Lindas färgsprakande torp är en riktig vitaminkick
Linda Högtorps släktgård sprakar av färg och inredningsglädje. Och överallt finns spåren av farmor och farfar.
Uppdaterad: 2019-09-17

Högt uppe på kullen, bland berg och ängar, ligger gården Högtorp. Marken har gått i arv i generationer, ända sedan 1500-talet.
Det märks till och med på efternamnet på ägarinnan, Linda Högtorp. Hennes föräldrar tog nytt namn efter gården.
Läs också: Maria renoverade 1930-tals villan
Läs också: Så fixar du drömköket – 13 steg till en lyckad förändring
Läs också: Så förvandlade Anni och Jeppe rucklet till sitt drömhus!
Läs också: Jeanettes färgsprakande keramik säljer slut direkt!
Läs också: Köpa tomt? Det här behöver du veta!
Läs också: Kan man göra så här? Kolla in deras galna inredning!
Läs också: Kolla in Henriks Volvo 240-samling
Unik inredning

Under de 19 år hon har ägt gården har hon lyckats med att både bevara boningshusets charm och skapa en bostad med en inredning som verkligen sticker ut.
Det fullkomligen spritter av glada färger överallt. Rödrandiga trasmattor, solgula köksskåp, grönblommiga gardiner och stormönstrade tapeter.
Resa tillbaka i tiden

Lite av en resa tillbaka i tiden. Här är fullt av vackra detaljer från 1950- 60- och 70-tal, med tidstypiska möbler och färger.
En hel del är bevarat från tiden då hennes farmor och farfar bodde här.
– Lite möbler fanns kvar inne och resten har jag hittat i ladugården när jag städade ur den. Jag tog vara på det som var helt, för det hör hemma i torpet, säger Linda.
Köper på loppis

Övriga möbler och inredning har hon köpt på loppisar och auktioner. Linda har en förkärlek för gamla saker och beskriver sig själv som duktig på att fynda.
Som barn älskade Linda att vara här hos farföräldrarna. Hon stod särskilt nära sin farmor, som tyvärr dog när Linda bara var tio år.
– Jag vill att farmors närvaro ska anas, därför har jag behållit saker i köket som på något sätt påminner om henne, säger Linda.
Farmors bonad

Som bonaden som hänger på köksväggen med den broderade texten ”Gud beskydde vårt hem”. Den började Lindas farmor brodera, men hann aldrig klart.
– Då gjorde mamma färdigt bonaden, och hängde upp den – sedan dess har den suttit där. Farmor var en fantastisk person, säger Linda.
Hon älskar att laga mat och ha vänner på besök, så det var viktigt att ordna en riktig matsal och gästrum.
Torpet som mötesplats

För dem som vill sova över finns det sängplatser.
Jag vill att det ska vara ett levande torp, där vänner, familj och bybor kan samlas över en bit mat, fika eller ett trevligt samtal, säger Linda.
För 25 år sen fick hon en whiplashskada i en bilolycka och tvingades lämna jobben som församlingsmusiker och sångsolist.
Sjunger i kyrkokör

Men det senaste halvåret har hon fått möjlighet att börja sjunga i Hanebo-Segersta kyrkokör.
– Jag älskar att sjunga, det ger mig glädje. Och den här kyrkan har mina förfäder varit med och byggt, här ligger min farmor och farfar begravda, säger hon.
Skaparglädjen och inredningsintresset har alltid funnits i Lindas liv, och efter olyckan har hennes kreativa sida kommit fram mer.
Bytt avloppssystem och dragit in jordvärme

På sitt instagramkonto och facebooksida ger hon sina bästa tips.
Sedan hon tog över torpet har hon bland annat renoverat badrummet, bytt avloppssystem, dragit in jordvärme, bytt tak på huset och ladugården och dränerat grunden.
Så nu går det utmärkt att bo här permanent, vilket varit Lindas dröm i flera år.
Flyttar permanent

Hon och hennes två döttrar har åkt till torpet alla lov och långhelger, men nu är lägenheten i Uppsala till försäljning.
– Min själ har länge vetat detta, att det är här på Högtorp, i torparmiljön och mina förfäders skog, jag finner lugnet. Här får jag möjlighet att leva i den enkelhet jag mår så bra av, säger hon.
Det här är Linda Högtorp
Ålder: 43 år.
Gör: Kreatör.
Bor: I Uppsala, men till våren bofast i Segersta.
Familj: Döttrarna Malva, 16 år, och Vide, 13 år. Snart sambo med Håkan, 46 år – ”eller som jag kallar honom, kärbon”.
Intressen: Skapande, inredning, sömnad och friluftsliv.
Drömmer om: Att rota mig på Högtorp.
Motto i livet: Långsamt leder också någonstans.











