Amelia, My och Amanda i Svalöv: "Att köra EPA är en livsstil för oss"

De kommer körande över parkeringen strax efter halv fyra på eftermiddagen. Den röda triangeln lyser baktill- symbolen för att detta är ett långsamtgående fordon.

Amelia Hagerin, My Gärdebring och Amanda Karlsson, alla 17 år, går djurvårdsprogrammet på Svalövs naturbruksgymnasium i Skåne.

Skolan är slut och nu sitter de på och i sina ombyggda bilar och pratar medan musiken dunkar ur de maffiga högtalarna.

Går på lantbruksgymnasiet

I bakgrunden hörs råmande kor och några traktorer som knattrar över fälten med gödselspridaren.

– Våra bilar är ett rött skynke för många ute på vägarna. Bilisterna tutar och blinkar och är jätteirriterade över att vi kör så sakta, men vi får ju bara köra i 30, säger Amelia.

Hon menar de försöker att ligga i vägrenen i den mån det går för att underlätta, men tycker att bilförarna får ha förståelse för att de inte kan släppa fram alla.

– Vi har ju också rätt att vara på vägarna, det handlar om ömsesidig respekt, fortsätter hon.

Läs också: Nya krav ska minska olyckorna med A-traktorer

Läs också: Veterantraktor-event: "Man älskar dieseldoften och motorljuden!"

EPA- eller A-traktor som det egentligen heter numera, har funnits i många år men på senare år har intresset skjutit i höjden. Plötsligt blev det svårt att få tag i godkända ombyggda personbilar och priserna rusade.

– De är mycket bättre än moppar, inne i bilen är vi skyddade från väder och vind, säger My.

För den som inte kan meka själv eller har händiga släktingar blir det ganska dyrt. Men för många unga på landet har det nästan blivit ett måste.

Allt fler EPA-tjejer

I dag är det många tjejer som skaffar EPA och både kör och mekar själva.

– Detta är en livsstil, jag åker på bilträffar ibland på helgerna. Då samlas uppåt 100 bilar och massor av ungdomar, pratar, festar och spelar musik, säger Amelia.

EPA-dunken har höga lyssnarsiffror och är landsbygdens svar på storstadens hiphop. Den har utvecklats, halvt underjordiskt och kommit upp till ytan de senaste åren med nya idoler som Fröken Snusk, Hooja, Bolaget, Rasmus Gozzi, Loam, norske Ringnes-Ronny med flera.

Deras musik sprids via tonåringarna i tusentals EPA-traktorer där påkostade ljudsystem får bilarna att gunga medan högtalarna bågnar av de tunga basgångarna i den elektroniska musiken.

Det påminner om raggarkulturens glansdagar med Elvis och rock´n roll och gränsöverskridande ideal.

Landsbygdens punk

Epadunk är landsbygdens ”punk” med ett finger i luften och en blandning av Eddie Medusas köns- och fyllerock och Basshunters eurodancelåtar på temat supande, slagsmål och sex.

– EPA-dunken är till för att provocera. Visst är låtarna ibland nedlåtande mot tjejer men vi tar texterna med en nypa salt. Man behöver inte hänga upp sig på det och det finns ju även kvinnliga artister, fräcka tjejer som biter ifrån så det ryker. Man behöver inte gilla hela EPA-kulturen. Epa är framförallt ett mycket praktiskt sätt att transportera sig.

Gymnasiet i Svalöv erbjuder olika praktiska utbildningar inom bygg, lantbruk, verkstad och teknik och här går 600 elever. Många av dem har EPA- eller A-traktorer.

Amelia, My och Amanda som pluggar djurvård första året på gymnasiet lär sig att ta hand om kor, får, höns och flera andra husdjur.

Alla har ganska långt till skolan i Svalöv som ligger några mil nordöst om Lund.

– Det är perfekt att själv kunna köra till skolan, säger Amelia, som bor på landet i Löberöd. Därifrån tar det två timmar att köra de 6 milen till skolan.

Mekar själva

Hon och de andra tjejerna bor på internat vid skolan under veckorna.

– Efter skolan brukar vi träffas på den stora parkeringen nedanför stallarna eller köra till något hamburgerställe,säger hon.

De flesta som kör EPA-traktorer är fortfarande killar, men alltfler tjejer tar plats bakom ratten.

