När bokbussen kommer till byn får renarna vänta

Hemma på gården hos Tina och Mikael Eriksson i Forsträskhed i Norrbotten går ett 30-tal renar i en hage. Här är det fortfarande vinter. De bjuds hö och kraftfoder när det är svårt för dem att finna mat i skogen.

Erikssons renar är vana vid att få mat vid tio på förmiddagen under vintern. Men onsdagen var fjärde vecka får de vänta. Då kommer bokbussen till byn och det vill renägaren Tina Eriksson inte missa.

– Då gäller det ju att passa på och låna. Renarna är sådana vanedjur och de är väl inte helt nöjda när deras frukost blir försenad, men det får de ta. Jag måste få låna böcker, säger hon.

Rullande biblioteket kommer

Och bokbussen är punktlig trots att vädret är lite besvärligt. Det snöar och molnet av snörök som uppstår efter möten med timmerbilar är farligt. Efter ett stopp i byn Niemisel svänger det rullande biblioteket in i Forsträskhed någon minut före tio.

– Vi har några riktiga hardcorelåntagare som kommer i alla väder så det gäller för oss att finnas på plats, säger bibliotekarien Anna-Lena Lüddekens.

Bokbussen lockar byn

Monika Hansen som har sett bussen passera utanför köksfönstret kommer skjutandes på en sparkstötting och två påsar fullastade med böcker som ska lämnas tillbaka.

– Nu hoppas jag på att hitta någonting nytt och spännande, säger hon och kikar fram under kapuschongen.

Hon sparkar av sig snön från skorna innan hon kliver in. Innanför dörren är det varmt och ombonat och en skön kontrast till snödrevet utanför. Minuten senare anländer Tina Eriksson, tätt följd av svärfar Seth-Ivan Eriksson.

– Hej på er, säger Seth-Ivan Eriksson glatt.

Arbetat med renar hela livet

Anna-Lena Lüddekens har arbetat på bokbussen i snart sex år och känner sina låntagare, och hon stortrivs med uppdraget.

– Det är lite av ett drömjobb med människor som kommer hit för att de verkligen tycker om att läsa, säger hon.

Under hela sitt liv har Seth-Ivan Eriksson arbetat med sina renar. Trots att packningen inte fick vara för tung när han for till skogs i ungdomen, brukade han alltid stoppa med en bok i ryggsäcken de gånger han visste att han skulle bli borta i flera dagar.

– Jag har alltid tyckt om böcker och att läsa. En bok är ett bra sällskap, säger han.

När Anna-Lena Lüddekens talar med Seth-Ivan Eriksson, Tina Eriksson och Monika Hansen känns det verkligen som att hon träffar gamla bekanta.

– Det blir ju på ett annat sätt än när man arbetar inne på till exempel Stadsbiblioteket. Jag tycker om de här mötena. Jag känner att de verkligen sätter värde på att vi finns, säger hon.

Hon berättar att det är lika roligt varje gång som hon kan hjälpa en låntagare att hitta en ny författare eller en ny titel, och att intresset för det rullande biblioteket är stort.

– Det är man ur huse på många ställen, säger bibliotekarieassistent Alf Kvamsdal som även rattar bussen.

Möten med låntagare

Samtidigt känner de av konkurrensen från till exempel appar, där man i dag kan lyssna på böcker på ett sätt som inte var möjligt för bara tio år sedan. Ett besök i Forsträskhed får ändå tjäna som ett gott exempel på att bokbussen har något som nätet aldrig riktigt kan erbjuda.

– Det är inte bara möten mellan oss och låntagarna. Det är också möten mellan de människor som kommer hit. De hjälper och delar med sig av sina egna erfarenheter och favoriter mellan varandra och till oss, säger Anna-Lena.

När Tina Eriksson och hennes svärfar går ut ur bussen faller snön. Han har en plastkasse full med ljudböcker och hon har en tygpåse fylld med vanliga böcker.

Bokbussen rullar vidare

Nu dröjer det en månad till nästan gång bokbussen kommer till byn.

– Vi får väl se om böckerna räcker hela månaden. En bra bok är underbar avkoppling. Någonting skulle fattas om jag inte hade något bra att läsa att se fram till, säger Tina.

Läs också: Snörik vinter får ugglor att svälta ihjäl

Läs också: Facebook-insamling räddade svältande älgar

Läs också: Läs Lands reporters bok med djurintervjuer!

Läs också: Vårtecken - Vildmarksvägen plogas!

Läs också: Renarna gick över älvens is

Renarna äter direkt ur handen

När bussen rullar vidare hälsas Tina Eriksson välkommen av renarna hemma i hagen. De är snabbt framme när det vankas käk i foderkrubban. Sedan tar hon fram en hink med renlav där de tryggaste djuren äter direkt ur handen på henne.

De här böckerna lånade Tina Eriksson:

”Koka Björn” av Mikael Niemi.

”Dit solen aldrig når” av Marianne Cedervall.

”Lewispjäserna” av Peter May.

”Avbilden” av Anna Snoekstra.

”Ett långt spår av blod” av Mason Cross.

”Gömda kroppar” av Caroline Kepnes.

”Den sista vilan” av Mats Ahlstedt.

”Sy! Urban collection” av Jenny Hellström.