Dialektskola del 8: I Dalarna är det svårt att älska
Det är inte lätt att älska på dalska för ordet älska finns inte. – Här säger man ”i tyttjer umm di”. När jag vill säga till barnbarnen att jag älskar dem får jag ta det svenska ordet och låta det böjas efter mitt språks grammatik, säger Sylvia Måsan, Solleröbo och ledamot i Dalmålsakademins styrelse.
Säg dalmål och många tänker på Kalle Moraeus tjocka d, klunkande l-ljud och den härligt polskagungande satsmelodin, ingenting annat.
Det är att göra det lite för lätt för sig. Det är också en ren förlust för då missar man Dalarnas härliga tårta med dialektvarianter i lager på lager.
I sydöst, upp till Borlänge, kallas det för dala-bergslagsmål.
-Man kan beskriva det som en dialekt med svensk grammatik, få egna ord men med en intonation som låter Dalarna, förklarar Sylvia.
I Dalarnas nordvästra hörn är dialekten släkt med norskan och längst i norr låter den ”hälsingland”.
Dalska i lager
I mitten är det ett underbart språkeldorado där dalmålet, dalskan tar vid. Där går det från rakt till krusigt, från svenskt till fornnordiskt ju längre norrut man kommer.
– Dalmål, eller dalska som många säger, har en egen grammatik och många ålderdomliga inslag, berättar Sylvia.
Det är nedansiljansmål, ovansiljansmål och västerdalsmål som alla innehåller en språkvariant av dalska för varje socken. Totalt räknas 21 olika sockenvarianter till dalskan.
Varv på varv och högst upp i norr älvdalskan, som rosen på tårtan.
– De är så lika att vi förstår varann. Men älvdalskan och limamål har nog flest ålderdomliga inslag kvar. Vissa dalmål har diftonger men älvdalskan har till och med triftonger och nasala vokaler.
Dalskan har sin egen grammatik och de som läst tyska känner nog igen sig.
Välböjda ord
– Vi böjer verben efter person. Jag springer blir ”i köjtär, vi springer ”vir köjtum” och ni springer ”ir köjtir, förklarar Sylvia.
Substantiven böjs också efter sammanhanget de används i. Byn Gruddbo heter ”Gruddbudär” när man bara pratar om den för at den finns. Vill man berätta var man är befinner man sig i ”Gruddbudum”.
– Sedan har vi ljuden. Det finns inga ”h”, häst blir ”äst” och älg blir ”ölg”. I Sollerön har vi bara tonande sje-ljud, inga tonlösa och i vissa socknar används engelskans ”w”, som i ”what”.
Det låter svårt men det går att lära sig förstå. Dalmålsakademin anordnar ibland språkkurser i dalska och Sylvia säger välkommen.
– För folk som ”svenskar”, pratar svenska, tar det väl en tre veckor att lära sig förstå. Men att ”dalska” om man inte kommer härifrån, det tar lite längre tid. Fast omöjligt, det är det inte.
Parlör för dig som vill "dalska" lite
Lävån = Inte så duktig på det man gör. Om det är fler klåpare böjs ordet. ”Dämm e lävågär”.
I e klen i kvidim = Jag har ont i magen.
Butt = Burk.
Ilag = Tillsammans, ihop.
Pirum = Glad, sprallig, lätt berusad.
Uvålin = Duktig framstående, högfärdig. Kan vara både positivt och negativt.
Uvålin tä siungga = Duktig på att sjunga.
Ur uvålin doda vill va = Så förnäm den där vill vara då.
Doda = ”Den där” om en kvinna.
Donda = ”Den där” om en man.
