Johanna flyttade hemifrån – fast bara 20 meter bort!

Björkarna har just fått musöron och vitsipporna slagit ut i hagarna. Våren har kommit till Falerum, på gränsen mellan Östergötland och Småland. Här i ett rött trähus bor 31-åriga Johanna Skarin med sin man Fredrik och barnen Alicia, 7 år, och Felix, 4 år.

Nyligen inträffade vårens höjdpunkt för familjen – när lammens föds. 45 lamm föddes i det lilla stallet i år.
– Det går vi och väntar på i flera veckor innan. Det är en hektisk tid, vi måste titta till tackorna flera gånger om dagen. Har någon lammat under natten eller dagen så stänger vi in dem enskilt i en box där de får gå några dagar, lammen märks innan de släpps ut till resten av gruppen. Man vill gärna att de får lugn och ro med sina lamm, berättar Johanna.

Ofta blir lamm "över" som fick flaskmatas 5-6 gånger per dag i början. Så det är tur att Johannas föräldrar bor i huset intill på gården.
– Ja, de kan hjälpa oss djuren och rycka in när vi vill åka bort några dagar. Det är väldigt bra, säger hon.

För Alicia och Felix är tryggt och kul att ha mormor Anneth och morfar Tedh så nära att de kan ses varje dag, flera gånger per dag till och med.
– Ja, de springer mellan husen, det finns alltid någon hemma som kan se till dem, säger Johanna.

Femte generationen på släktgården

Och mormor och morfar gläds åt att gården fortsätter i släktens ägo. Johanna och hennes barn är fjärde och femte generationen här på gården Kolsebro.
De första generationerna hade mjölkkor varvat med skogsbruk. Hennes pappa slutade med mjölkkor i början av 80-talet och köpte de första fåren.
– Och förrförra året tog jag över skötseln av fåren. Fram tills dess var det min mamma som skötte dem och jag hjälpte till, berättar Johanna.

Det kacklar från några höns som spatserar på backen utanför huset. De lever ett fritt liv om dagarna och på natten kryper de in i sitt hönshus med egen skylt där det står "Hönsgården".

Familjen har 10 hönor som förser de två hushållen med färska ägg. En vardagslyx som Johanna uppskattar.
– På vintern, när hönorna inte värper så mycket, känns det konstigt att gå till affären och köpa paket med ägg, säger hon.

Förutom fåren och hönsen finns också två hästar av rasen Haflinger, en slags "mini-nordsvenskar", Niki och Baloo. De ägs av mormor Anneth, som också har huvudansvaret för dem. Men de är till glädje för alla tre generationer på gården.
– I dag har vi dem mest för nöjes skulle, som ridhästar. Tidigare var både jag och Fredrik aktiva med att även köra dem med vagn . Det hinner vi inte riktigt nu tyvärr, säger hon.

Både Johanna och Fredrik har heltidssysselsättning utanför gården. Fredrik driver ett skogsvårdsföretag och Johanna pluggar till skogsmästare.
En vanlig dag i Johannas liv börjar halv sju, då hon går upp för att göra i ordning barnen för skola och dagis. Efter lämningen klockan 8 går hon till fåren och ser till att de har mat.

Djuren tar all ledig tid

På våren kollar hon även om någon tacka har lammat under natten. Sedan går hon in och börjar plugga - just nu läser hon skogs och träprogrammet, Linneuniversitetet, på distans och kan läsa hemifrån.Efter att ha hämta barnen går hon vid klockan 16-17 till fåren igen och stannar någon timme. Men den här tiden på året, under lamningsperioden, tittar hon till dem mitt på dagen också,

Om det behövs hämtar hon en ny rundbal med ensilage. På helgerna är det lite mera pyssel, då måste sådant göras som inte hunnits med i veckorna, som att lägga ut nytt strö hos fåren, med mera.
– Vi är typiska månskensbönder. Men trots att djuren tar all min lediga tid så är det mödan värt. Jag är van att hålla på med djur sedan jag var barn och har alltid tyckt om det, säger hon.

Johanna visar vägen bort till hagen där alla fåren och lammen betar det första spirande gräset. Fåren gör stor nytta på flera sätt. De håller landskapet öppet och familjen får en hel del kött när lammen skickas till ett slakteri i Kalmar.

Johanna älskar livet på landsbygden och har aldrig längtat efter livet i storstan.
– Nej, när jag flyttade hemifrån var det till ett hus 20 meter bort, säger hon och skrattar.
Det var när hon träffade Fredrik, som också gillar livet på landsbygden. De gifte sig, flyttade in i trähuset på gården och snart kom barnen.

Förhoppningen är att Alicia och Felix ska vilja bo kvar på gården eller i trakten. Och särskilt Felix har visat stort intresse för lantbruket.
– Ja, särskilt traktorn, han vill alltid vara med när morfar kör traktor, säger Johanna.