Busschauffören Jan blev rikskändis efter resan med flyktingarna
– De är våra gäster och då ska man behandla dem så också!Busschauffören Jan Wennberg blev kändis över en natt. Hans berättelse om hur han guidade nykomna som vilka andra bussgäster som helst fick Facebook att bubbla med över 6000 delningar och massor av uppskattande kommentarer.
- Det här är mitt livs starkaste upplevelse, säger Jan och då pratar han inte om all uppmärksamhet utan om resan med 37 nykomna flyktingar i bussen.
Allt började när Jan fick frågan om han kunde köra en grupp flyktingar från Täby till ett boende i Riksgränsen tillsammans med en kollega. Eftersom Jan bott i Kiruna på 70-talet nappade han direkt, det skulle bli kul att se trakten igen.
På plats i Täby fick Jan en chock.
-Jag såg alla som gick in i bussen i ögonen, som jag alltid gör, och förstod att det här är verkligt rädda människor.
Till en början var Jan också ganska orolig. Allt han läst om flyktingtransporter där folk vägrat gå av bussen dök upp i bakhuvudet. Stämningen i bussen var tyst och tryckt när ekipaget gav sig iväg norrut.
– När vi började närma oss Gällivare frågade kollegan Björn Jacobsson om jag inte kunde guida lite, jag som bott i trakten. Så jag tog mikrofonen och började berätta om mina minnen från tiden i Kiruna och om flytten av stan.
Läs även: 7 enkla sätt att hjälpa ensamkommande flyktingbarn
Jan kör för Ekmanbuss där policyn är att behandla alla resenärer som gäster och Jan såg ingen anledning att göra annorlunda nu.
Efter en stund kom en kille i 20-årsåldern fram till Jan och började tolka till arabiska. De turades om och Jans historier, både dråpliga och allvarliga, fick stämningen att lätta.
Det hördes skratt och applåder där uppifrån dubbeldäckaren och folk började prata med varandra.
När bussen till slut kom fram till Riksgränsen kom många fram på väg ut, tog i hand och tackade för skjutsen.
– Personalen från immigrationsverket undrade vad i hela världen vi gjort. I andra bussar fanns resenärer som vägrade gå av.
Den unge mannen som tolkade Jans berättelser berättade att han varit på flykt i 22 dagar och varit livrädd hela tiden ända till Jan började prata i bussen.
– Först då kunde han slappna av och jag fick en riktigt bamsekram. Det glömmer jag aldrig.
-----
