Wolfgang Pichler: "Jag är aldrig nöjd"

Högröd i ansiktet och med saliven sprutande springer han längs tävlingsspåren och manar på de svenska landslagstjejerna.

Och som han gör det. Sedan första mötet med Magdalena Forsberg i Dala-Järna 1995 har han gjort Sverige till en ledande världsnation i skidskytte. Magda, Anna Carin Olofsson Zidek och Helena Jonsson har tillsammans vunnit 64 världscupstävlingar, 21 VM-medaljer – varav 9 guld – och 4 OS-medaljer.

– Utan Wolfgang hade vi aldrig nått de här framgångarna, säger de.

Något från en James Bond-film

När Wolfgang tog sig an Magdalena Forsberg var det knappast någon utanför skidsportskretsarna som visste vem han var. Då var skidskytte en udda sport i Sverige, mest känd för att ha dykt upp i en James Bond-film. Visst hade Mikael Löfgren vunnit två OS-brons (varav ett i stafett) och den totala världscupen 1992 (utan att vinna ett enda världscuplopp). Men det är det få som kommer ihåg i dag.

Det var när Wolfgang formade Magdalena Forsberg till en svensk folkhemshjälte som han också gjorde skidskyttet till vår nya nationalsport. Nu har SVT en miljonpublik när de sänder damernas världscupstävlingar med duellerna mellan Helena Jonsson och Anna Carin Olofsson Zidek.

– Det har varit en lång resa. När jag kom fanns ingenting. Nu har vi byggt upp en struktur med skidskyttegymnasium och ett skidskyttecenter, säger Wolfgang Pichler, som ändå inte är överraskad av framgångarna.

– Nej, ni har ju mycket snö. Nu när intresset är större räknar jag med ännu mer framgångar.

Läs också: Charlotte Kalla: "Mamma kan vara lugn, jag mår utmärkt"

Läs också: Få mer energi – 5 tips på roliga vinteräventyr

Läs också: Följ med Björn Dählie på tjäderjakt i Sverige

Blev överlägsen

Framgångar byggda på 800 timmars fysisk träning om året och hård disciplin. När Magdalena Forsberg fick sitt träningsprogram faxat från Ruhpolding skakade hon på huvudet och tänkte att det är omöjligt att träna så mycket. Men så började hon beta av pass för pass. Till slut blev hon så överlägsen att konkurrenterna började tävla om att vinna andraplatsen...

Med åren har Wolfgangs träningsmetoder finjusterats – och de aktivas pass har blivit om möjligt ännu tuffare.

– Jag tyckte själv att Magdalena tränade hårt. Men det var bara 60 procent av vad Helena Jonsson tränar, har Wolfgang sagt.

Noggrann analys

När Land når Wolfgang på telefon i hemmet på Miesenbacherstrasse 52 i Ruhpolding i sydöstra Tyskland har han precis tagit del av ett fax från Helena Jonssons senaste träningspass. Han analyserar blodvärden, puls och urin, kollar in väderprognosen och meddelar hur hon ska lägga upp nästa pass. Själv har han några timmars ledigt innan han åker till sitt jobb som tulltjänsteman.

– Jag har jobbat där i 33 år och ska jobba där i 10 år till, sedan blir jag pensionär, säger Pichler och beskriver dagarna vid tullen som lugna och behagliga.

Värre var det på 1970-talet då Baader-Meinhof-ligan härjade som värst. Andreas Baaders mamma bodde nämligen i området. Under Balkankriget kunde det också bli dramatiskt vid gränsstationen. Men exakt hur vill han inte gå in på.

– Det är så länge sedan nu. Före EU var vår tullstation den största i Europa. Nu består jobbet mest av att vi plomberar lastbilarna och låter dem åka vidare.

Är det många som stannar till vid tullstationen och vill snacka skidskytte?

– Nej, det är mest turkiska lastbilar som passerar. De vet väl inte ens vad skidskytte är.

Men är det någon man ska prata skidskytte med så är det Wolfgang. Han växte upp i en sportintresserad familj med en farbror som var landslagsman i skidskytte.

I slutet av 1970-talet ville pappa Hans sätta den lilla orten Ruhpolding med cirka 7 000 invånare på kartan. Sagt och gjort. Hans lät sina två söner Wolfgang och Claus röja skog i ytterkanten av staden. Nu, 30 år senare, är den lilla sömniga bayerska orten skidskyttevärldens mittpunkt där Claus Pichler är borgmästare och Wolfgang skidskyttekung.

– Det finns nog ingen tränare i Sverige som har betytt så mycket för enskilda idrottare som Wolfgang har gjort, säger Björn Folin på Sveriges Olympiska Kommitté.

Men att flytta till Sverige är inte aktuellt för ”vår” Wolfgang.

– Jag har mina barn och min släkt i Ruhpolding. Dessutom är ju landslaget på många läger i Europa.

Du tränar ju även killarna, men det är tjejerna som når framgångar. Hur kommer det sig?

– Tjejer är noggrannare än killar, jobbar hårdare. Så är det i livet och så är det med träningen. Det är bara hård träning och disciplin som ligger bakom framgångarna.

Ibland när man ser dig vid skidspåret så blir man nästan orolig för att du ska få en hjärtattack?

– Ha, ha. Jo, jag är intensiv på gott och ont. Glöm inte bort att jag tillhör 68-generationen med Bob Dylan och allt det där.

Smäller OS högre än andra tävlingar?

– I medierna är förväntningarna alltid högt ställda inför ett OS. Men för mig är varje medalj en seger. Åkarna är inga robotar.

Är aldrig nöjd

Hur det än går i Vancouver-OS så lär Pichler inte sätta sig och vara nöjd.

– Jag är aldrig nöjd, jag vill alltid mer, säger han.

Kontraktet med svenska skidskytteförbundet går ut efter nästa vinter-OS, i ryska Sotji 2014.