Ronny och Katarina driver en kiosk mitt i vildmarken – kolla utsikten!
Katarina och Ronny är mitt i livet. Och har hoppat av vardagen för ett liv mitt ute i Laponia världsarv.– Man vill ju inte bli trygghets-junkie, säger Katarina.
Den 5 februari tog Katarina, 46 år, och Ronny Koskinen, 47 år, sitt pick och pack, hyrde ut sin lägenhet i Luleå, tog tjänstledigt från sina jobb och började ett nytt liv mitt i vildmarken, i Staloloukta som ligger vid norska gränsen i Laponias världsarv.
Läs också: Vi levde i skogen i ett år
8 mil på skoter
För att ta sig dit från Luleå måste man åka 30 mil till Kvickjokk. Därefter 8 mil på skoter över de dramatiska fjällvidderna.
– Beroende på vädret kan skoterturen ta mellan två och sex timmar, säger Ronny.
Inga spontanbesök
Så några snabba spontanbesök från familj, vänner eller bekanta överraskas de knappast av. Trots det så har kontakten med barnen ökat.
– Här har vi mer tid än när vi bodde och jobbade i Luleå. Och när vi åker till Luleå blir vi inneboende hos våra barn, säger Katarina.
Är tjänstledig
Ronny är egenföretagare och Katarina har jobbat som projektledare för Luleå kommun. Nu är hon tjänstledig, och frågan är om hon kommer tillbaka till kommunhuset.
– Vi har tagit över Parfas kiosk i Staloloukta som min 97-åriga mormor drev en gång i tiden. Vi hoppas kunna få snurr på den, säger Katarina och Ronny.
Inte många skidåkare
Hur de ska få snurr på kiosken vet de inte riktigt.
– Eftersom det är ett världsarv så får inte vem som helst köra skoter. Det hämmar förstås kundkretsen. Skidåkarna är inte så många, eftersom det är så långt hit. Några hundspann har hittat hit också. Kanske om man ska anordna några gruppresor, funderar Katarina.
Läs också: Flyttade till väglöst land – med två småbarn
Parfas kiosk startade för cirka 70 år sedan.
– Mormor har berättat att då kom det folk som helt enkelt var tvungen att få mat för att överleva. Även i dag kan det komma folk som inte har realistiska förväntningar. Bland annat minns jag ett par med en 1,5-åring efter säsongsslut som undrade var man kunde köpa blöjor. De hade heller inte koll på att flyget slutat gå för säsongen. Så de var tvungna att chartra ett plan.
Hur har ni påverkats av flytten från stan till viddernas vidder?
– Vi har påverkats väldigt mycket. Och bara positivt. I det där moderna livet undrar man ju om folk bor ihop bara för att dela på hyran. Där hinner man inte umgås. Här är vi med varandra hela tiden och vi slits inte isär av yttre påtryckningar. Alla borde göra det, säger Katarina.
– Och det finns alltid saker att göra. Det ska huggas ved och huset blir väl aldrig riktigt klart. Det bästa är att vi lagt undan klockan. Vi vaknar när det är ljust och går och lägger oss när det är mörkt, tillägger Ronny.
"Mer aktiva här"
– Jag tror faktiskt att vi är mer aktiva här än vad vi var i stan men här känner vi oss aldrig stressade. Är det dåligt väder så stannar vi inne och bakar bröd, är det bra väder gör vi uteaktiviteter, säger Katarina.
Ni går inte varandra på nerverna?
– Nej, det har aldrig varit ett problem. Är det någon som blir djupt försjunken i en bok så får den andre helt enkelt respektera det och hitta på något själv. Lever man så här så stärks relationen – eller så spricker den, säger Katarina.
– Det har aldrig varit något problem. Vill man ha lite tid för nya tankar så kan man alltid hugga lite ved, säger Ronny.
Läs också: Fjällvandra i färgsprakande natur
– Det är lite möbler som måste upp, och så varor till kiosken. Det är ju bra om vi hinner bunkra upp nu så länge man kan åka skoter. Att flyga in varor till kiosken är inte så bra för ekonomin, säger Katarina som stannar i Luleå till 23 mars.
Kvar till maj
Sedan blir de i Stalo fram till mitten av maj. Därefter åker de till Ronnys barn i Norge för att åter vara i stugan från midsommar ända in till oktober.
Kiosken är öppen från midsommar till september.
– Vissa sparar pengar för att åka jorden runt. Vi behöver inte åka jorden runt, vi har ju redan hittat världens vackraste plats, säger Katarina.
Kolla in kioskens Facebook här!