Amelia är den i gänget som mekar mycket själv och har byggt om två bilar till EPA-traktorer under de senaste två åren.

– Jag började skruva på den första, en Volvo 745, när jag var 13-14 år. Det var ett projekt och tog sin tid, men jag lärde mig av pappa och min storebror. Pappa har kört offroad sedan jag var liten och jag och brorsan var ofta med och lärde oss tidigt att meka, berättar hon.

Efter två år var hon klar. Då hade hon spärrat Volvon så att den inte kunde gå fortare än 30 km i timmen. Dessutom hade hon kapat taket baktill så att bagageutrymmet blev ett flak.

– Det var mycket jobb med att svetsa, spackla, slipa och lacka om den. När jag var klar hade jag lagt ner mycket tid och pengar och den var värd 45 000 kronor, säger hon.

Men förra året blev Amelia påkörd bakifrån, när hon stod stilla.

– Nu står Volvon hemma och väntar på att lackas om, Sedan ska jag sälja den.

Byggt om bilen

Under tiden har Amelia skaffat en 18 år gammal Saab. Ett spontanköp i november för 15 000 kronor, som hon nu byggt om till EPA. Spärrat motorn och växellådan, svetsat in en plåtlåda där baksätet och bagageutrymmet var tidigare.

– Det krävs för att få bilen godkänd, eftersom man inte får ha mer än en passagerare och inget bagageutrymme i en EPA, säger hon.

Dessutom har hon lagt ner flera tusenlappar på att styla och pimpa bilen. Det senaste är de rosa fälgarna som hon lackat om själv.

– Jag har ett rosa tema på hela bilen, säger denna stolta EPA-tjej som har betalat allt kring bilarna med egna pengar.

– När man säljer en EPA får man ofta igen pengarna. Min bror köpte en riktigt risig Volvo V70 för 6000 kronor, som han jobbade mycket på, byggde om, gjorde supersnygg och sålde för 53 000 kronor, säger Amelia.

Letade efter bil

Efter skolan vill hon gärna jobba med vilda djur, kanske som viltvårdare.

My som kommer från Höör älskar djur och framförallt hästar. Drömmen är att jobba utomlands i en djurpark, helst Australian zoo!

– Jag ville egentligen inte alls ha en EPA, men strax innan jag skulle fylla 15 år tog jag kursen för att få körkortstillstånd. Sedan tog det ett år att leta upp en lämplig bil.

Mys föräldrar köpte en ombyggd Dacia för 26 000 kronor.

– Förra våren slutade den fungera när vi skulle spela musik och när vi kört ett par kilometer rasade motorn, säger My.

Då fick hon cykla i ett år innan hon och hennes pappa hittade en ny bil, en stor King Cab Nissan Navarra från 2005 för 56 000 kronor.

– Mina föräldrar sponsrar min bil och diesel. Jag ville ha en rejäl bil med flak, vi får ju inte lasta något men vi sitter eller ligger ofta där bak och pratar och spelar musik.

Om ett år satsar My liksom de andra tjejerna på körkort och vanlig bil. Då ärvs deras Epor av yngre syskon eller säljs.

Kör alltid

Amanda som kommer från Furulund i Kävlinge, har ingen egen EPA utan åker oftast med My eller Amelia.

– Förr var jag emot EPA men sedan jag träffade My och Amelia hänger jag gärna med. Man blir bortskämd med att åka. Trots att det bara är 500 meter från vårt internat till skolan så kör vi alltid, säger hon.

Amanda har vuxit upp med olika djur, som hundar, katter, gnagare och funderar på något jobb inom djursjukvård. Förutom skolan har alla tre extraknäck.

Amelia jobbar på helger och lov för att ha råd med sin EPA. Hon har tre olika jobb, bland annat i ett häststall. Amanda jobbar extra på McDonalds och My jobbar hos scoutkåren i Höör under sommaren.

Alla tre är överens om att man blir mer självständig, växer och utvecklas och tar plats när man kör och håller på med Epa.

– Det är lite som när man håller på med hästar och andra stora djur. Självförtroendet ökar, säger Amelia.

Klockan tickar, dags att dra. De glider iväg, vinkar glatt, höjer volymen på musiken och försvinner snart i ett dammoln, medan dunket vibrerar över rapsfälten utanför Svalöv.