Fjällkvanne – historien bakom den nya trendväxten

Den högresta och aromatiskt doftande fjällkvannen kan bli manshög med en blomkrona stor som en fotboll. I Sverige växer den mest i fjälltrakterna där den trivs i fuktiga dalgångar och längs vattendrag. Men utbredningsområdet är stort och sträcker sig till Sibirien och Himalaya.

Använd i tusentals år

Under vikingatid och medeltid odlades kvanne i Norden i särskilda kvanngårdar och den har varit skyddad i lag i Norge och Island. Samer, inuiter och sibiriska folkgrupper har troligen använt kvanne längre än så, kanske i flera tusen år.

Skogshistorikern Anna-Maria Rautio studerade hur samerna använt kvanne historiskt, när hon gjorde sin doktorsavhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå.

– På samiska finns olika namn för olika åldersstadier och för olika delar av kvannen. Det vittnar om att den varit viktig under mycket lång tid, berättar Anna-Maria.

Flera växter i en

Kvanne är, precis som persilja och morot, en i grunden tvåårig till fåårig växt som dör efter blomningen. Det första året samlar den näring i en pålrot. När den är redo, under sitt andra levnadsår eller senare, blommar den och sätter frö. På lulesamiska kallas den unga, infertila plantan för fáddno, medan den i blomstadiet kallas för båsskå. De användes också på olika sätt, nästan som om de var olika växter. För samerna som hade en diet som mest bestod av kött, fisk och mjölk kan man tänka sig att vårens spädda kvanneskott och blad var efterlängtade.

– Kvanne har en blommig och frisk smak som är mycket egen och känns lite parfymerad, lite på samma sätt som lavendel, säger Anna-Maria.

Roten gör gott

Roten, urtas, har länge använts som medicin, bland annat ansågs den kunna förebygga pest. Under medeltidens pestutbrott exporterades stora mängder från Norge söderut i Europa. Roten har gott anseende även hos dagens örtkunniga. Framför allt för sitt innehåll av bitterämnen som stimulerar produktionen av matsmältningsvätskor och främjar matsmältningen. Den innehåller också eteriska oljor och kan användas mot dålig andedräkt.

– Samerna var medvetna om risken att bli sjuk när många människor samlades. Därför tuggade man ofta på en bit kvannerot när man besökte Jokkmokks marknad och träffade mycket folk, säger Anna-Maria.

Konserverar mjölk

Även stjälkarna åts efter att ha skalats med kniv, antingen färska eller torkade. Men den viktigaste användningen var för att konservera renmjölken. Kokta och hackade bitar av kvanne blandades med mjölk som sedan fick fermentera i kärl nedgrävda i marken. Resultatet var den traditionella rätten gompa. Anna-Maria berättar att hon blev bjuden på gompa när hon intervjuade Greta Huuva, samisk matambassadör, för sin doktorsavhandling.

– Greta gjorde sin gompa på filmjölk eftersom renar sällan mjölkas numera. Vi åt den på tunnbröd men hon brukade också ha den till kött. Hon sa att gompan stått i kylskåpet i fem år, det låter otroligt men den var fräsch och god, säger Anna-Maria.

Samlade in information

Greta Huuva, som nyligen avlidit, föddes 1946 och växte upp i en renskötarfamilj i Tornedalen men flyttade till Jokkmokk när hon var i tjugoårsåldern. Hon vigde en stor del av sitt liv åt att samla in kunskap om traditionell samisk mattradition och växtanvändande. Greta träffade och intervjuade många äldre samer runt om i Sápmi. Det hon lärde sig delade hon med sig av bland annat som lärare i samiskt mathantverk och i kokböcker.

Läs också: Prepperrörelsen växer rekordartat i Sverige

Läs också: Hon bor ensam på sista väglösa fjälljordbruket

Läs också: Få ordning på din stökiga mage med örter

Skördas varsamt

Av Greta Huuva lärde sig Anna-Maria också hur man skördar kvanne på ett skonsamt sätt för att hindra att den går i blom men ändå har kraft kvar att överleva. Eftersom kvanne dör efter blomningen kan man få den att leva längre genom att hindra den från att gå i blom.

– Man måste skörda försiktigt, inte ta hela växten och inte skära av skaftet med kniv, då är det risk att roten ruttnar och plantan dör, förklarar Anna-Maria.

Kryddar skorpor

Genom att skörda precis lagom mycket kunde samerna förlänga livet på kvannen och på så sätt säkra tillgången – och så kan du förstås göra om du provar att odla din egen kvanne.

Anna-Maria brukar få frön av kvanne från en odlande granne och tipsar om att de är jättegoda att använda som krydda i mandelskorpor. Hon brukar också använda avkok av fröna till honungsvatten.