Sara tog över släktgården i skånska Äspinge

Lilla Lovisa, snart tre år, springer med ett förtjust skratt fram till tackan Tanten och kramar om henne.

Fåret står med stoiskt lugn kvar och låter sig klappas och matas med lite gräs medan de andra fåren tar några steg åt sidan.

– Tanten är äldst på gården bland fåren. Jag har haft henne i sju år nu, säger fårbonden Sara Rosqvist som är 37 år i dag.

Runda i fårhagen

Vi är på hennes gård i Äspinge öster om Hörby och följer på en runda i fårhagen tillsammans med hennes lilla dotter och tittar på de 15 tackorna, två baggarna och åtta lammen.

I hagen bredvid bökar fem grisar förtjust i den svarta skånska myllan och en bit bort står ett gotlandsruss och granskar nyfiket vad som händer.

– Grisarna har jag börjat med nyligen. Det är inte många som har utegrisar i dag. Jag hade fem under våren som gick till slakt i somras och har nu skaffat fem till, berättar Sara medan hon lyfter dottern Lovisa försiktigt över elstängslet.

Ingen lantbruksbakgrund

När man ser Sara i full aktion på sin gård tror man att hon måste ha rötterna i mylllan och växt upp på en bondgård. Men hennes bondeliv startade faktiskt för bara 15 år sedan då hon tog över gården här i Äspinge.

Tidigare var hon, om inte en stadstjej, så åtminstone ingen bonntös. Hon växte upp mitt i det skånska samhället Svedala två mil från Malmö och varken hennes föräldrar eller morföräldrar var lantbrukare.

Ville bli veterinär

Däremot hade hennes gammelmorföräldrar gården i Äspinge och där var Sara mycket som barn.

– Jag var visst bara tolv år när jag för första gången sa att jag ville ta över gården efter dem, säger hon med ett skratt.

Under gymnasiet läste Sara djurvård i Svalöv.

– Men inte för att jag ville ta över gården utan för att jag ville bli veterinär, berättar hon.

Flyttade ensam till gården

Kursen om lantbruksdjur ändrade hennes yrkesval. Hon började att intressera sig för djuruppfödning och bytte till kursen i lantbruk.

Vid samma tid orkade inte hennes gammelmorföräldrar med gården längre utan flyttade till en lägenhet i Hörby.

– Så 2005 flyttade jag hit med mina hästar som jag haft i ett stall i Svedala. Jag var singel på den tiden och skaffade mig därför en rottweiler som vakthund, berättar Sara.

Hennes mamma var först motståndare och trodde inte att dottern skulle klara utmaningen att ensam ta hand om gården.

Gammelmorfar blev glad

Men gammelmorfar tyckte det var roligt att någon i familjen ville driva den vidare.

– Min gammelmormor tyckte mest synd om mig för att jag skulle sitta ensam här på gården, säger hon.

De första fåren fick hon i avskedspresent från ett stuteri i Svedala där hon tidigare hade arbetat.

– Det var två gutefår och de var helt hopplösa. Det är inte en bra ras att börja med om man ska föda upp får. De rymde hela tiden, säger hon.

Fick får i present

Senare skaffade Sara sommarlamm och när hon fyllde 30 år fick hon en bagge i födelsedagspresent av arbetskamraterna på Örtofta sockerbruk.

– De trodde nog att jag skulle föda upp den baggen på gården och att vi sedan skulle grilla den. Men jag överraskade dem genom att behålla den och dessutom skaffa Tanten och ytterligare en tacka, säger hon och ler.

Bytte till Leicesterfår

Efter de första gutefåren har Sara satsat mest på Leicesterfår - både för köttets och fårfällarnas skull.

– Jag bestämde mig tidigt för att jag även ville ta tillvara fällarna, berättar hon.

Men det var de skånska vintrarna som var den största utmaningen för henne att som ensam kvinna driva ett lantbruk med köttproduktion.

– Ja, jag har blivit insnöad här på gården flera vintrar, senast ett helt dygn 2017. Men det värsta är nog ändå leran. Milda vintrar blir leran djup och det är tungt att släpa på foder och djur, säger hon.

Sambon Niklas delaktig

Sedan några år har Sara hjälp av sin sambo Niklas Svensson, 34, som är pappa till Lovisa. Men han arbetar heltid som reparatör på Örtofta sockerbruk så det mesta av fårskötseln tar Sara hand om.

– Jag jobbar också som processoperatör på sockerbruket, men haft möjlighet att reglera arbetstiden så jag kunnat sköta gården och mitt företag, säger hon.

Läs också: Roland Olsson den enda bonden kvar i Äskemo

Läs också: Fyra unga bönder gör succé med egen lanthandel

Säljer i gårdsbutiken

Sara startade sitt företag Äspinge kött för tre år sedan. Det mesta av lammköttet säljer hon i gårdsbutiken och via rekoringar runt om i Skåne.

Hon är ansvarig för ringarna i Hörby och Lunds Östra och var tidigare i höstas med när Svedala fick sin första ring.

– Det var roligt att komma tillbaka och träffa gamla vänner. En av mina tidigare fröknar på fritids var en av dem som handlade av mig, berättar hon.

Köttet eftertraktat

Förutom lammköttet säljer hon även fläsk- och hästkött.

– Det är mycket stor efterfrågan på hästkött och jag hade kunnat sälja betydligt mer om inte tillgången varit begränsad, säger Sara som inte själv föder upp hästarna som går till slakt.

Föder upp kaniner

På gården har hon uppfödning av kaniner och på sikt kommer hon även att ha kaninkött i sortimentet.

– Vi har även odlat lite grönkål och squash, men det mesta som odlas är vall till djuren, berättar hon.

Fritt liv för dottern

Det här året har 95 procent av hennes försäljning skett via hemleveranser eller rekoringar på grund av coronapandemin.

Sara tittar på sin dotter Lovisa som utan rädsla springer mellan fåren och grisarna och får något drömmande i blicken.

– Min gammelmorfar Hugo och gammelmormor Thea hade nog blivit glada och stolta om de kunnat se mig i dag. De köpte själva den här gården 1958, säger hon.