Livet på landet
Så blev lantbrukarbarnen världskända ryttarstjärnor
Hårt arbete och en känsla för djur krävs för att nå toppen inom ridsporten. Känns kombinationen igen? Inte konstigt – flera av våra främsta hoppryttare har nämligen sina rötter inom lantbruket.
Uppdaterad: 2019-11-05
Vikten av att tidigt i livet få en känsla för och förstå djur är vad svenska mästerskapsmedaljörer som Henrik von Eckermann, Rolf-Göran Bengtsson och Peter Eriksson poängterar när de ombeds analysera varför lantbrukarbarn är så tydligt representerade i världstoppen. Alla tre är själva uppväxta på lantbruk.
– Att vara uppväxt med djur är absolut en fördel om man vill lyckas som ryttare, säger alla tre.
Kräver sjudagarsvecka
Villkoren för den som vill komma fram i hoppsporten som proffs internationellt och hålla sig på toppen säger sjudagarsvecka. Tävlingskalendern i hoppning löper tolv månader om året och reglerna för världsrankningen gör att bara påtvingade avbrott görs.
En som vet vad det innebär är Henrik von Eckermann. Efter tio års hårt arbete hos kände ryttaren Ludger Beerbaum i Tyskland, driver han sedan hösten 2016 egen verksamhet. Men rötterna har han nära Ripsa i Sörmland och senare utanför Söderköping. Hans föräldrar drev lantbruk med bland annat köttdjur och hjorthägn.
– Jag är uppfödd med djur och har alltid gillat djur, säger Henrik.
Han har gjort sig känd för att ge självförtroende till begåvade men känsliga hästar som inte presterat lika bra med andra ryttare.
– Det ger också ett ansvarsmedvetande, man lär sig från att man är liten att ha ansvar för djur och är delaktig i arbetet, säger Henrik om uppväxten på lantbruk.
Vunnit EM
Uppväxt på gård är också Rolf-Göran Bengtsson, som i likhet med Peder Fredricson vunnit både EM och Jerringpriset, och dessutom varit världsetta.
Hans pappa drev Sularpsgården i Flyinges grannby Södra Sandby, 45 hektar mark och med först kor och sedan grisar. Rolf-Göran kan laga både en trasig skördetröska eller en traktor – i alla fall äldre årsmodeller. Han jobbade i flera år heltid som mekaniker på Maskinbolagets lokala station.
– Man lär sig en respekt för djur, säger Rolf-Göran Bengtsson om uppväxten på en gård. Det inkluderar förståelse för riktig hantering också riskmässigt, konstaterar han.
Läs också: Så är det att vara barn till en bonde!
Läs också: Torkan gör hästar sjuka (LRF-exklusivt)
Läs också: Säkrare stall: Så brandövar du med hästarna (LRF-exklusivt)
Skånska lantbrukarsöner
När svenska laget på EM 2001 vann Sveriges första mästerskapsmedalj i hoppning sedan OS 1928 var halva laget skånska lantbrukarsöner: Rolf-Göran Bengtsson och Peter Eriksson från Grevie. Peter är som Peder Fredricson ett exempel på att samma familj producerat flera toppnamn. I hans fall är det brodern Tomas.
Peter har vunnit lagsilver i EM, VM och OS i hoppning. Tomas har vunnit dubbelt VM-guld i fyrspann. Han är årsbarn med Rolf-Göran Bengtsson och 1977 var de 15 år gamla båda med i Sveriges lag vid ponny-EM i Helsingborg. Peters och Tomas föräldrar arrenderade först en gård nära Helsingborg och hade mjölkkor och grisar. I mitten av 1970-talet köpte de eget i Grevie på Bjärehalvön.
Bästa ryttarna från landet
I Skåne och även längre upp i Sverige hade lantbrukare och andra som bodde på landet från före andra världskriget och fram till 1990-talet en egen inkörsport till tävlande, konstaterar Peter Eriksson. Det var de Lantliga Ryttarföreningarna. Den rörelsen var stor också i Holland och Belgien, som också har en rad bondsöner bland sina bästa ryttare.
– Det var ju när man började föda upp ädlare hästar som bönderna började ta gårdens hästar till att tävla några helger om året, säger Peter. Så föddes de Lantliga Ryttarföreningarna.
– I Skåne så fanns ju också klubbar som Malmö Civila Ryttarförening och Lunds Civila Ryttarförening. Men det var mer för de adliga och folk i städerna, fortsätter Peter.
Internationella lantbrukarsöner i världstoppen
Harrie Smolders, Holland, världsetta. Föräldrarna drev lantbruk och hade bland annat grisar. I dag har hästarna tagit över på gården.
Jos Lansink, Holland, tidigare världsmästare. Förväntades ta över pappans mjölk- och grisgård, men avböjde för att istället satsa på hästarna. En av hans första framgångar var som holländsk mästare inom de Lantliga ryttarföreningarna.
Gerco (och Wim och Ben) Schröder, Holland. Gerco vann dubbelt OS-silver 2012 och alla tre har tävlat internationellt. Föräldrarna hade mjölkkor och grisar.
Marcus (och Johannes) Ehning, Tyskland. Marcus har vunnit OS-guld och tre världscupfinaler, Johannes rider också på internationell nivå. Pappa kreaturshandlare.
Ludger (och Markus, gift med Meredith) Beerbaum, Tyskland. Ludger har bland annat fem OS-guld, Markus kom femma individuellt vid VM 1998. Deras far var rättare på ett tyskt gods, efter att ha flytt från Östtyskland där hans far i sin tur hade lantbruk. Han tog med sig lagfarten vid flykten och har fått tillbaka fädernegården efter det tyska återförenandet.
Paul och Alwin Schockemöhle, Tyskland. Trefaldig EM-vinnare respektive OS-guldmedaljör. Alwin har också vunnit travets
Prix d'Amérique som uppfödare och ägare av Abano As. Växte upp med lantbruk och hästar i byn Mühlen, där Paul ännu har basen för sitt häst- och avelsimperium.
John och Michael Whitaker (med egna och bröderna Ians och Stevens barn Robert, Jack, William, Ellen, George med flera), Storbritannien. Totalt finns tio bröder och deras syskonbarn på världsrankningen. De är uppväxta på en liten mjölkgård i en karg och höglänt del av Yorkshire. Som pojkar fick de hjälpa till med mjölkningen innan de åkte på tävlingar. Deras far protesterade när mamman först köpte ponnyer åt sönerna för han tyckte att hästarna tog för mycket bete från korna.
Tre av bröderna har fortsatt med lantbruk vid sidan om hästarna. John har i dag 50 köttdjur och älskar att köra traktor.
Publicerad: 12 september 2018
