"Folk väljer halmbock som om det vore en levande varelse"

En stor halmbock ligger fastlåst i ett bälte mitt i rummet i ladan. Men det är inte för att någon tror att den ska rymma, utan det är dags att fixa till de flätade hornen, ansa skägget och trimma svansen. Tre generationer Larsson-Dranvik är på plats, även lilla Alice, som mest tittar på än så länge. Det är bråttom för redan imorgon ska familjen ge sig iväg till ännu en julmarknad någonstans i Sverige.

Runt omkring står halmbockar med maffiga nackar, långa flätade horn och glatt lyfta svansar, kortbenta halmtaxar, älgar med klurig blick, tomtar, grisar och hårfagra hästar.

Här i ladan blev de till och fick sitt karaktäristiska utseende med röda, svarta och mångfärgade band och snart ska de få egna hem där de kan pryda platsen framför granen eller i fönstret intill adventsstaken.
– Alla kunder vill ha olika och därför har vi många varianter, allt från de traditionella bockarna till giraffer och älgar, säger Kent Dranvik och lyfter en tax.

Allt började egentligen med Kents sambo Susanne Larsson. Hennes farbror Gösta hade tillverkat halmbockar så länge hon kan minnas. Redan 1929 började han fläta råghalm och binda halmbockar till vänner och bekanta, något han fortsatte med i ytterligare sex decennier.
– Det som kanske var lite annorlunda då var att många av de stora bockarna hade trästomme så att barn kunde sitta på dem, berättar Susanne.

Hon hade inte ens hunnit gå ut skolan innan hon började hjälpa sin farbror som var bonde i grunden, men som kunde göra allt möjligt.
– På loven började jag med att lägga på band och sedan fick jag avancera till att göra delar.

Men sedan blev det annat i livet. Hon träffade Kent på en dans och det blev en familj på två söner och en dotter. I dag är det framförallt dottern Paulina av barnen som jobbar med halmbockarna.

Tillsammans har de varit ute på många kända julmarknader som Mårbacka, Taxinge, Koberg, Wapnö och Tjolöholm.
– Det är nästan det roligaste. Att möta alla människor som vill köpa och alla de som reser runt, säger Paulina.

Redan i november året innan startar förberedelserna när Kent ger sig ut på åkrarna och sår nästa års omgång av råg. Kring midsommar, när fälten vajar som finast och rågaxen fortfarande är knallgröna, skördas allt på kort tid och arbetet kan börja. Sedan gäller det att få klart så många halmfigurer som möjligt till julmarknaderna.

I genomsnitt tar det två timmar att färdigställa en bock och då har inte allt arbete med att så, skörda och ta in råge räknats in.
– Halmen ligger först på tork antingen ute, men oftast inne i våra gamla växthus, förklarar Paulina.

Under åren som familjen mött sina kunder ansikte mot ansikte har de märkt av en del underligheter.
– Det är nästan som att de väljer halmbock som om det vore en levande varelse. Många kan stå i timmar och fundera vilken av bockarna de vill ha. En kvinna berättade att hon letat efter just rätt bock i flera år innan hon hittade den hos oss. Hon lämnade sina väninnor och gick rakt fram till en av bockarna och sa att den ska jag ha, berättar Paulina.

Den gamla sortens bockar såg annorlunda ut, magrare, mer högbenta med smala ben, kortare eller tunnare horn och längre svans. Designen har utvecklats genom åren.
– Det går trender även bland julbockar. I några år nu har det varit populärt med svarta band, men det är inte lika mycket i år, konstaterar Kent.

Familjen gillar att vara kreativ och hitta på något nytt varje år.
– Det finns en del som samlar så då kan det vara kul att komma med något som inte funnits tidigare, säger Susanne.

När jultiderna närmar sig sitt slut har de flesta av halmdjuren fått nya hem och i bland får Kent, Susanne och Paulina höra historier av gamla kunder åren därpå.

En av bockarna, som Gösta tillverkat, brukar de se på tv nästan varje jul. Den tillhör kungafamiljen och syns då och då i bakgrunden på något julreportage från slottet.
– Han har konstiga horn som står rakt fram för det var enda sättet att transportera honom på, så han är lätt att känna igen, ler Susanne.