Elving har ett ånglok i trädgården
Vissa pryder tomten med en trädgårdstomte av porslin. Elving Långdahl utanför Hedemora skaffade ett ånglok på 100 ton. Sen har det av bara farten även blivit lite bilar, moppar, jukeboxar, enarmade banditer och Dallas-skurkar...
Uppdaterad: 2021-05-14

Han brukar säga att det beror på att han varken röker eller spekulerar i aktier.
Då blir det pengar kvar till ett ånglok, nämligen.
För Elving Långdahl i lilla byn Grådö söder om Hedemora har alltid haft ett gott öga till storväxta leksaker.
En gång köpte han en drygt åtta meter bred tivolikarusell, mest för att den var snygg.
En annan gång blev det nio elektriska hästar som hade stått utanför ett varuhus och erbjudit småbarn en ritt för femma.
– Fast sen bytte jag bort ett par av hästarna mot några gamla trampbilar av plåt. Ni vet, en sån där som vår kung åkte runt i, när han var liten.

Tidsresenär
För den 65-årige åkeriägare, samlare och levnadskonstnären Hans Karl Elving Långdahl, har alltid varit mannen som gjort vad som fallit honom in.
Dessutom är han något av tidsresenär.
I ett hemmabyggt jättegarage utanför sin kåk har klockan stannat någon gång mellan 1940 och 1960.

Bilar stora som slagskepp
Här finns bland annat en jukebox med luftbubblande färgslingor, en telefonkiosk av trä och ett par skridskor i äkta läder som en gång nyttjades av Elving själv, när han som ung gosse for över Dalälvens is.

Överallt udda, roliga och vackra ting från en tid när bilar liknade slagskepp och bensinen kostade en spottstyver.
– Ser jag något riktigt konstigt så köper jag det bums, säger Elving och myser i skägget.
– Jag menar, vad går livet ut på egentligen? Om inte att ha så roligt som möjligt?

Älskar snygga bilar
I Elvings fall kan det handla om att få äga fyra gigantiska Oscars-statyetter av äkta glasfiber, en moppe som byggts om till ett försilvrat rymdskepp, en bunt elgitarrer som kunde lirats av Chuck Berry eller en pappfigur av J.R. Ewing i naturlig storlek.
Ej att förglömma de 18 amerikanska vrålåken, förstås.

– De är min stolthet, säger Elving och smeker en pastellfärgad stjärtfena.
– Jag har älskat snygga bilar ända sedan jag var grabb. Då snickrade jag ihop ett eget pingisbord av en plywoodskiva och klistrade undersidan full av hotrodbilar.
Den första egna bilen, en Plymouth Valiant, inhandlade han redan som 17-åring.
– Fast det är klart, då hade jag redan kört på sjön på vintrarna sen jag var fjorton.

Bilar bättre än aktier
Ögonstenen är en Oldsmobile Fiesta -53, som tillverkades i blott 458 exemplar. Inköpt av Elving för några hundratusen. Värd ett par miljoner i dag.
– Bilar är bättre än aktier. Den jag har haft längst har ökat i värde från 43 000 till 300 000 kronor.
Något kvar på önskelistan?
– En Saab från 1955, året då jag föddes. Eller den där folkvagnsbussen som hade 23 fönster. Och gärna sån där trehjulig bil av märket Messerschmitt.
Äkta ånglok
Å andra sidan har Elving alltså redan skaffat sig fordonet han drömde om redan som grabb:
Ett äkta ånglok.
– Jag hade modelljärnväg som liten och sa alltid att jag en dag ville ha ett eget lok på gården. 2008 fick jag nys om ett skulle säljas av en förening i Klippan och slog till direkt.

Loket väger 100 ton
Priset baserades på skrotvärdet. Eftersom loket vägde 100 ton hamnade slutnotan på närmare 150 000 kronor. Plus transporten, som visade sig vara en utmaning av gigantiska mått.
– Det hade kanske gått att få låna SJ:s spår. Men då hade jag å andra sidan legat risigt till om exempelvis lagren skurit. Nej, då var det bättre att lasta det på en tungdragare, som det kallas.

Krävdes två följebilar
Det blev ett äventyr som kom att engagera självaste Transportstyrelsen. Myndigheten krävde två följebilar och en förutbestämd rutt via vägar och broar som inte var för klena eller låga.
– Ekipaget var 4,70 ungefär högt. Ibland måste vi släppa ut luften ur däcken för att komma under vissa viadukter.
Frågar aldrig först
Vad frugan Carina sa, när maken kom hem med en 20 meter lång trädgårdsprydnad från 1918, lämpar sig kanske inte riktigt för tryck.
– Hon brukar bli lite svart i ögonen, när jag kommer hemsläpande med en ny pryl, erkänner Elving.
– Carina ser gärna en lite annan bild än jag, så det kan bli lite debatt ibland. Fast med tiden har jag lärt mig att inte fråga först. Det är bättre att be om förlåtelse än tillstånd. Dessutom...
Ja?
– Jamen, även Carina har ju också sina udda hobbies. Hon samlar faktiskt på majblommor...
Ånglok från 1918
Elving Långdahls ånglok är ett av 96 exemplar som byggdes 1918-19 av Nydqvist & Holm i Trollhättan. Förebilden var det preussiska P8-loket som var känt för sin styrka, snabbhet och pålitlighet.
Loket kunde bära 20 ton vatten och sex ton kol. 90 kilometer i timmen var högsta rekommenderade hastighet.
SJ betalade 205 390 kronor för loket, döpte det till SJ Ånglok B, och fick en trotjänare som gick i pension först 1990. Då placerades det i ett skjul i Lit, norr om Östersund.
1999 hamnade loket hos Föreningen Veteran Järnvägen i skånska Klippan, som fram till 2006 lät det stå på ett museum i Trelleborg.
Tre år senare köptes det av Elving Långdahl, hämtades med lastbil och parkerades 22 september 2009 på en bit räls utanför hans villa i Grådö, Hedemora, Dalarna.
Läs också: Torparsonens idé blev världssuccé











