Simon äger en hel liten by: "Här har tiden gått lite långsammare"

Nästan andaktsfullt går vi in genom dörren in till det röda boningshuset nere i dalen.

Här bodde den äldste brodern Sigvard nästan ända fram till sin död, i sitt barndomshem där allt finns kvar.

Föräldrarnas tunga stilmöbler från tidigt 1900-tal, de blekt blommiga tapeterna och tavlorna upphängda precis under taklisten, så som man gjorde på den tiden.

Inget vatten eller el

Det luktar fuktigt trä och gammal vedrök och är murrigt och mörkt. Någon knapp för att tända en lampa går inte att hitta

– Nej, här finns varken vatten eller el indraget. Sigvard värmde huset med ved och lyste upp med fotogenlampor. Det enda moderna var radion som drevs med batterier, berättar Simon Jonegård.

Han lärde känna de två bröderna som ung, då han var här med sina föräldrar sommartid.

Fram till 1960-talet bodde Simons mormorsfar i en av gårdarna här i Grenåsa by, två mil från Jönköping.

Det har gått i arv på mammans sida och sedan köpte familjen hela den lilla gården och hade som sommarställe. Intill ligger brödernas två små gårdar.

Levde isolerat

Simon blev kontaktperson för Sigvard, den bror som levde längst, till 2018, och vakade vid dennes dödsbädd.

– Sigvard hade haft strupcancer så mot slutet och mot slutet fick man sitta tätt intill honom för att höra vad han sa, berättar Simon.

Det tog tid att komma bröderna nära. De var skygga, levde ganska isolerat och folk i trakten såg dem som lite eljest.

Det trots att de var erkänt klipska, båda hade fått bra betyg i skolan.

– Jag tror att de skämdes lite över att de levde så gammaldags och inte hade så mycket pengar. Men det innebar också att de inte renoverade sönder sina hus, utan att det gamla, fina är bevarat. Det är som att tiden gått långsammare här, säger Simon.

Ville bevara

Vilket var en viktig orsak till att han tog beslutet att köpa resten av Grenåsa by, efter Sigvards död.

– Egentligen hade jag fullt upp med stället jag redan hade i Grenåsa och min släktgård nära Bankeryd där jag och min familj bor. Men jag kände mig tvungen att köpa brödernas hus. Risken var stor att de annars skulle förfalla eller köpas upp och bli sönderrenoverade, säger han.

Simon som är passionerat intresserad av byggnadsvård fick nu en ny livsuppgift: Att bevara och försiktigt restaurera husen i byn som i princip ser likadan ut som den har gjort sedan 1855.

Då var det laga skifte och brödernas föräldrahem flyttades några hundra meter ned i dalen, där den lilla gården i dag ligger.

Byggnadsvård en passion

Totalt finns tre små gårdar i Grenåsa by, med uthus och lador. Förutom Sigvards gård, även Henrys som ligger uppe vid vägen, samt den lilla gård som Simons släkt ägde.

I det gamla sädesmagasinet och lagården driver Simon en stor byggnadsvårdsbutik.

Han köpte hela lagret från den välsorterade Qvarnarp Byggnadsvårdsbutik i Eksjö, när den skulle läggas ned 2019.

Nu vallfärdar byggnadsvårdsintresserade från hela landet för att hitta de rätta detaljerna och materialen till sina äldre hus.

Här finns en del nytillverkat efter gammal förlaga, men mycket är gammalt och bevarat. Lådorna är fulla av gamla lås, beslag, gångjärn knopplister, luckor till kakelugnar, med mera.

Läs också: Josefine och Mirja: "Vi ville snabbt skapa kontakt med de andra i byn"

Läs också: Degerfors bibliotek gör succé på Instagram

Handsmidd spik

Simon tar fram en tung, handsmidd spik och väger i handen. Den är ett exempel på varför han värderar gammalt hantverk så högt.

– Ser ni att den är lite konformad? Den smalnar av vilket gör att den släpper träet, kan dras ut och återanvändas. En ny trådspik är jättesvår att få loss, säger han och visar en låda med mängder av gamla spikar som han bankat räta.

Nästan halva ladan upptas av gamla fönster som står i täta rader, i olika skick.

Vissa är från 1700-talet, men de flesta är från 1800- och 1900-talen och Simon kan datera dem genom att gångjärnen och beslaget ser olika ut.

Han vurmar särskilt för gamla fönster och menar att det är mödan värt att renovera dem i stället för att köpa nya. Det är prima kärnvirke i gamla fönster som håller betydligt längre än nytillverkade.

Håller 100 år till

– Som de fönster jag har renoverat i Henrys hus. Det tog kanske 200 timmar för sex fönster, att laga, slipa, kitta och måla med linoljefärg. Men nu kommer de att hålla i minst 100 år till. säger han.

Samma gäller vid renovering av fasaden på äldre hus. I stället för att byta ut allt av de gamla träpanelerna är det bättre att bara byta ut de delar av fasaden som är dålig, oftast närmast marken.

Vi går bort till huset där den yngre brodern Henry bodde. Det har Simon restaurerat till en del. Förutom renoveringen av de sex fönstren och delar av fasaden har han lagt nytt tak med äldre tegelpannor och murat upp husets två skorstenar igen.

Här ska det bli modernare standard med el, värme och vatten, och Simon har planer på att hyra ut huset i framtiden.

Får stå kvar

Det andra huset, barndomshemmet där Sigvard bodde, får stå kvar orört än så länge.

– Ja, det är i bra grundskick och jag vill nog helst behålla den enklare standarden intakt där. Huset och den lilla gården är som en tidsficka. Det ligger så fint i landskapet också, säger Simon.

Vägen hit har sett likadan ut sedan 1855 och är inte anpassad för traktor eller bil. Allt har fraktats med häst och vagn och även markerna har bara brukats med hjälp av hästar.

Nu betar grannens kor där och håller betesmarkerna öppna och området har högsta natur- och miljövärde.

– Här finns en rik flora av växter och örter och en mängd fåglar. Fladdermössen trivs också i landskapet och de gamla uthusen, vi har sju olika skyddsvärda fladdermusarter här i byn, säger han.

Simon önskar verkligen att fler upptäcker klokheten och kunskapen hos tidigare generationers sätt att bruka marken och att bygga hus.

Vill höja värdet

Och att de gamla materialen och byggdetaljerna får en upprättelse. Simon vill höja värdet på gamla fönster, beslag och annat, genom att köpa in och sälja vidare som kan passa i andra hus.

– Nu hör folk av sig från både trakten och andra delar av landet. Särskilt äldre människor som förstår att man inte ska slänga bort gamla fönster, dörrar och annat som står i ladorna, säger han.

– Jag vill helst inte ha någon e-handel. Jag tycker det är viktigt att folk kommer hit och få se sakerna i verkligheten, så att det blir rätt. Det är också ett sätt att öka intresset genom samtal, fortsätter han.