Mot klimatet beter vi oss som missbrukare

Om du inte slutar röka, så löper du allvarlig risk att drabbas av lungcancer.

Hur skulle du reagera på ett sådant besked? Kanske skulle du lyckas sluta. Kanske inte.

Jag har hört talas om människor som inte slutat röka trots att de fått domen lungcancer, till och med om människor som tvingats operera bort delar av lungorna och ändå fortsatt att röka.

Det får mig att tänka på hur många av oss hanterar klimathotet.

Beskedet är av samma karaktär. Alltså om vi inte upphör med vårt beteende, så går vi med närmast hundraprocentig säkerhet mot mycket allvarliga följder.

Jag tänker framför allt på flygandet.

Att vi lever med alldeles för stor negativ påverkan på miljö och klimat kan knappast någon var omedveten om. Och alla vet väl numera att flygresor skadar klimatet betydligt "effektivare" än andra sätt att resa. Sug på de här jämförelserna som Kungliga Tekniska Högskolan gjort kring populära vinterresor:

– En familj på fyra personer som flyger tur och retur till Thailand orsakar 8 tons utsläpp av växthusgaser.

– Om samma familj gör en bilresa motsvarande Stockholm-Åre fram och tillbaka, släpper de ut 200 kilo.

– Tar de i stället tåget till fjällen blir utsläppet bara 35 kilo.

Flyget har alltså en brutal klimatpåverkan. Detta vet vi, och ändå ökar för varje år svenskarnas flygande.

Detta borde vara intressant för en psykolog att rota i. Hur funkar vi i huvudet?

Hemma i TV-soffan kan vi sucka bekymrat över nyhetsinslag om flygets skadliga klimatpåverkan. Nästa dag kvittrar vi obekymrat med jobbarkompisar om att vi ska susa iväg och shoppa i London eller bada i Florida eller prova vin i Italien.

Egentligen borde vi skämmas. Gång på gång tar vi, utan att blinka, en ordentlig tugga av den miljökaka som skulle ha räckt till våra barn och barnbarn, och alla andras barn och barnbarn.

Vi borde sluta flyga, rakt av bara. Men varför gör vi inte det? För att vi är missbrukare. En missbrukare tar en cigarrett till eller ett glas till eller en tablett till, fast han eller hon borde veta att det är ytterligare ett litet steg mot något riktigt hemskt.

Vi vet att vi inte borde flyga, men "man ska väl få unna sig lite sol nån gång" och "Barcelona är ju en sån spännande stad" och "tåget är ju så dyrt och tar så lång tid".

Vi hittar på alla möjliga ursäkter för att sanktionera vårt självskadebeteende. Och jag får erkänna att jag gör det själv. För några veckor sedan kom jag hem från Kalifornien, efter att ha hälsat på en son jag inte träffat på över ett halvår. Min undanflykt var att "man måste väl i alla fall få hålla kontakten med sina närmaste".

Måste man? Hur kan det skälet väga upp den allvarliga skada mot klimatet jag just bidragit till? Och förresten kan vi hålla kontakt via Skype. Eller varför inte med brev, som på den stora utvandringens tid.

Resan gav förresten kusliga inblickar i konsekvenserna av ett kantrande klimat. Bergen stod svartbrända ända ned till havet efter den största skogsbranden i Kaliforniens historia. Den långa och onormala torkan ersattes sedan av förödande skyfall och lerskred som dödade dussintals människor.

Ibland tänker jag på varningen "Rökning kan allvarligt skada din hälsa" på tobaksannonser. Reseannonser borde märkas "Flygning kan allvarligt skada dina barns värld".

Sånt här kan man inte prata om på fikarasten.

Läs också: Snön kan bli en bristvara i framtiden

Läs också: Klimatet - viktigaste valfrågan för unga

Läs också: Så bearbetar du din klimatångest