Norrbotten ska bli Sveriges Provence

Norrbotten har löjrommen, en exklusiv produkt med hög status som säljs dyrt på finkrogarna.

Men enligt Pelle Johansson är löjrommen inget undantag. Norrbotten har så mycket mer att erbjuda – men har inte gjort så mycket av det.

– Våra råvaror är i världsklass, men vi har inte ens försökt utveckla och förädla det vi har, säger han.

Pelle Johansson kommer själv från en by utanför Luleå. När han växte upp fanns det ungefär 30 familjer som levde på djur och jord. I dag är siffran tio familjer – trots att byn är dubbelt så stor.

– Det händer saker som inte är så roliga. Allt färre håller på med matproduktion och de som gör det är för gamla.

Svårt hitta lokalproducerat

Pelle Johansson har själv ett brinnande matintresse, men har ofta förgäves försökt få tag på lokalproducerad mat av hög kvalitet. Innan han började på Hushållningssällskapet trodde han att det berodde på att det inte fanns.

– Nu har jag insett att det finns. Det är inte så dåligt som jag trodde, men vårt största problem är att det inte syns.

Där någonstans växte hans vision fram: om Norrbotten som ett matdistrikt med berömmelse över hela världen.

– Men vi måste börja med att gräva där vi står. Att skapa ett intresse och en passion för att handla lokala produkter. Skulle fler göra det skulle producenterna bli bättre och fler skulle inse att det går att leva på att producera lokalt. Sedan är bara stjärnorna vår begränsning.

– Löjrommen är rättesnöret. Vi har redan nu produkter som mycket väl kan bli exakt lika stora som löjrommen – och då har vi inte ens försökt.

”Ett av världens bästa kött”

Han nämner renköttet och bären som två exempel.

– Renkött är absolut ett av världens bästa kött. Det är klimatsmart, vilt, smakrikt och magert. Dessutom har man benkoll på var renarna har varit, vad de har gjort och vad de har ätit. När det gäller bären så har allt som växer här lärt sig att göra det på speciella premisser. Evolutionen har gjort att de skapar sin näring och smak på ett speciellt sätt.

Du säger att Norrbotten inte ens har försökt – vad beror det på?

– Jag tror att det är för att vi har det så hårt inpräntat att vi är mindre, att vi är bidragstagare, kusiner från landet som bara tär. Vi har fått lära oss att allt fint kommer söderifrån. Ju längre söderut desto bättre. Vi äter hellre parmaskinka än rökt renstek, hellre parmesan än skabram. Men alla förutsättningar finns här för att göra högkvalitativa produkter. Inte på Italiens premisser, utan på våra egna.

Men Norrbotten måste bli bättre, både på att förädla och lyssna på kunden.

– Vi ska skapa vår egen matkultur och göra den så bra som den kan bli. Då har vi alla förutsättningar att bli ett nytt Toscana eller Provence. Vi ska definitivt dit.

Hur ser du framtiden?

– Då har alla större mataffärer här uppe en avdelning för lokalproducerat. Och varje kommun har en fine dining med totalt fokus på lokala råvaror. Norrbotten har blivit en gastronomisk region som är placerad på världskartan, folk från hela världen kommer hit för att smaka på det vi har att erbjuda.

Unik butik

Ett framgångsrikt exempel på exakt det Pelle Johansson pratar om är Biergo, en butik i Luleå som helt riktat in sig på samisk mat. Biergo betyder helt enkelt renkött på samiska och är faktiskt något som inte funnits tidigare.

Susanne Johnsson är uppväxt i en renskötarfamilj och kom på idén under en biltur.

– Jag har ju varit med om en utveckling. Som barn hade vi det fattigt. Uttrycket fattiglapp kom från den tiden. Sedan blev det bättre och på 90-talet levde renskötare som medelsvenssons. Sedan har det sakta gått nedåt. Då insåg vi att vi måste förädla det vi har, säger hon.

