Robert och Åsa vill återskapa bergsmansgårdens forna prakt

Efter en färd genom tät granskog och förbi blanka sjöar når vi till slut Klenshyttan, nära Ludvika. Här finns en av de äldsta, bevarade hyttorna i Bergslagen.

Den var i gång i över 300 år, från 1608 till 1920 då den lades ned på grund av konkurrens från det moderna järnbruket som växte fram.

Hyttruinen ett välbesökt turistmål

I dag är hyttruinen ett välbesökt turistmål och ligger bara ett stenkast från Robert Pernolfs och Åsa Gustafssons bergsmansgård.

– Min farfars farfar köpte gården i mitten av 1800-talet och byggde en ny mangårdsbyggnad 1865. Han kom från en bergsmansläkt som hade bott här i trakterna sedan 1400-talet, berättar Robert.

Farfars farfar var en av bergsmännen som ägde andelar i hyttan, han hade två av totalt 24 andelar.

Farfars farfar framställde tackjärn

Det gav honom rätt framställa tackjärn under sina "hyttveckor" varje vinter. Sedan kunde han sälja järnet till god förtjänst.

– Ja, som bergsman hade han det ganska gott ställt, men för senare generationer minskade lönsamheten. Min farfar och farmor försörjde sig på annat sätt med allt från grisuppfödning, jordgubbsodling till skogsarbete, säger Robert.

Drömmer om att öppna gårdsbutik

Han var ofta här som barn och minns hur farmor hade vävkurser i den gamla bagarstugan, som de i dag kallar gårdshuset.

Det står tomt idag, men Robert och Åsa renoverar det och vill återställa gamla stilen och kanske öppna en liten gårdsbutik här.

– Ja, det var en gårdsbutik här kring förra sekelskiftet. Öppnar vi en ny skulle vi vilja sälja allt från second hand till egenhyvlade foder och lister, säger Robert.

Köpte ett komplett 1950-talskök

Det slitna 1990-talsköket i gårdshuset har ersatts av ett 1950-talsdito, köpt secondhand komplett med skåp och rostfri diskbänk, plus ett rutigt linoleumgolv.

– Det blev fint faktiskt. Och vi har försökt hålla en låg budget genom att köpa begagnat och göra mycket själva. Robert har hyvlat lister själv efter gammal förlaga, till exempel, säger Åsa.

Hon har bott här i tre år, då hon och Robert blev sambos. Han har bott här sedan 1995, då han tog över gården efter sin mamma. Hans två döttrar från ett tidigare äktenskap bor hemma här också.

Delar intresset för inredning

Det ståtliga boningshuset på 280 kvadrat meter har blivit ett gemensamt projekt för paret.

De delar intresse för byggnadsvård, renovering och inredning och vill återskapa en gammeldags stil, lik den som rådde då huset byggdes i slutet av 1800-talet.

Takhöjden är imponerande, minst 3, 2 meter. Och när de rev bort det gamla innertaket av papp, väntade en glad överraskning.

– Vi visste inte vad som skulle finnas därunder, men det var som en dröm. Ett fint brädtak med handsmidda spikar, säger Robert och pekar upp mot det vitmålade trätaket med breda brädor.

Den stora salen känns pampig med sina matsalsmöbler från 1800-talet och väldiga kakelugn.

Kilsågat trägolv från 1800-talet

I hörnrummet intill har Robert och Åsa sitt sovrum och i nästa rum, mot gården ligger deras vardagsrum. I alla rummen ligger breda och gedigna golvplankor.

– Ja, det är kilsågade trägolv från 1800-talet som vi har såpskurat, det blev fint, säger Robert nöjt.

Färgskalan på tapeter och målning är vald med omsorg för att passa husets stil.

Som den milt gråa färgen på lister och dörrar i hallen till exempel:

– Det är 30 procent grön umbra och tapetens färgskala går i samma ton, säger Åsa.

På övervåningen finns en hel del kvar att göra, även om de tre större barnens rum är klara, nyrenoverade med fina tapeter och trägolv. I mitten finns ett större rum som ska bli TV- och sällskapsrum.

Övervåningen inreds efter hand

En kattvind är inredd och ytterligare en ska inredas och ett badrum ska också byggas. På golvet där ligger en stor hög med brädor som ska bli nytt tak.

– Det är svårt att få tid till alla projekt, man får passa på när de yngre barnen sover, säger Åsa och ler.

Både hon och Robert ser renoveringen som en slags hobby och fritidsintresse. Han gillar att snickra och tapetsera och hon att måla och inreda.

Bidrag från länsstyrelsen för kulturhistorisk miljö

Även utomhus, på gården och i de andra byggnaderna, finns ett ständigt behov av underhåll och reparationer.

Förrförra året gjorde de en stor insats med att lägga nytt tak på den timrade ladan. De fick bidrag från länsstyrelsen för kulturhistoriskt intressanta miljöer för att köpa gammaldags Vittinge-tegel.

Då var yngste sonen Edvin bara ett par månader gammal och Åsa kutade ned från taket med jämna mellanrum för att amma honom, och Åsas mamma var barnvakt.

– Det var ett jättejobb och ett lagarbete med släkt och vänner Vi var flera stycken som langade tegel upp till Åsa och hennes morbror uppe på taket, 5 500 tegelpannor totalt under några veckor, säger Robert.

Timrad loftbod äldsta byggnaden

Förra året lade de om taket på den äldsta byggnaden, den timrade loftboden, med samma slags tegel och framöver ska även gårdshusets plåttak bytas mot ett tegeltak, som passar huset bättre.

Inne i den gamla ladan finns lämningar från järnframställningen, som slagg och en stor tung järntacka med stämpel på.

Nyckeln i gjutjärn till hyttan

I hallen ligger en rejäl nyckel av gjutjärn på en av byråerna

– Det är den gamla nyckeln till hyttan, den tog min farfars far hem när hyttan stängdes 1920, berättar Robert.

Huset är fullt minnen från tidigare generationer. Det finns lådor med tidningsklipp, gamla lagfarter, räkningar och foton.

Läs också: De 9 bästa arkiven att forska om ditt hus i!

Läs också: Karin är elfte generationen på bergsmansgården

Nu är det Robert, Åsa och deras barn som är de nya generationerns på bergsmansgården.

– Ja, det känns som ett stort ansvar att förvalta och bevara gården, säger Robert.

Vill återställa gården

De har många planer för gården som de vill förverkliga. Som att bygga ett uterum med utsikt över dammen och en köksträdgård.

– Vi drömmer om att återställa gården till sin forna prakt och med det liv och rörelse som fanns här förr. Gärna ha djur här igen, kanske börja med höns och getter, säger Robert.