Louise flyttade till farmors hus djupt in i finnmarken

Efter en slingrande väg genom täta tallskogar, myrmarker och små tjärnar öppnar sig landskapet uppe på berget.

Här ligger Abborrberg med röda trähus spridda i en gles klunga med utsikt över blånande berg och snötäckt granskog i fjärran.

Inga störande intryck

Tystnaden är nästan total och på natten glimrar stjärnor på den svarta himlen.

– När man kommer hem hit efter en arbetsdag försvinner stressen. Här finns nästan inga ljud och intryck som stör, säger Louise.

Abborrberg är en av de äldsta byarna i Grangärde finnmark i södra Dalarna. De första skogsfinnarna tros ha kommit hit redan på 1600-talet.

Härstammar från svedjefinnarna

De fick tillåtelse att bedriva svedjebruk (bränna ned skog för att odla i marken, red. anm) i de vidsträckta, obebodda skogarna här.

– Vi härstammar nog allihop från dem, säger Louise och ler.

Hennes pappas släkt har bott här i generationer men någon släktforskning riktigt långt bak i tiden har inte gjorts.

Fram till slutet av 1980-talet fanns jobb i gruvorna i grannorterna Saxberget och Grängesberg, sedan flyttade många unga ifrån Abborrberg och hela trakten.

Lanthandeln öppnas sommartid

Snön knarrar när vi går längs Abborrbergsvägen till den gamla lanthandeln i byns mitt. Den var i gång ända fram till 1980-talet.

Louise kikar in genom fönstren på den gamla trädisken och antika vågen.

– Men under sommaren öppnar vi butiken under Dan Andersson-veckan som byn arrangerar varje år. Han är vår egen poet, född i grannbyn Skattlösberg och skildrade livet i finnmarken, berättar Louise.

27 bofasta i byn

Abborrberg är fortfarande en ganska livaktig by, med 27 bofasta varav flera barnfamiljer. Louise och hennes sambo Johan och deras son Arvid, 5 år, utgör en av familjerna.

Ett stenkast nedanför deras hus ligger farfars släktgård där en kusin bor i dag med sina fyra barn.

– Det är jättekul att det bor barn här. Det väldigt bra med tanke på att byn ligger så pass avsides, säger Louise.

Aktiva i byalaget

Vi fortsätter vår vandring genom Abborrberg. Louise hejar glatt på en kvinna som rastar sin hund och en bilförare som kör förbi oss.

Här känner alla varandra och de flesta är aktiva i byalaget. Louise och hennes sambo är sekreterare respektive ordförande.

– Ja, bor man så här måste man själv göra en insats för att det ska hända något, säger Louise.

Älskar hästar

När vi når utkanten av byn hinner vi hälsa lite på grannens två fina nordsvenska hästar innan de ska in för kvällen.

Sedan sänker sig skymningen över Abborrberg och det blir kolsvart och ännu tystare.

Ibland kan ylet från vargar höras från det intilliggande Tansenreviret.

– Visst kan jag få lite lappsjuka ibland. Särskilt på vintern, säger Louise och ler när vi slagit oss ned i hennes varma, ombonade kök.

Utställning i Stockholm

Men tack vare sitt stora intresse, fotografi, får hon utlopp för sin kreativitet och många kontakter utifrån.

Nyligen hade hon utställningen ”Bara jag” i både Stockholm och Ludvika med bilder på nakna kvinnokroppar i olika åldrar.

Barndomens skola

Till vardags jobbar hon som socialpedagog i de två skolorna i Nyhammar och Sunnansjö.

– Just de skolor jag själv gick i som barn, jag växte upp i grannbyn Västansjö. Det kändes lite konstigt i början, men nu har jag vant mig, säger hon.

– Men jag undrar hur det blir när min son Arvid börjar i skolan, fortsätter hon.

Konstnärligt intresserad

Själv trivdes hon aldrig riktigt i skolan. Kände sig lite udda och utanför.

– Jag hade ärvda kläder, gillade konst och litteratur och lyssnade på helt annan musik än mina klasskompisar. Jag gillade Janis Joplin och de Lili & Susie, säger hon och skrattar lite.

Först när hon började på gymnasiet, estetisk linje, hamnade hon rätt och fick vänner som också gillade konstnärligt skapande.

Bullerbyidyll

Men att flytta till Stockholm eller en större ort har aldrig lockat henne, även om hon tycker det är kul att åka till huvudstaden på besök.

– Nej, jag trivs här, det är min plats på jorden. Växte ju upp i grannbyn Västansjö, i något av en Bullerbyidyll, med mormor och morfar i huset bredvid.

– Och så ofta jag kunde var jag hos farmor här i Abborrberg. Hon var en sådan trygghet för mig och jag älskade att vara med henne, berättar hon.

Älskar farmors hus

Tre år efter farmor Ruts död fick Louise frågan om hon inte ville ta över huset. Det behövdes ingen lång betänketid innan hon och Johan tackade ja.

– Jag älskar det här huset, även om det är byggt på 1970-talet och inte är ett gammalt, fint hus som jag kanske egentligen hade önskat, säger hon.

– Farmor var så stolt över att hon efter farfars död kunde köpa loss en bit mark och bygga sitt första, egna hus, fortsätter hon.

Ska bygga ut vardagsrummet

Och farmor Rut visste vad hon gjorde när hon valde tomtmark. Från vardagsrummet är utsikten hisnande över berg och milsvida skogar.

Här ska den unga familjen bygga ut huset med ett större vardagsrum och en altan.

Trygg uppväxt

I den gamla ladan kacklar familjens lilla flock av spräckliga vikingahöns. Och sambon Johan vill satsa på nötdjur i framtiden.

– Jag hoppas att Arvid ska få en lika trygg uppväxt i en liten by som jag hade, där alla känner alla, säger hon.

– Men han blir inte lika glad som tonåring. Men vi får vara beredda på att skjutsa mycket, fortsätter Louise och skrattar.