Ett sameägt slakteri startades i Arvidsjaur och butiken i Luleå är till för att möta kunden och faktiskt erbjuda färskt renkött.

– Många frågar efter det. Renkött har alltid sålts fruset och det ser inte så aptitligt ut.

Det kött som säljs i butiken har Susanne och hennes kollega Katarina Gunillasson stenkoll på.

– Vi har koll hela vägen. Vi vet från vilken sameby varje köttbit kommer och det finns ingen annan som säljer köttet färskt.

Läs också: Älgarna riskerade svält – Facebookinsamlingen blev deras räddning

Läs också: 50 år sen sist – nu fick renarna gå på isen igen

Läs också: Fiskare varnar – slutet för löjfisket är nära

Läs också: Frida gör succé med sina drömska foton från Norrbotten

Läs också: 14-åriga David samlar på Ockelbo-skotrar

Läs också: Forskning ska lyfta Sveriges matproduktion

Läs också: 5 toppråvaror från Norrbotten som är fantastiska!

Kämpig start

Butiken öppnade första advent 2014 och efter en kämpig start började kunderna hitta hit.

– Egentligen är det ju en helt ny produkt vi kommer ut med, även om man inte tänker så själv när man är uppväxt med renköttet.

Susanne Johnsson tror att hennes koncept ligger helt rätt i tiden och säger att det faktiskt är flera vegetarianer som börjat äta kött via hennes butik.

– I dag vill många veta var köttet kommer ifrån och att djuren har haft det bra. Våra renar har gått fritt i naturen. Det är på renens villkor.

Biergo har även startat ett projekt tillsammans med stjärnkocken Mattias Dahlgren som ska pågå i tre år.

Målet är att ta fram premiumprodukter av renkött med fokus på restauranger.

– Det är ett jättespännande projekt, säger Susanne Johnsson.

Pelle Johansson hyllar Biergos arbete och tror att det är exakt den vägen Norrbotten ska gå.

– Det intressanta är kundkontakten, vad det ger att ha en butik. De lär sig vad som efterfrågas i stället för att göra vad man själv vill göra.

Susanne Johnsson berättar att de i renägarfamiljen bara åt levern färsk. Resten frös man in. Nu tas helt nya rätter fram.

– Till exempel slaktade vi aldrig renkalvar. Nu säljer vi färsk renkalv. Jag tycker att det är fantastiskt.

Tänker nytt – och gammalt

Drygt en mil utanför Luleå, i Bälinge, är paret Britta-Karin Jacobsson och Thomas Holmbom på väg att ta fram ett nytt koncept vid sin gård som ligger sagolikt vackert längs Luleälven.

Det är faktiskt lite svårt att säga vad det är för något, men vi kan säga att de tänker nytt i gamla näringar. De har tolv kor, några getter, får och grisar - och håller just nu på att göra sitt hem till en stor besöksgård med övernattning, lanthandel, dansbana och allt möjligt.

En gammal sanning säger att jordbruk måste vara jättestora för att överleva, men Britta-Karin och Thomas tror på en annan väg. Här ska gästerna kunna se när Britta-Karin mjölkar kor samtidigt som de äter.

”Knyter ihop säcken”

De kallar sig för en liten bondgård med stora planer.

– När Thomas fyllde 40 tog jag honom med på en biltur. Vi besökte en rad människor i Norrbotten som livnär sig på landsbygden. Nu knyter vi ihop säcken och bygger en anläggning som har alla delarna, säger Britta-Karin.

Just nu byggs fem rum för övernattning och planerna är oändliga: turism året om, kollo, jultema, få igång matproduktionen i Norrbotten, grönsaksodling…

Även Britta-Karin känner att de ligger helt rätt i tiden.

– Så fort jag öppnar en tidning står det något som vi har tänkt. Och det är bara fantasin som sätter gränser.

Två exempel på ett nytt tänk och ett nytt självförtroende i Norrbotten. Två första steg på vägen till att göra regionen till Sveriges svar på Toscana och Provence.