Eva och Joe blev kära mot alla odds

Saltströmmingen har just halstrats och lagts på ett hembakat tunnbröd tillsammans med nykokt mandelpotatis.

Bodde flera hundra mil från varandra

Närheten och värmen mellan dem är uppenbar.

– Tänk att det har gått över 44 år sedan vi träffades, säger Eva.

Hennes och Joes vägar borde egentligen aldrig ha korsats. De bodde flera hundra mil från varandra.

Hon i Påläng i Kalix, i nordligaste Sverige och han i London, nyligen ditflyttad från Kenya.

Av en slump blev de brevvänner på högstadiet, via ett språkprojekt där elever från olika länder skulle brevväxla på engelska.

Joe var ganska ointresserad. Han idrottade mycket och tyckte inte att han hade tid att skriva brev.

– Men en kille i klassen skrev både sitt och mitt namn på pappret utan att jag visste om det, berättar han.

Joe blev förvånad

Eva gick med frivilligt men visste inte vem hon skulle brevväxla med. Det var läraren som delade ut namn på brittiska elever i projektet.

För Joe var det en stor överraskning när ett brev från Sverige damp ned i brevlådan.

– Jag tänkte "vad är det här" men blev nyfiken och började läsa, berättar han.

Det visade sig vara skrivet av en 13-årig flicka som bodde långt, långt norrut, utanför en ort som hette Kalix.

– Jag funderade verkligen hur det kom sig att hon hade skrivit till mig, säger han.

Skrev först formellt

På bordet framför dem ligger några fotoalbum och en pappkartong till brädden fylld med gamla brev.

De hittar ett av de allra första breven från Joe som inleds med "Dear”.

– Det var ju lite formellt så som man hade blivit lärd. Det här var ju alldeles i början, säger han och ler.

Det skulle bli många fler brev mellan dem och de fick fin kontakt. Detta trots att de kom från olika länder och att hade olika kulturell bakgrund.

Joes har sina rötter i Indien, hans mor och far utvandrade därifrån till Kenya på 1940-talet och sedan vidare till England på 1960-talet.

Spännande brevväxling

Ur lådan tar Joe upp ett brev från Eva daterat den 21 maj 1970, där hon skickat ett foto av sig själv. Några veckor senare gör Joe likadant.

– Allt var spännande och nytt. Jag minns när jag fick se fotot. Han var mörk, hade så fina ögon och var så snygg, säger Eva med eftertryck. Sedan skrattar de.

Breven blev sedan allt mer hjärtliga. Ord som älskling och käresta börjar dyka upp allt mer i breven.

– Ja, och det blev en del hjärtan också. Vi fann varandra, det kan man nog säga, säger Eva och ser på Joe.

När de hade brevväxlat i drygt ett år bjöd Eva och hennes familj hem Joe till Påläng. Han fick göra den långa resan upp till Kalix och det kändes exotiskt att byn låg så nära Polcirkeln

Möttes på perrongen

Efter flera dygn med båt och tåg nådde han Bodens centralstation, där Eva och hennes familj tog emot honom på perrongen

– Oj, det var spännande. Att få se någon man tyckte att man kände men aldrig hade träffat, säger Eva.

Sedan åkte de hem till Påläng med sina cirka 300 invånare. Mötet med den norrbottniska glesbygden blev lite av en chock för Joe.

– Jag var ju van med storstäder som Mombasa och i London. Här var det var helt tyst. Det var mycket ovant och jag tänkte spontant "vad händer här". Det var lite ödsligt till en början, säger han.

Men det varma mottagande från Evas familj fick honom att känna sig välkommen.

Fiskade med not

Någon dag efter åkte familjen ut till Svartholmen i Kalix skärgård. Joe såg när man packade ned lite tunnbröd, fil, ett kaffepaket och en korvbit.

– Jag tänkte att det skulle bli en tuff dag, att jag skulle få svälta, säger han och skrattar.

Ute på ön tog hans blivande svärfar fram en not som de lade ut i vattnet. Sedan drogs den in med sprattlande fisk i.

Till middag serverades nyfångad, halstrad sik tillsammans med hembakt bröd.

– Det var det godaste jag hade ätit i hela mitt liv. Att äta den färska halstrade fisken som tillretts över öppen eld, säger Joe lyrisk,

– Och så hela upplevelsen av att vara på ön i tystnaden och solen. Allt var så lugnt och fridfullt, fortsätter han.

Blev betagen i naturen

Detta första möte med havet och skärgården gjorde ett starkt intryck och han blev betagen av tystnaden och naturen i norra Sverige.

Efter det har det blivit halstrad fisk till flera hundra måltider.

– Jag tycker om det lika mycket än i dag. Vi bor ju också nära havet och vi äter mycket fisk, säger han.

Det var inte bara naturen och fisket han blev förälskad i. Joe tar fram ett foto från tidigt 1970-tal där Eva kramar honom när de ligger och solbadar.

– Man fick aldrig vara i fred, säger han skämtsamt.

Tre år efter att deras första brev flyttade då 19-årige Joe till Eva i Påläng. Längtan efter Eva och Sverige blev så stark att han valde att avbryta sin tjänstgöring den brittiska armén.

– Du fick lov att välja, mig eller militären, säger Eva.

Gifte sig 1974

Joe har aldrig ångrat sitt val. Han och Eva förlovade sig i Kalix midsommardagen 1972 och gifte sig den 5 oktober 1974.

Att de två träffades och fick ett liv tillsammans med två barn och fem barnbarn är en serie av många tillfälligheter.

– Eller så var det bara skrivet att det skulle vara vi, säger Eva.

Joe tar en slurk kaffe innan han fyller i på sitt eftertänksamma sätt:

– I den kultur jag har mina rötter skulle man nog tala om karma. Det var menat att det skulle bli vi.

Drömmer om hus i Kroatien

Namn: Joe och Eva Rathod

Ålder: 64 och 62 år.

Bor: I byn Påläng, 15 kilometer sydost om Kalix i Norrbotten.

Yrke: Joe är fysioterapeut och Ewa är undersköterska inom äldreomsorgen.

Läs också: Oväntad kärlek: "Vi fann varandra på kyrkogården"

Läs också: Bröllopsextra: De hittade kärleken i Land!

Familj: Varandra, de vuxna barnen Anna och Joel och fem barnbarn.

Drömmer om: ”Vi har pratat om att köpa en sommarbostad, kanske i Kroatien”.

Läs också: De fyra S:en räddar ditt äktenskap!