De byggde en vacker bipaviljong

Sexkantig som en vaxcell, med plats för fem kupor och dekorerad med snickarglädje, dekorationsmålningar och spira. Liselott Åkesons bipaviljong är lika vacker som praktisk.

Uppdaterad: 2019-08-02

”Jag gick med min idé till Kalle, som kan allt. Han högg direkt!” säger Liselott, full av tacksamhet över sin bonuspappa Karl-Åke, som har hjälpt till att förvandla hennes dröm till stabil verklighet.

Varför står det ett lusthus på ett fält mitt i småländska Odensjö? Bilisterna på väg till våffelserveringen i Hembygdsparken eller campingplatsen i Löckna saktar in en efter en – och upptäcker att den vackra paviljongen inte är vilket lusthus som helst utan rymmer biodlaren Liselott Åkesons kupor och honungsförsäljning.

Bina bygger sexkantiga vaxceller, i vilka de lagrar pollen och honung samt föder upp yngel. Samma form har Liselott valt på sin bipaviljong.

– När jag skulle bygga en bod för bihanteringen här tänkte jag att Odensjö är en så vacker ort att det inte går med vilket skjul som helst, säger Liselott.

Bra bi-miljö i Odensjö

Hon har varit biodlare i nio år och började med några kupor i villaträdgården i grannsamhället Lidhult. Hon satte också en kupa i sin pappas trädgård i Odensjö. Liselott, som driver sin biodling enligt ekologiska principer, tyckte att det var ett bra ställe för bina att samla pollen och nektar på eftersom ingen lantbrukare i Odensjö sprutar sina åkrar. Dessutom bjuder området på bra drag med maskrosor, hallon, klöver, lind och ljung.

Under sommaren säljer Liselott nyslungad, flytande honung vid bipaviljongen. Hon slungar den separat så det är garanterat närproducerad Odensjöhonung i burkarna.

Så gick hennes pappa bort och huset såldes. Liselott ärvde lite skog och ett fält mitt i byn. Odensjöborna, som hade vant sig vid Liselotts pollinerare, bad henne att ställa dit en kupa igen. Det var så tanken på bipaviljongen föddes.

– Man ska ju inte flytta material mellan olika bigårdar så jag behövde någonstans att förvara det också. Jag hade redan testat det här med att ha kuporna inomhus eftersom min bonuspappa Karl-Åke Andersson hjälpt till att bygga om barnens urvuxna lekstuga därhemma till bipaviljong, berättar Liselott.

Hjälp av konstruktör

Nu kallade hon in Karl-Åke igen och funderade samtidigt ut hur paviljongen skulle se ut. Grunden är några tillvaratagna fönster och pardörrar från en glasveranda i trakten. Karl-Åke, som hela sitt yrkesliv varit konstruktör, räknade ut hur den skulle byggas.

– Och så kom jag på det här med att man skulle göra den sexkantig som en vaxcell, säger Liselott.

Först hade Liselott en vild idé om att montera en kran på paviljongen, där kunderna själva kunde tappa upp sin honung i burkarna, men insåg att det skulle bli för kladdigt. Istället säljs fyllda burkar ur en låda med självstängande lock.

Nu har paviljongen stått på sin plats i ett år. Bina surrar ut och in genom flustren till klövern på vallen och de bivänliga perenner och sommarblommor, som Liselott har planterat runt paviljongen. Allt fungerar som det ska. I ”brevlådan” finns honungsburkar till försäljning, swishnumret och lite information om biodlingen.

– Det är väldigt uppskattat. Och inte ett enda öre har fattats!

Bygget steg för steg

Bipaviljongen blev precis så vacker som biodlaren Liselott Åkeson drömde om. Snickarglädjen har hon tillverkat själv.

• Utgångspunkten är fem fönster från en nedplockad glasveranda samt en pardörr. Resten av bygget har anpassats efter måtten på det återbrukade materialet.

• Virket höggs i egna skogen och sågades upp på ett lokalt sågverk. De dimensioner som använts är 125 x 45 mm (till den sexkantiga golvkonstruktionen) och 70 x 45 mm (till väggarna).

• Varje sektion, golvet och taket byggdes för sig för att lätt kunna flyttas. De sex väggsektionerna mäter 140 x 230 centimeter.

Behöver bina ses till i regn och blåst kan man arbeta skyddad inne i bipaviljongen – men man bör ändå undvika det. Bina är kinkigare vid dåligt väder!

• Till taket användes råspont, som kläddes med papp och shingel. De sex taksektionerna sammanfogades och stabiliserades med hjälp av ett måttbeställt stålkryss.

• Panelbrädorna är specialhyvlade då Liselott ville ha dem släta och liggande.

• Utvändigt målades paviljongen med linoljefärg. Invändigt är den obehandlad förutom golvbrädorna, som oljats för att stå emot smuts bättre. Det är viktigt att inte använda starka lösningsmedel och kemikalier i binas närmiljö.

• Arrendatorn hjälpte Liselott att röja bort buskarna och hyvla av marken i rågången, där bipaviljongen placerades. Hon anlade sedan en stenkantad grusgång fram till boden och försäljningen.

Tack vare det specialgjorda stålkrysset är taket självbärande.

Dörrspeglarna har Liselott och tonårsdottern Filippa dekorerat med bi- och blomstermotivmotiv.

• Inuti finns plats för fem bisamhällen i hemsnickrade kupor. Just nu har Liselott tre produktionssamhällen och en avläggare. Flustren (öppningarna) sitter ett under varje fönster och är försedda med flusterbrädor (landningsbanor) för bina. Dessa kan fällas upp under vintern.

”Musingången” är en dekoration i Anonymouse-anda, som har tillkommit i år.

Bipaviljongen rymmer flera minnen av Liselotts bortgångne pappa. Råmaterialet till takspiran hittade hon i hans källare och svarvade själv till.

• Hela paviljongen är stormsäkrad med hjälp av vajerlinor.

• Runt boden och längs gången har Liselott satt nektarrika växter som stockrosor, lavendel, stäppsalvia, honungsfacelia, vallmo, ringblommor och blåklint.

• I försäljningslådan ryms honungsburkar och information om biodlingen. Locket är konstruerat så att det slår igen av minsta vindpust om en kund glömmer fälla ner det.

• Tips! Om man gör fönstren öppningsbara blir det lättare att vifta ut honungsbin, som flyger upp ur kuporna vid biskötseln.

Publicerad: 2 augusti 2019