Deckardrottningen Åsa Larsson om vägen tillbaka: "Det blev liksom grått i skallen"
Framgången ledde till en djup svacka för deckardrottningen Åsa Larsson. Idag – tack vare sin hund och häst – har hon återfått livsglädjen!
Man går in genom en port i ett gult plank som vetter ut mot den idylliska gatan mitt i Mariefred. Allting är precis så sött som i en Elsa Beskowbok.
– Faktum är att när de spelade in filmen om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin på 1970- talet, så var det just i det här huset, berättar Åsa som möter oss när vi kommer innanför planket
Läs också: Därför är hunden människans bästa vän
I sagan om de tre systrarna som bodde tillsammans, fanns det också med en hund. En pudel, precis som Åsa har. Fast hennes Trassel som välkomnar oss med ett litet skall är ljusbrun i stället för svart.
Han var Åsas 40-årspresent till sig själv. Hon hade längtat efter hund länge då, och kände sig ”lycklig som en elvaåring som fått en egen valp” när hon hämtade hem honom.
Trassel följer henne i hälarna i princip överallt. Springer lös bredvid när hon är ute och rider med sin häst Lady, går fot på stan och ligger tyst och tålmodig på kontoret mär Åsa skriver.
Hon har haft en period när allt kändes tungt. Det gick plötsligt inte att skriva längre, och egentligen hade hon inte lust med något alls.
– Det blev liksom grått i skallen, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Jag tror att jag tog slut lite som människa. Jag hade skilt mig några år tidigare, hade jobbat mycket, rest mycket och plötsligt orkade jag inte längre. Har man ett kreativt yrke blir det svårt om man inte längre är förälskad i sina historier.
Det året var såväl Trassel som hästen Lady oerhört viktiga. Långa hundpromenader och sköna ridturer i skogen gav henne vila, och till slut började färgerna komma tillbaka och livet kändes kul att leva igen.
– Man måste hitta något där hjärnan verkligen får vila. Förut växlade jag mellan att jobba och att ”smita”, satte i gång en tvättmaskin, ringde ett samtal, kollade mejlen. Nu växlar jag i stället mellan att jobba och att vila hjärnan, genom att rida eller gå promenader med Trassel. Sedan kommer jag tillbaka som en författare och kan sätta mig vid datorn igen, berättar hon,
Efter fem succéböcker om advokat Rebecka Martinsson har Åsa tillsammans med kollegan Ingela Korsell skrivit de fem första böckerna i en spännande ungdomsserie, PAX, som utspelar sig i dagens Mariefred.
– Det är väldigt skönt att jobba tillsammans med någon den här gången. Jag har fått tillbaka skrivarglädjen, och det är jag jätteglad över, säger hon.
På baksidan av Åsas 1700-talshus finns en härlig gammal trädgård, och mitt framför köksfönstret står ett bastant päronträd. I trädgården ligger också två minihus, det ena är ett förråd och i det andra huserar dottern Stella.
– Jag hade tänkt ha det som skrivarlya, men hon snodde det, säger hon utan att se särskilt missnöjd ut.
Åsa har alltid haft barn, familj och hundar omkring sig.
– Ibland kan känna att ”nej, nu skulle jag vilja vara Evert Taube och sitta i en skrivarstuga och bara få vara i fred!” Men egentligen vill jag förstås inte det. Jag gillar att ha liv omkring mig. Huset blir så TOMT annars, säger hon.
