Bristande kunskap om allemansrätten ett bekymmer för markägarna

Alla i Sverige har rätt att vistas i skog och mark, oavsett vem som äger den. Det är allemansrättens grund. Men många besökare tror att de kan göra mer saker inom allemansrätten än vad som är tillåtet.

Som markägare får man acceptera ett par-tre tält på egendomen något dygn, men de ska stå utom synhåll från bostadshuset. De får självklart inte inkräkta på den så kallade hemfridszonen – området närmast ett bostads- och fritidshus där den boende har rätt till ett privat område och att få vara ostörd.

Hemfridszonen är fredad mark

– Det markägaren ska tänka på är att allemansrätten aldrig gäller inom hemfridszonen, på åkermark med växande gröda eller på annan mark där det finns risk att man ”stör eller förstör”, säger Björn Galant, expert på allemansrätt, äganderätt och infrastruktur på Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).

Det är också bra att känna till att en av gränserna för allemansrätten utgörs av något som benämns ”Landskapets bruk”, vilket innebär att det företagande som sker på en gård alltid har företräde framför allemansrätten.

Läs också: Regler för allemansrätten

Läs också: Handla direkt av bonden

– Jag kan till exempel inte gå fram till en gallringsmaskin och be dem stoppa gallringen för att jag vill plocka svamp i samma skog. Som markägare gäller det också att ha förståelse för att folk kan ha begränsad kunskap om hur lantbruk och skogsbruk fungerar och bedrivs. Det gör att besökare kan komma för nära maskiner, backande släp och så vidare, säger Björn Galant.

Skyltbegränsningar

Vidare får markägaren inte utan vidare sätta upp skyltar för att stänga ute allmänheten, till exempel med texten ”Privat mark” eller ”Ej obehöriga”. Det är kommunen som ger tillstånd om en sådan skylt får sättas upp. Men markägaren får sätta upp egentillverkade skyltar för att varna för verklig fara: arg tjur/hund, hål i vägen, arbetsplats för lantbruksmaskiner eller liknande.

Men det finns förstås fördelar för markägarna också, betonar Björn Galant.

– Folk kommer ut i naturen och får se hur bra skogsbruk och jordbruk bedrivs i Sverige. Det ger högt förtroende för bonden och skogsbrukaren, vilket också syns i opinionsmätning efter opinionsmätning. Om man dessutom har en gårdsbutik är det bra om många rör sig runt gården enligt allemansrätten, säger Björn Galant.

Cyklar en utmaning

Men blir det för många besökare är risken stor att det blir skador på mark, stigar och vägar, vilket nog är det största problemet, enligt LRF-experten.

– Lösningen kan vara att kommunen beslutar om skylt som förbjuder cyklar eller hästar på en viss väg eller stig. En friluftsforskare berättade i våras att just cyklar bedöms bli den största utmaningen för allemansrätten framöver. Jag delar den bedömningen.

Ett annat problem som är tufft att lösa är när bärföretag med inhyrda plockare utnyttjar allemansrätten i kommersiella syften. Enligt Björn Galant har dock lagstiftningen förbättrats när det gäller långvariga lägerboende så markägare lättare ska kunna flytta på exempelvis olagliga ”bärplockarläger”.

Svårt att hålla koll

Det finns andra saker som kan vara besvärliga att hålla koll på för ägaren, till exempel olika typer av tävlingar där arrangören varit slarvig och inte pratat med markägaren eller Länsstyrelsen.

– Vi hör nu om Facebook-grupper där man skriver ”alla som vill samlas kl 18.30 vid vändplanen i Berga by och sen cyklar vi”… Det kan ju också vara ett berg som drar till sig jättemånga bergsklättrare, med följdproblem som sönderkörda grusvägar, fulla parkeringar etc. Geocaching, eller andra typer av kanaliseringar till naturen via sociala medier tror jag också är något vi kommer få se mer av framöver.

– Mitt stora råd när allt sådant här händer är att kontakta regionala eller lokala LRF så vi får rapportering om vad som hänt och kan arbeta med frågan. Det gäller att inte knyta handen i byxfickan, utan att ta dialogen, avslutar Björn Galant.