Löparlöftet lämnade allt och drog till skogs – i fem år!

Löparlöftet Markus Torgeby fick nog av krav och prestationspress. Han lämnade allt och bosatte sig i en kåta i Jämtland i fem år. Nu har han skrivit en bok om att gå sin egen väg.

Publicerad: 3 december 2015

Markus Torgeby är tydlig med att han behöver omväxling och frihet. Bara tanken på att tvingas gå till samma jobb och utföra ungefär samma uppgifter dag ut och dag in ger honom ångest.

– Jag har alltid haft svårt för det där. Till exempel fungerade jag inte alls i skolan för jag kände aldrig att den var viktig. Det kliade i kroppen hela tiden och jag kunde inte sitta stilla.

Markus växte upp på Öckerö i Göteborgs skärgård med mamma, pappa och tre yngre syskon. När han var tio drabbades mamman av MS (multipel skleros). Den tidigare så sorglösa tillvaron förmörkades. Pappan var ofta borta och Markus fick hjälpa sin mamma med allt praktiskt, från personhygien till matning. Ansvaret tyngde. För att få andrum sprang och klättrade Markus sig trött över Öckerös klippor så fort han fick chansen.

– Hård, fysisk ansträngning gav mig ro. Det var så himla gött att känna hjärtat bulta i kroppen och blodsmaken i munnen.

Allt rasade

Sommaren efter nian började Markus löpträna för Örgryte. Tränaren var hård, tydlig och rak. För Markus var det en dröm.

– Ett tag var det jätteskönt att bli tillsagd precis vad jag skulle göra. Det var så lätt att bara springa. Men till slut gick det inte längre.

På ett höghöjdsläger i Österrike rasade allt. Pressen, både den fysiska och den mentala, blev så stor att Markus övergav tävlandet. Det fanns ingen glädje i det längre.

– Jag hade haft ett konstant stresspåslag under lång tid, och så löpningsfiaskot på det. Jag insåg att jag var tvungen att hitta en riktning, skruva ner några grader på elementet och inte bara köra på.

Läs också: Dra åt skogen – då blir du lyckligare

Bosatte sig i en kåta

Markus började så småningom fritidsledarutbildningen på Hållands folkhögskola i Jämtland. Under sina löpturer i skogen blev han alltmer övertygad om att det var där han skulle vara.

”Sin” plats hittade han i en glänta nära Helgesjön. 20 år gammal bestämde han sig för att bygga en kåta och bosätta sig i gläntan. Många undrade varför, men för Markus var det nödvändigt för att lugna kaoset inombords.

– Det var ingen stor grej för mig. Jag tänkte att jag skulle leva i skogen i ett år åtminstone för att få uppleva alla årstider. Att det skulle bli tufft förstod jag, men det var ju det jag var ute efter.

För Markus var det också viktigt att vara ensam. I tystnaden hoppades han hitta sig själv, sin egen kärna. Den första tiden gick det bra. När kåtan var klar och vedförrådet fyllt kom rastlösheten tillbaka.

Läs också: Patrik flyttade till landet – nu arbetar han 14 timmar i veckan

Valde kärleken

Det kunde gå ett par månader utan att Markus träffade någon alls. Han tillbringade dagarna med att springa och vila i skogen, bada i ån och plocka bär. Med jämna mellanrum vandrade han till matbutiken i Järpen några timmar bort.

– Jag levde till 80 procent på havregryn.

Efter fem år i skogen mötte Markus Frida – kvinnan han senare skulle gifta sig och få tre barn med.

Att välja henne var ett självklart beslut, även om Markus fortfarande sliter lite med att anpassa sig till ett mer ”vanligt” liv med familj och försörjningsplikt.

– Jag är som min pappa. Vi är båda sämre på vardagsgrejen men funkar bra i krislägen. Jag går i gång när det är otryggt, på liv och död. Det finns en enkelhet i det.

Läs också: Grön downshifting: 8 moderna familjer som valt att växla ner