Så bodde vi förr: Mormors kök alltid rätt

Öppet, vitt och fräscht med plats för familj, vänner och eleganta espressomaskiner. Så ser många moderna kök ut.

Annat var det förr. I gamla tiders bondgårdar och torp var köket ett allrum där familjen arbetade, åt, umgicks, skötte hygienen och sov. En eller annan inhysing kunde också få rymmas bland kastrullerna om det knep. Kanske till och med en get eller gris.

Sov i köket

Det var alltså rätt trångt och ohygieniskt. Precis som i städerna. För många som lämnade landsbygden på 1800-talet för ett bättre liv i städerna väntade ännu sämre och trängre bostäder. Inte sällan fick man sova i skift i lägenhetens enda rum, köket.

Sundborn blev idealet

Vid slutet av 1800-talet och in på 1900-talet blev Carl och Karin Larssons ljusa och luftiga inredning i Sundborn en ny inspirationskälla för svensk inredning. Men det skulle dröja innan detta fick något större genomslag hos vanligt folk.

Byggde bort trångboddheten

Det var först på 1920-talet som staten på allvar började bygga bort trångboddheten. Mellan 1920 och 1970 byggdes över en miljon bostäder med statligt stöd.

Men på 1920-talet var det fortfarande vedeldade järnspisar och fotogenlampor som gällde. Vatten bars ännu in och ut i hinkar och varmvattnet värmdes på spisen. Porslinet förvarades i fristående skänkskåp och maten ställdes i skafferi mot yttervägg, jordkällare eller i isskåp. Bänkarna var låga och avställningsytor saknades ofta helt.

Läs också: Bilder på husmanskost som bara svenskar älskar

Allrumsköken levde kvar

Den samhällsklass som egentligen skulle ha haft råd att bygga funktionella och praktiska kök var inte intresserad. Den anställde folk som jobbade i köket i stället. Och i arbetarhemmen var köket alltjämt en kombination av kök, matrum och bostadsrum. Ibland med inneboende.

Under 1930-talet byggdes allt fler lägenheter med två eller tre rum och ett litet kök. På landsbygden där­emot, där 50 procent av befolkningen ännu bodde, levde fortfarande de äldre allrumsköken kvar.

Nya tider

I funktionalismens tidevarv var köken fönsterlösa. Dagsljuset fick man in genom en glasvägg mot rummet intill. Ventilationen var dålig men funkisköket hade fiffiga lösningar som redalådorna, glaslådor för förvaring av torrvaror och kryddor som sitter i en egen liten hylla under överskåpen. Skafferi, diskho i försinkad plåt, arbetsbänk och modern spis var standard.

Vetenskapliga tidsstudier

I mitten av 1940-talet utvecklades de svenska standardmåtten för kök och köksinredning. Vetenskapliga tidsstudier av hur husmödrar utförde hushållsarbetet gjordes av statliga Hemmets Forskningsinstitut. Därefter anpassades kökets utformning för att bespara husmor, som nu i många fall blev yrkesarbetande, onödiga steg.

Ryggvänligare arbetshöjd

1950-talet innebar bättre arbetsytor, ryggvänligare arbetshöjd, kylskåp, överskåp med skjutluckor och rostfria diskbänkar – allt måttat efter husmoderns längd. Och när ”Findusmamman” lagade mat av halvfabrikat på 1960-talet behövde hon inte ­längre ett stort lantligt kök. Ändå blev köken större i takt med att bostäderna blev större med en rejäl matplats vid fönstret.

Ny grön våg

När 1970-talet knackade på öppnades dörren för en ny grön våg. Människor med gröna ideal flyttade från städerna för att leva lantligt och naturligt. Stora lantkök för stora familjer blev populära och de kompletterades nu med diskmaskin och avokadogrön kyl och frys som matchade furumöblemanget perfekt.

Matlagning blev en livsstil

Därefter har köket som hemmets självklara plats för umgänge hängt med. Öppen planlösning med kök och vardagsrum i ett är fortfarande ideal även om färgerna har ljusnat och de tekniska lösningarna utvecklats. Köket och maten vi lagar där har också blivit viktiga statusmarkörer. Vi spenderar allt mer pengar på att renovera våra kök och vi slukar kokböcker som aldrig förr. God mat och matlagning har blivit en livsstil som gjort köket till hemmets viktigaste plats – igen. Inget nytt under spiskåpan.