De flydde lågorna i en roddbåt

Måndagen den 8 augusti 2014 fick Anja Landgré och Kenneth Risberg fly hals över huvud fly sitt hem Stafsänget intill sjön Snyten.

Glödande barr i luften

– Elen gick av och på. Ljuset utomhus förändrades och det började blåsa på ett märkligt sätt. De blev en obehaglig värme och barren som regnade över oss glödde.

Trots att de inte fått någon information om evekuering kände Anja att det var dags att fly. Hon hade just satt sig i bilen när en granne ringde: ”Ni måste åka härifrån”.

– Jag såg hur vår närmaste granne försökte ta sig med bil uppför skogsvägen, men kom backande tillbaka. Det föll brinnande träd framför bilen, berättar Anja.

"Övertygad om att vi skulle dö"

Den enda väg som nu inte var avskuren av branden var sjövägen. Som tur var låg parets roddbåt vid bryggan, liksom grannens motorbåt.

– När vi sprang ner till båtarna upplevde jag att det brann precis överallt. Det lät som ett reaplan och vi såg ingenting. Det var helt svart av rök och eld.

- Vi försökte ro men vågorna var för höga och vi kom ingenstans. Grannen lyckades kasta över en tamp för att bogsera oss. Båten snurrade så att vi inte kunde avgöra åt vilket håll vi skulle. Jag hade fullständig panik och var övertygad om att vi skulle dö, säger Anja.

Läs också: Så klarar du en allvarig kris i samhället

Läs också: Årets unika värme och torka

Läs också: Så såg det ut ett år efter branden

Föll i vattnet

Mitt i allt kaos tappade hon balansen och föll i vattnet.

– Kenneth drog upp mig. Som tur var behöll han lugnet. Han var fullständigt fokuserad.

Kenneth lyckades dirigera båtarna åt rätt håll och en timme senare nådde de land vid byn Broarna som ligger i sjöns norra ände.

Deras berättelse kommer tillsammans med mycket annat material att ingå i den pjäs som får premiär i höst på Västmanlands teater i Västerås. Pjäsen ska alltså handla om den historiskt stora skogsbrand som rasade i Västmanland under högsommaren för fyra år sedan.

"Bra att det blir teater"

Att branden, liksom Anjas och Kenneths upplevelser av den, ska bli pjäs ser de positivt på.

– Vi tycker att det är en bra idé. Det är en teatralisk händelse som hör till historien, precis som stormen Gudrun och tsunamin. Vår egen berättelse är förvisso personlig, men inte på något sätt privat.

- Och vi kommer ju inte att bli utlämnade på något vis. Vi är skådespelare själva och vet hur skapandeprocessen fungerar, säger Anja, som ser fram emot premiären i höst.