Krister sa upp sig för att brodera på heltid

Stygn för stygn växer motivet av ett kalhygge fram under Krister Perssons fingrar. Stubbar och en övergiven stuga. En ensam frötall. Konturerna av en jordkällare och en skogsväg, som snirklar sig fram på diagonalen.

Idén till sitt senaste verk fick Krister, precis som han brukar, under den dagliga stavgången på grusvägen hemma i Roasjö i Västergötland.

– Det är som att öppna en kran, säger Krister.

Inga skisser

Krister broderar i stort sett alltid i samma teknik, med halvstygn och tre trådar. Några noggranna skisser gör han inte.

Istället har han bilden han vill brodera klar för sig inne i huvudet och frihandslirar efter det.

Det har gått över fem år sedan Krister gick in till chefen på Borås Tidning och sa upp sig från arbetet som nattchef, efter 27 år som journalist på tidningen.

– Jag hade bra lön, bra arbetskamrater och en hög status på tidningen. Men det var något som skavde.

Krister hade funderat på vad det var och kommit fram till att det störde honom att han så ofta måste åka iväg och lämna broderiet hemma.

Ville brodera

Att sitta av timmar, när det inte alltid fanns så mycket vettigt att göra på jobbet, när han istället kunde ha broderat!

Från början är Krister varken västgöte eller landsbygdsbo. Ända fram till 2014 bodde han i en lägenhet i Borås. Uppvuxen är han i miljonprogrammets Rosengård i Malmö. Familjen flyttade in i det nybyggda hyreshuset när Krister var nyfödd.

– Det var en ordinär och bra barndom med mor och far och två bröder. Mamma och mormor broderade, som tanter gör eller gjorde, minns Krister.

Började tidigt

Själv spelade han volleyboll och ägnade sig åt diverse kreativa aktiviteter, från att spela trumma på tomma glassburkar och konstruera tärningsspel till att ge sig ut på cykeln för att intervjua Malmöbor och sedan skriva ner vad de berättade.

Att han skulle bli journalist var självklart. I tolvårsåldern hittade han ytterligare ett uttryck: Broderiet.

Sedan har nålen och garnet hängt med genom livet. Ibland har det funnits mycket tid och lust att brodera, ibland har det inte blivit så många timmar vid aidaväven (ett glest broderityg). En lång period höll han upp helt.

Bor billigt

Att Krister kunde ta det drastiska beslutet att säga upp jobbet för att bli heltidsbrodör har att göra med att han, efter att ha separerat från sina döttrars mor, flyttade till familjens sommarstuga i Roasjö. Här kan han leva billigt.

Numera bor det också en kär sambo och ”manager” i stugan, Ann.

De två delar på de sextio kvadratmetrarna och gläntan i skogen. Hela dagarna, när Ann är på jobbet på Ica inne i Borås, är Krister ensam hemma.

– Jag är en ensamvarg och går inte under av att inte ha folk omkring mig. Jag gör helst saker ensam, då får man något gjort!

Glädjefyllt

Krister skapar gärna humoristiska och glädjefyllda bilder, som "Halvstygnsmara", där han själv springer i täten i ett lopp tillsammans med Liza Minnelli, Ricky Bruch, Abba-Agneta, Zlatan och Freddie Mercury.

Men det hänger även betydligt mörkare bilder på väggarna i stugan. Till exempel "Tyska krigsfångar i Stalingrad" och en bild där han har inspirerats av sitt eget fotoalbum.

Personlig sorg

På bilden står Kristers mor, far och bror vid en grav på kyrkogården. De tre personerna är bleka, nästan genomskinliga, broderade med ljusgrått garn.

– Alla på bilden är döda i dag. Graven är min dotters. Amanda blev bara åtta och ett halvt år. Hon dog i en trafikolycka 1999 men är på det ena eller andra sättet med mig varje dag, berättar Krister.

Att Krister har varit kulturredaktör och tycker om både musik och konst märks i hans bilder. Till förebilderna hör Carl Fredrik Hill, van Gogh och Lars Lerin.

– Jag tycker om avbildande konst och har lite svårare för den moderna. Som när någon ställer en jympasko på ett bord och kallar det konst, säger han.

Läs också: Therese vill fånga djurens själ i sina målningar

Läs också: 44-åriga Ann-Charlotte: "Året med mamma har lärt mig leva hållbart!"

Skapar i glädje

Kanske är det ändå inte målningarna han fängslas mest av hos de konstnärer han beundrar, utan livsödena.

– Mytologiseringen av den lidande konstnären fascinerar mig. Själv skapar jag i ren glädje, säger Krister.

Några stora pengar gör han inte på broderierna.

– Första separatutställningen hade jag på Svenljunga bibliotek hösten 2020. Den blev en succé, jag sålde åtta eller nio verk men alldeles för billigt.

Han har även fått med verk på betydligt mer prestigefyllda Liljevalchs konstsalong vid ett par tillfällen och kunnat ta bättre betalt.

Låg timpenning

Dock ger inhoppen på Borås Tidning två-tre dagar i månaden mer.

– Jag har räknat ut att timpengen blir ungefär tio kronor i timmen när jag broderar. Det hade varit mer lönsamt att åka in till stan och samla tomglas, säger Krister.

Men det spelar inte så stor roll, hans mål är redan uppnått.

– Det var att sälja fler verk under min livstid än vad van Gogh gjorde under sin. Det nådde jag när jag sålde mitt första. Han sålde ju inga...