Han odlar mirakelgrödan som kan bli framtidens supermat

Från att ha odlats enbart som foder har lupin nu också tagits fram som mat till oss människor. Följ med till gården Havgård i norra Skåne där Gustaf Aldén odlar lupiner.

Uppdaterad: 2017-09-26

”Varför ska vi ge djuren mat som vi lika gärna kan äta själva”, säger Gustaf Aldén.

Gustaf Aldén, 35, älskar lupiner. Han till och med odlar lupiner. Men inte av den giftiga sort som sprider sig som ogräs över landet. Gustavs lupiner ska nämligen bli mat.

– Vi odlar ju annat med, och tidigare hade vi vita bönor, det går också bra här. Men det är intressant med lupiner, och det är extra roligt att lära sig och vara med på något nytt, säger han.

Hela kretsloppet

Gustaf är född och uppvuxen på gården. Tillsammans med sin mor Margareta Aldén och sambo Anna-Karin Rosengren driver han i dag ett modernt, ekologiskt jordbruk, med växtodling och djur. De har sjuttio am-kor med kalvar, och på gården finns ett kycklingstall för avelskycklingar, som Anna-Karin sköter.

– Det är viktigt att ha hela kretsloppet på gården, säger Gustaf. Vi får gödsel till åkrarna från djuren, och de ger kött av hög kvalitet som vi kan sälja. Korna går och betar där det inte går att odla, där det är backigt och oländigt.

– De äter gräs, ingen spannmål eller kraftfoder. Vall ingår självklart i vår växtföljd, så på vintern när de går i stall får de ensilage. Men det vi odlar går till människor. Raps, korn och morötter. Och så lupiner då, säger Gustaf Aldén.

I grunden vanlig foderlupin, men förädlad och hanterad som mat till människor.

I grunden är det vanliga foderlupiner, men förädlade och hanterade som mat, inte djurfoder.

– Jag fastnade för lupiner när jag var i Australien, säger Gustaf. Där odlades lupiner som djurfoder, till får och lamm.

Proteinrik som sojabönan

Lupiner är en riktig mirakelgröda. Lika proteinrik som sojabönan, med alla essentiella aminosyror, vilket gör lupinen till en utmärkt proteinkälla för människor, både som komplement till kött eller som ersättning för den som inte vill ha något animaliskt protein över huvud taget.

– Om lupinerna blir ätbara finns det ju ingen anledning att importera en massa soja, säger Gustaf. Lupinerna kan användas till allting som man har soja till. Varför ska vi importera sådant som vi kan odla själva här i landet?

Skördas och torkas på gården

Lupinerna skördas och torkas på gården och tas sedan omhand av företaget Nordisk Råvara, som bearbetar, säljer och distribuerar.

Nordisk Råvara har specialiserat sig på växter som inte har odlats kommersiellt i Sverige men som har potential att göra det. Det handlar om gamla sorter, som gråärt och gotlandslins. De har även sorter som odlas på andra håll i världen, men som går bra att odla här hemma, som vita och svarta bönor, till och med quinoa. Och så lupin, som betraktas som en av de intressantaste grödorna just nu.

Mortla bönorna så lossnar skalen och du kan ett gott mos. Obs! Inte av vilda lupiner som är giftiga.

– Ur ett globalt perspektiv finns det ju goda skäl att vi själva producerar det vi konsumerar, säger Gunnar Backman, grundare och drivande i Nordisk Råvara. Vi importerar stora mängder baljväxter, men odlar väldigt lite. Trots att vi har goda förutsättningar för baljväxter och egna, unika kulturarvssorter.

Lupinbönor som snacks

Gustaf Aldén lever som han lär. Han äter gärna kött, men då helst sådant som är producerat på gården eller av grannar.

Lupinerna då, vad gillar han dem, i maten alltså?

– Nja, jag har väl inte fått till det riktigt, säger han. Min granne, han äter lupinbönorna som snacks. Jag är väl inte riktigt där än. Men jag kan väl lära mig det också!