Grindslanten: Bondsonen bakom Sveriges mest älskade tavla

Pappan sålde sin enda dragoxe för att sonen skulle få studera konst. En klok investering, visade det sig.

För inte nog med att den begåvade pojken kom att måla den mest älskade av alla svenska tavlor. Med tiden skulle värdet på kopparpengen i vägdammet stiga till miljontals kronor.

Grindslanten målad i Östergötland

Så mycket betalade nämligen husdirektören Curt Wrigfors, när han 1991 inhandlade nationalklenoden Grindslanten – målad åtta mil norr om hans egen födelseplats i södra Östergötland.

Konstnären August Malmström hade själv sett dagens ljus i det lilla torpet Nubbekullen i Västra Ny socken utanför Motala den 14 oktober 1829.

Enkla omständigheter, absolut, men samtidigt en miljö full av vackra ting och större vyer.

Så började August konstnärsbana

Mamma Brita Stina var intresserad av litteratur och historia. Pappa Anders Gustaf drygade ut inkomsterna från jordbruket med att snickra predikstolar och altartavlor.

När lille August råkade ut för en skada, då armen vreds ur led, fick han slippa tyngre göromål, som att bära ved och vatten, för att i stället hjälpa pappa med bildhuggeri och förgyllning.

Sin första egna skilling tjänade han på att måla kort som gavs bort på högtidsdagar.

Tack vare dem och den sålda oxen kunde han som 19-åring lämna hemmet med 27 riksdaler på fickan (ungefär 3 200 kronor i dagens penningvärde) och hösten 1849 söka in på Konstakademien i Stockholm.

August Malmström blev professor

Med åren kom August Malmström att studera konst i Tyskland, Italien och Frankrike, avancera från elev till professor och sommartid hyra in sig på ett gästgiveri i Rotebro, norr om Stockholm.

Det var tänkt som en plats för ostört målande. Men den nu 50-årige och fortfarande ogifte Malmström var alltför mild, vänlig och barnkär för att inte snabbt bli populär i bygden.

Slagsmål i gruset

Med hjälp av snask och småpengar fick ungkarlen traktens ungar att ställa upp som modeller när han 1885 gjorde de första utkasten till det motiv som skulle göra honom folkkär:

Slagsmål om en slant i gruset. Ilskna blickar. Sönderrivna mössor. Utspillda smultron. En flicka som gråter hejdlöst i sitt vita förkläde.

Grindslanten, alltså.

Tavlan som blev så lyckad att Malmström mot slutet av sommaren bjöd alla sina statister i vägdammet på kalas.

Finns grinden på Grindslanten i verkligheten?

På Östergötlands länsmuseum förvaras i dag en så kallad kompositionsskiss, där Malmström målat de viktigaste delarna i Grindslanten utan detaljer, till exempel ansikten.

Saknas gör även det träd som står bakom staketet och den välta smultronkorgen.

Huset i oljemålningens bakgrund har däremot identifierats som gästgiveriet där Malmström bodde och som brann ner 1971.

Dock tycks det aldrig någonsin ha funnits en grind på just den platsen. Den tycks sprungen ur konstnärens egen fantasi.

Vissa hävdar också att det är Sollentuna kyrka som sticker upp i bakgrunden till höger i bilden. Experterna tvivlar dock. Snarare tycks motivet baserat på minnesbilder från konstnärens barndomstid i norra Östergötland.

Klart är dock att just grindar var ett populärt motiv vid den här tiden.

Malmström designade porslin och möbler

Malmström – som annars gärna illustrerade klassiska bokverk som Esaias Tegnérs Fritiofs saga och Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner eller designade porslin och möbler - anses ha inspirerats av andra grindmålande kolleger som engelsmannen William Collins eller landsmännen Kilian Zolls och Gustav Brandelius.

På den sistnämndes Barn vid en grind förekommer för övrigt också en pojke som står mitt på vägen med händerna på ryggen och en mössa på huvudet.

Precis som på Grindslanten.

Tog 34 år att måla Bråvallaslaget

Det verk Malmström själv såg som sitt största projekt var dock den historiskt inspirerade Bråvallaslaget.

Tavlan krävde 34 års arbete, efter att han själv skurit sönder den första versionen i ett anfall av frustration.

Grindslanten tycks mera ha gjorts i hast och glädje. När den ställdes ut på Konstakademien fick den lysande recensioner och spreds snabbt över landet via kolorerade tidskrifter som Midvinter, Polstjernan och Förr och nu.

Konstvetarens hyllning

I kalendern Svea trycktes 1887 en svartvit version och den respekterade konstvetaren Karl Warburg skrev intill:

”Det är lif och ilska i den kamp, som nu utkämpas mellan småttingarne, hvilka ligga såsom ett bylte sammannystade vid ledets venstra sida, sträfvande efter denna stackars grindslant såsom lifvets mest åtråvärda sällhet, under det en gosse till höger står höjd öfver den materiella striden och öfverlägset betraktar de andras äflan och täflan, och sorgen representeras av en liten flicka, som under bataljen fått sin smultronkorg vält - allt gifvet med utmärkt karakteriseringsförmåga.”

Hyllad, folkkär, ogift

August Malmström dog känd, hyllad, folkkär, men fortfarande ogift den 18 oktober 1901, fyra dagar efter sin 72-årsdag.

Nio år senare förvärvades Grindslanten av en familj som sedan deponerade tavlan till Östergötlands länsmuseum, när de flyttade till Sydafrika.

Såldes för 16 miljoner kronor

1984 såldes den hos Bukowskis för 1 075 000 kronor till en hotellägare som hängde tavlan i foajén till Garden Hotel i Malmö.

Under 90-talets spekulationsvåg kom den att byta ägare flera gånger. Mest tycks vd:n för Gullringshus, Curt Wrigfors, ha betalat med sina 16 miljoner. Efter hans konkurs 1991 såldes den åter på Bukowskis och vidare till en anonym köpare för reapriset 2 miljoner kronor.

Reproduktioner har prytt finrum och dass

Det är inte allmänt bekant var originalet hänger i dag. Däremot ska det under årens lopp ha tryckts flera hundratusen reproduktioner som har prytt både finrum och dass. Ett tag ska de ha prytt 87 procent av alla svenska hem.

De är å andra sidan knappt ens värda ett rött öre.

Läs också: Månens faser