppslag.

Eftersom jag täckodlar är jag noga med att täcka de bäddar jag grävt så snart de är färdiga. Materialet på toppen ger näring till jorden när maskar och insekter bryter ner det, hindrar vatten från att dunsta och minskar ogräset i bädden markant. Det är särskilt bra att täcka bäddar som görs på hösten, då hinner mikro-livet i jorden komma i gång ordentligt och bearbeta materialet och jag kan starta med full fart till våren.

Behöver inte gräva

Att odla i upphöjda bäddar är betydligt mindre arbetskrävande än att odla rakt i backen. Jorden hålls porös och fin när jag hela tiden lägger på täckmaterial, som gräsklipp, löv och växtmaterial som maskarna kan omvandla till ny jord. När de fräser omkring i sina gångar luftas jorden och flyttas omkring precis lagom mycket. Det spar mig massor av tid eftersom jag inte behöver gräva bäddarna – vare sig på hösten eller våren – utöver själva anläggningen.

För att det ska fungera behöver jag hela tiden mata bäddarna med material. Under sommaren har jag lagt på gammal blast, gräsklipp och annat som med tiden blir jord. Det mesta av växtmaterialet i köksträdgården läggs tillbaka i odlingen och då behöver jag inte bära saker och ting fram och tillbaka till komposten. För mig är det viktigt att kapa tid i köksträdgården eftersom jag sköter den på min fritid.

Läs också: Sara Bäckmo lär dig täckodla: ”Skräpet i trädgården blir bästa gödseln”

Bäddar med olika teman

Tidigare har endast delar av grönsaksodlingen bestått av upphöjda bäddar. Jag har hunnit prova mig fram, jämföra, och på så sätt funnit att jag borde ha dem på hela min odlingsyta. Nu när jag odlat i de nya bäddarna i snart en hel säsong ser jag nyttan väldigt tydligt, särskilt där bäddarna täckts omsorgsfullt.

Bönorna i en av bäddarna har täckts noga med täcken av gräsklipp och ensilage. De frodas och har inte behövt vattnas särskilt ofta.

Den största vinsten är ändå att jag aldrig behövt rensa under säsongen. Någon enstaka planta maskros har ryckts bort, inget mer. Nu ger bondbönorna plats för nya sådder av spenat inför hösten.

Läs också: Sara Bäckmo: ”Nu ska vi bara äta grönsaker från egen köksträdgård”

I ett annat kvarter hade jag tidigt på säsongen inte nog med täckmaterial att täcka de nya bäddarna med. Här har jag i stället försökt att odla mycket tätt för att inte ogräset ska ta över.

Två gånger under sommaren har jag gödselvattnat med nässelvatten (läs mer om det på bloggen) för att tillföra extra näring och jag har vattnat betydligt mer än i de täckta bäddarna. För att inte tala om all ogräsrensning …

En av köksträdgårdens finaste bäddar är min efterlängtade blomsterväv. Här samsas tätt planterade sommarblommor med mangold, röd trädgårdsmålla och bronsfänkål. Den har gjort mig lycklig varje dag sedan de första blommorna slog ut.

Gräv en enkel upphöjd bädd

1. Markera en bädd som är max 120 centimeter bred och i valfri längd.

2. Gräv ett längsgående dike mitt i bädden, drygt ett spadtag brett och så djupt som möjligt. Lassa upp jorden längs kanterna inom bäddens markerade område.

3. Fyll diket med trädgårdsskräp, gammal kompost, gödsel, gräsklipp, löv eller annat organiskt material.

4. Stampa till materialet och fyll på ända upp till dikeskanten om det är möjligt.

5. Kratta jorden som tidigare grävts upp så det täcker bädden. Jämna till kanterna. Det gör inget om det är en liten kulle i mitten, den kommer att sjunka allt eftersom.