Odla tibast

Tibast – utseende

Vår vildväxande svenska tibast är en nätt, oftast knappt meterhög buske, som sprider en ljuvlig doft när den blommar i rosa, rosalila eller vitt. Den hör till de allra första att erbjuda nektar och pollen åt nyvakna humlor och fjärilar, något som gör den attraktiv även i trädgården.

Tibast – odlingszon

I trädgården passar även den vilda tibastens rara kusiner. De har samma fina doft men är mindre och blommar senare.

Margareta Rutqvist och Bo Strandgren i Täfteå, Västerbotten, har både vår svenska vildväxande tibast och flera andra tibastarter i trädgården, som ligger i odlingszon 5.

– De är härliga trädgårdsväxter, framför allt för den underbara doftens skull. Dessutom är blommorna fina och många sorter är vintergröna. De är också härdiga och klarar sig överlag bra i norra Sverige, berättar Margareta.

Läs också: Bokashi – så funkar trendiga komposten

Läs också: Odla rabarber – allt du behöver veta

Tibast självsår sig gärna

Den vanliga, vilda tibasten är lättodlad och klarar både magra och torra lägen. Hos Margareta självsår den sig och dyker ofta upp som fröplantor här och där.

– Koltrastar och andra fåglar äter av bären och hjälper dem att sprida sig, säger Margareta.

Tibastens bär

Tibastens röda bär är, trots att de är giftiga för oss människor, populära hos fåglar. Vår vilda svenska tibast finns även i en vitblommande form som får gula bär. I trädgården har den, beroende på hur man ser det, en för- eller nackdel eftersom fåglarna inte brukar äta bären.

Rött är den signalfärg som växterna använder när de lockar fåglar att äta deras bär. Gula och vita bär har de svårare att hitta så de brukar få sitta kvar och pryda busken.

Tibastens kusiner

I östgötska Finspång har Vivianne Granath och Gunnar Hansson ett stort antal omhuldade tibastplantor i trädgården. Rosentibast, dvärgtibast, dofttibast, susannatibast och neapeltibast är några av namnen.

Några är bulliga och kompakta, andra små och krypande. Blommorna är ljusrosa, mörkrosa, lilarosa, vita och till och med gula. Den vita formen av vår svenska tibast är en favorit.

– Det är så roligt med något som blommar riktigt tidigt, vissa år har de första blommorna kommit redan i februari!, berättar Vivianne.

De andra tibastarterna och sorterna har sin höjdpunkt lite senare, i maj, då doften av tibast svävar över trädgården, särskilt soliga dagar.

– Doften påminner om parfym, den varierar lite mellan olika sorter men den är alltid väldigt god och blir aldrig för mycket, säger Vivianne.

Svensk tibast

Många av de odlade tibastsorterna är nästan lika härdiga som vår svenska tibast. Däremot är de kinkigare med underlaget. Medan svensk tibast är anspråkslös och trivs i en ganska vanlig, gärna stenig, jord, kräver ”kusinerna” ett synnerligen väldränerat underlag för att trivas.

– I naturen växer de i Alperna och andra bergsområden. Vi odlar dem i upphöjda bäddar med en egen blandning av planteringsjord, sand och stenkross. Det viktigaste är att de får en riktigt väldränerad och solig växtplats, berättar Gunnar.

Köpa tibast

Den största utmaningen med att odla tibast är att få tag på dem. I trädgårdshandeln är de ovanliga men ibland kan man hitta den svenska, både den vanliga rosa och den vita formen, och har man riktig tur kan även någon annan art dyka upp.

– Att leta rätt på alla olika sorter har varit lite av en utmaning. Vi har köpt en del i Danmark och Storbritannien, andra på de växtmarknader som anordnas av Sällskapet Trädgårdsamatörerna, där vi är medlemmar sedan många år, säger Gunnar.

Även Margareta har hittat en del av sina tibastar på Trädgårdsamatörernas växtmarknader, andra har hon beställt från Storbritannien. Just nu väntar hon på en beställning från öländska träd- och buskspecialisten B’Ströö.

Giftig tibast

Att tibast och dess bär är giftiga är inget vare sig Margareta eller Vivianne och Gunnar tycker att man behöver bekymra sig över.

– Vi har haft både barn och barnbarn i trädgården i många år utan att det har varit några problem. Man ska aldrig äta bär man inte känner till, det bör alla barn få lära sig. Och om någon ändå skulle stoppa ett bär i munnen lär den snart spotta ut det, för fruktköttet har en sträv obehaglig smak, säger Margareta.

Jodå, Margareta har smakat på fruktköttet. Däremot har hon inte bitit sönder kärnan som ska ha en brännande smak.

Källarhals eller trollbär

Det inspirerade Carl von Linné att föreslå källarhals som svenskt riksnamn för tibast. Förr i tiden har tibast även kallats pepparbär, trollbär och pigbär, det sistnämnda möjligen beroende på att bären sägs ha använts som abortmedel.

Tibast och allergi

Namnet tibast syftar däremot på barken, som förr i tiden var en apoteksvara och användes utvärtes mot bland annat gikt och svullnader – men prova inte, hudkontakt med saven kan ge allergiska reaktioner.

Så odlar du tibast

Läge: Vår svenska tibast, 'Daphne mezereum', trivs i lätt skugga. Andra odlade arter och sorter föredrar ett soligt läge.

Växtplats: Svensk tibast trivs i vanlig trädgårdsjord. Andra arter är lättast att lyckas med i upphöjda rabatter där jorden blandats med sand och stenkross så att den blir riktigt väldränerad.

Låt stå. När tibasten etablerat sig är det bäst att inte flytta den. Rötterna är långa och vindlande och svåra att gräva upp utan att ha sönder.