Forskaren: Se inte avfolkningen som ett problem – här är lösningarna

Färre och färre invånare är verkligheten för många kommuner och diskussioner om hur problemet ska lösas återkommer ständigt. För borde vi inte göra som Norge? Ett land som ofta pekas ut som ett framgångsland när det gäller landsbygdspolitik.

Bra service till färre

Men även grannlandet i väst har en avfolkning i sina glesbygdskommuner. Däremot finns en tydlig skillnad mellan glesbygdskommunerna i länderna som vi kan lära av, säger Josefina Syssner, universitetslektor och forskare vid Linköpings universitet som tittat närmare på avfolkning i kommunerna.

– I Norge ser staten till att det finns bra service även om man blir färre. I Sverige innebär utjämningsstöden att om man blir färre i en kommun får man mindre stöd.

Hitta lösningar

I stället för att hitta ett föregångsland anser Josefina Syssner att det är bättre att hitta lösningar på urbaniseringens konsekvenser.

– Vi ska fundera på, inte hur vi stoppar urbanisering, utan hur vi får till bra sjukvård och skola även om vi blir färre. Tillväxt har blivit ett självklart mål för många men det är svårt att påverka, vi behöver alternativa mål.

Behövs politiskt mod

För att det ska ske måste politiker, tjänstepersoner och invånare våga prata om avfolkning. För en del kommuner med avfolkningsproblem har det blivit närmast ett stigma och där den som har tillväxt anses mer lyckad, enligt Josefina Syssner,

– Man vill gärna prata om sig som en tillväxtkommun och det tror jag inte är bra för förtroendet från medborgarna, det kan skapa förväntningar som inte infrias. Politikerna behöver ta mod till sig och förklara hur det ser ut och vad det innebär att det är färre på en plats.

Konsekvens av flera beslut

Urbanisering är trots allt inte en naturlag utan en konsekvens av många olika beslut. Exempelvis kräver ökade krav på arbetsmarknaden högre utbildning och då måste många på landsbygden flytta och utbilda sig och sedan bestämma sig för att flytta till landsbygden eller annan kommun.

En familj med två försörjare måste också bo på en ort där det finns jobb för båda två och lärare med lärarlegitimation är inte alltid lätt att rekrytera till landsbygdskommuner.

– Det finns en värdekonflikt mellan hög tillgänglighet och hög kvalitet. I Sverige har vi valt hög kvalitet och därför har man fått lägga ned skolor. Klart man vill ha utbildade lärare men man ska kanske försöka hitta andra lösningar som funkar i glesbygd och att man kan ställa andra krav på utföranden där.

Vad för andra lösningar?

– Att man exempelvis godtar digitala lösningar, att man tänker att någon annan än kommunen skulle kunna vara huvudman och bära kostnaden om inte kommunen klarar det själv.

Tror inte på sammanslagningar

Josefina Syssner tror ändå på de mindre kommunernas framtid och anser inte att sammanslagningar skulle gynna dem.

– Jag tror inte att de allra glesaste skulle vinna på kommunsammanslagningar. Då får man stora kommuner med samma strukturella problem. Det som skulle underlätta är att då skulle det exempelvis bara behövas en kommunchef, men hemtjänsten skulle fortfarande behövas i samma utsträckning och barn behöver gå i skolan där de bor. Lokal demokrati och att människor får vara med och bestämma blir jättesvårt om man har stora kommuner.

– Lösningen ligger i stället att vara innovativ och titta på hur vi kan lösa välfärden i glesbygden med exempelvis glesbygdsmedicin och glesbygdspedagogik – det finns jättemycket man kan utveckla tillsammans.

Läs också: Debatt: "Maktspel avfolkar landsbygden"

Läs också: Flykten till städerna – vi slår hål på myterna

Läs också: Forskaren förklarar! Därför vill eliten leva landsbygdsliv just nu