Anna och Daniel gör succé med sitt kafferosteri i det gamla järnvägshotellet

Daniel Eråker låter en näve råkaffe rinna genom fingrarna. Känner på strukturen, låter bönorna glida tillbaka ner i säcken.

Det är ett finsmakarkaffe, odlat och handplockat på en plantage i Nicaragua.

Slöinges stolthet

Nu står bönorna (som egentligen är kaffebuskens stenfrukter) i en säck på golvet i det som en gång var Slöinges stolthet.

Järnvägshotellet var känt för sina pampiga middagar och fantastiska julbord men på 1980-talet bar det sig inte längre.

Bygdegårdsföreningen renoverade

Tågen hade slutat att stanna och det lilla halländska samhället hade stagnerat. Kvar stod kåken, allt mer skamfilad av tidens gång med trasiga baldakiner och fönsterrutor.

För drygt 16 år sedan tog sig byns bygdegårdsförening an huset och lät byggnadsvårdsrenovera det genom projektet Hallandsmodellen.

K-märkt inredning

Därefter har Daniel och Anna fortsatt att renovera det k-märkta huset i samma anda sedan 2009 då de förälskade sig i det och köpte det.

Färgsättningen går i grönt med ådringsmålade pardörrar och nytryckta limfärgstapeter efter originalmotiv man har funnit i huset.

Stor omställning

Han och Anna flyttade från en vinterbonad sommarstuga i Halmstad på 70 kvadratmeter till detta schabrak.

– Vi har räknat till 35 dörrar invändigt. Det är lätt att gå vilse, skrattar Daniel.

Med sig hade de drömmen om ett eget pensionat och ett friare liv. Så blev det också. De installerade sig på andra våningen, där dubbelköket och den gamla festvåningen tar upp det mesta utrymmet.

Pensionat på nedre botten

På nedre botten inredde de frukostmatsal, ett bibliotek och rum åt gästerna. Anna tog huvudansvaret för pensionatet medan Daniel fortsatte sitt ingenjörsarbete på Ringhals kärnkraftverk samtidigt som familjen utökades.

Pensionatstiden var lika rolig som sträng.

– Hela tillvaron var som ett avsnitt av Fawlty Towers (Pang i bygget, red anm), säger Daniel.

– Det var fantastiskt att träffa så mycket folk. Det kom bara trevliga människor, minns Anna.

Slitigt liv

Samtidigt innebar det att hon måste vara alert nästan dygnets alla timmar. Barnen och gästerna behövde henne ofta samtidigt och Daniel arbetade långa dagar.

När tredje barnet var på väg bestämde de sig för att det var dags även för honom att hoppa av ekorrhjulet.

Nybörjare i kaffebranschen

Trots att han aldrig tidigare jobbat i branschen bestämde han sig för att gå på lusten och intresset för kaffe och starta ett mikrorosteri. Ingenjörskunskaperna och Daniels dragning åt perfektionism har varit en god hjälp på vägen.

– Jag lämnar ingenting åt slumpen och lever efter den japanska filosofin kaizen, som går ut på att ständigt förbättra det man håller på med.

Framgångsrikt direkt

Dessutom låg starten av mikrorosteriet rätt i tiden.

– Vi var inte förberedda på att det skulle dra till sig så mycket uppmärksamhet. Folk är genuint intresserade av vad vi håller på med.

Rosteriet har varit framgångsrikt, med dubblerad försäljning varje år till kaffebutiker, restauranger, kaféer och direkt till konsumenterna genom en webbutik.

Fin sammanhållning i bygden

Anna och Daniel kom snart till ytterligare ett vägskäl och bestämde sig häromåret för att lägga ner pensionatet och satsa helt på rosteridelen.

En positiv sak, som Anna och Daniel inte räknat med när de flyttade till Slöinge, var sammanhållningen och andan i byn, som sjuder av liv – och av barnfamiljer som hjälper varandra.

Kaffebar nya projektet

När Land hälsar på håller Anna och Daniel just på att fixa med nästa projekt: En kaffebar i den gamla frukostmatsalen.

Medan Daniel kör en sats i rostmaskinen plockar Anna i ordning bland teerna i shopen. Om en stund kommer barnen från skolan och kan mötas av sina båda föräldrar.

– Vi har fått det precis som vi ville ha det. Vi får jobba med något som vi älskar och har blivit jädrigt bra på. Vi gör allting tillsammans och lever nära barnen.

Läs också: Rina och Johan har restaurang i sitt hem i Stafsinge

Läs också: Sara startade sommarcafé hemma i trädgården!