Familjen rustar anrika Sexmansgården i Marsjö

Försommarsolen gassar över Marsjö på gränsen mellan Sörmland och Östergötland.

Den glittrar i sjön som byvägen löper längs med, kantad av trähus från förra sekelskiftet. Ganska små, men påkostade med snickarglädje och spröjsade fönster.

De byggdes som bostäder åt de många skräddare och sömmerskor som arbetade åt den växande textilindustrin i centralorten Vingåker.

– Ja, och tydligen fanns det mejeri, lanthandel och till och med ett bryggeri och ett gästgiveri en gång i tiden i byn, berättar Helena Lagercrantz.

Sexmansgården en av de äldsta gårdarna

Vi står framför grinden till Sexmansgården, en av Marsjö äldsta gårdar, den äldsta byggnaden är från tidigt 1800-tal.

Det gula boningshuset är nymålat och nyrustat i dag, men var rejält nedgånget när maken Olof fick syn på gården i en annons på nätet.

Färgen på fasaden flagade, trasiga fönster i gammelhuset och en igenväxt trädgård.

Men både han och Helena såg potentialen. Bara det fria, öppna läget med åkrar runtomkring och närheten till sjön var ett stort plus.

– Tidigare hade vi ett torp inne i skogen inte långt här i från på östgötasidan, helt annorlunda med bergslagstrakter, bäckar och skog, berättar Olof.

Älskar gamla hus

Han och Helena älskar gamla hus och är något av byggnadsvårdsnördar. Så när de fick chansen att köpa den gamla gården hösten 2018, slog de till.

– Vi hade tänkt vänta med att börja renovera till sommaren efter, men kunde inte hålla oss, säger Helena och skrattar.

På deras instagramkonto kan man följa renoveringsresan. Hur de tar sig an det ganska anfrätta huset där det första som mötte ögat var den murkna förstukvisten och verandan. Träet hade legat direkt mot stentrappan under årtionden och ruttnat.

I dag är det friskt trä i stommar och panel och verandan på övervåningen är snart rustad för att sitta ute och äta på.

Spår av tidigare renoveringar

Inne i huset, som byggdes 1907, fanns spår av renoveringar som gjorts genom åren och präglats av olika decenniers inredningsideal.

Plastmattor, masonitklädda dörrar och väggar. Sådant som ansåg lättskött och modernt på 1940-talet och ända fram till 1970-talet.

– Det var så underbart när vi rev upp plastgolven och hittade rejäla trägolv under. Och spegeldörrar bakom masonitskivorna, berättar Helena.

Deras tanke var att försöka återställa huset till sitt originalskick, men det är inte alltid det lättaste. Som de beskriver i ett inlägg på Instagram.

Rätt färg i köket

"I början av vår renoveringsresa tänkte vi lite naivt att om vi bara hittar ”den gamla färgen” så kör vi på den, men det finns förstås sällan EN färg. Som i gårdsköket: 1950 - väggarna var olivbeigegröna, 1930 var köket babyblått (!) och 1910 var här en mörk grönjord-liknande färg. "

De fick helt enkelt bestämma sig för en av färgerna och i dag är köket målat i den milda beigegröna från 1950-talet.

Panelen på väggarna i köket är från tidigt 1900-tal och Olof och Helena sparade även köksskåpen från 1950-talet. liksom MDF-luckorna från 1970-talet som de täckte med pärlspont.

Syskonen engagerar sig

I dag hörs glada röster från köket. Runt det rejäla köksbordet gjort av golvbrädor från logen, sitter parets fyra vuxna barn: Lo, Adam, Anna, och Martin.

De har också engagerat sig i renoveringen av gården och är ofta här på helger och ledigheter. Snickrar, målar, hjälper till att riva ut bråte, anlägga trädgården med mera.

– Ja, det är jättekul och helt frivilligt! Såg att du Martin nyligen skrev på ditt Instagramkonto: "Titta vad vi har gjort på ett år", säger Helena.

Och det är en hel del som familjen har uträttat på de år som gått sedan de köpte huset.

Förutom renovering av det gula boningshuset: slipa golv, måla, tapetsera, snickra med mera har de också låtit anlägga nytt vatten- och avloppssystem.

Återställde grusgången

Och återställt den fina grusgången med rundel i mitten framför huset.

– Det var bara gräsmatta när vi köpte huset men så hittade vi gamla bilder på huset och såg att det var grusgång och en rund blomrabatt framför ingången, berättar Helena.

Nästa projekt är det timrade gammelhuset från 1850, som stått orört i årtionden.

Läs också: Fredrik och Hanna rustade "Glashuset" i jämtländska Ede

Läs också: Familjen Lindgren återställer Funbo prästgårds forna glans

På ena kortsidan är fönstren trasiga, men stommen är hel och väl bibehållen.

– Vi började med att måla det, i alla fall den del som syns ut mot byvägen. Den slitna fasaden såg så trist ut, säger Olof.

– Den huggna stengrunden har vi fixat till. Boden tror vi är äldst, från tidigt 1800-tal, den har varit tröskbod, fortsätter han.

Uppskattad renovering

Deras upprustning av Sexmansgården har fått uppskattning av Marsjöborna. Den är en del av ortens historia och ligger centralt.

Här bodde en socknens sista "sexmän". Det var en av sex förtroendevalda ordningsmän som fanns i varje socken. De var en slags ordningsmän som skulle se till att sockenstämmans beslut genomfördes.

De skötte också kyrkobyggnader och rapporterade om otuktigt leverne till prästerna bland annat. Systemet försvann när kommunallagen infördes 1862.

– Våra engelskspråkiga gäster fnissar gärna åt namnet på gården, säger Helena.