Anna-Carins fina prästgård från 1700-talet

Det är lågt i tak och små fönster, men Anna-Carin Hovdegård älskar sin gamla Kyrketorps gård i Småland. Hon har inrett den i lantlig stil med arvegods och loppisfynd!

Uppdaterad: 2019-03-30

Anna-Carin Hovdegård älskar sitt 1700-talshus, Kyrketorps gård, i Småland.

Träden är fortfarande kala men våren gör sig påmind genom intensivt fågelkvitter och sol som värmer kinderna.

På en liten höjd ligger den gamla prästgården i Kläckeberga utanför Kalmar, omgärdad av småländska stenmurar.

Hus med anor

Det är en gammal prästgård som tros ha byggts i slutet av 1700-talet, men platsen har bebotts sedan 1500-talet.

Platsen har varit bebodd sedan 1500-talet, men huset är troligen från sent 1700-tal.

Här bor Anna-Carin Hovdegård med sambon Magnus och sönerna Milton och Vincent.

Älskar sitt hus

Inredning är ett stort intresse för Anna-Carin som tycker om att göra fint i hemmet.

Vi sitter den ljusa matsalen där det doftar kaffe och vaniljbullar från eftermiddagens fika. Anna-Carin minns lyckan hon och Magnus kände när huset faktiskt blev deras för 20 år sedan.

Förra ägarna renoverade

Läsrum med mormors och morfars blåmönstrade nybarockmöbler.

Huset var slitet så de fick måla och renovera innan de kunde flytta in. Magnus, som är snickare i grunden, renoverade golv, tvättstuga och toaletter.

Det smäckra skrivbordet i hallen är ett auktionsfynd.

Men det stora jobbet gjorde de förra ägarna, som tog över på 1970-talet. Då stod gården obebodd och korna som betade i hagarna intill gick in och ut i det huset.

Gillar gamla möbler

Det vita hörnskåpet i matsalen kommer från Magnus farföräldrar och passar fint i det ljusa rummet.

Anna-Carins vurm är inredning. Lantlig stil och gamla möbler har hon alltid gillat och vill att hemmet ska kännas ljust.

– Förut hade vi gardiner, men inte längre. För fönstren är små och taket är lågt så det blir lätt lite mörkt. Jag tycker att är mycket ljusare nu, säger hon.

Vitmålat och ljust

Gamla golvbrädor blir ett vackert trätak och bryter av mot allt det vita.

Alla väggar och tak är vitmålade med några undantag. Som timmerväggen i trappan till övervåningen, den är bevarad i ursprung.

Ingen vit färg har heller målats i taken, där gamla golvtiljor fått nytt liv som tak.

Övervåningen får rymd av att taket är öppet ända upp till nock och med den vitmålade murstocken i centrum.

– Jag tycker det är fint att de lade upp golvet i taket. Man ser de gamla spikarna och det kanske är det många som har dansat på golvet som nu är tak, säger Anna-Carin.

Härligt med murstock

I huset finns en kakelugn och flera öppna spisar.

Det är öppna spisar i nästan varje rum, och övervåningen med det stora rummet som har putsad murstock är öppet ända upp till nock, vilket skapar rymd.

– Det är ett härligt rum, just med muren. Det var mycket den jag föll för när vi var och tittade på huset. Jag tyckte det här rummet var himla maffigt, säger Anna-Carin.

Blandar gammalt och nytt

Schäslong för en stunds vila på ovanvåningen.

Genom åren har rummen fyllts på med gamla möbler men även nytillverkade.

– Jag blandar och går på vad jag tycker om för stunden. Det roligaste med att inreda är att det går att förändra med små medel. Det behöver inte vara dyrt, säger hon.

Rolig detalj

Äldre resväskor som både fungerar som inredningsdetalj och förvaring.

Som den stapeln av gamla resväskor som blir en originell och fin detalj.

– Ja, de koffertarna har inte kostat många kronor och gör sig jättebra i det här rummet, säger hon.

Nära skogen

Den vackra, antika skänken passar bra i det flera hundra år gamla huset.

I trädgården växer vinbärsbuskar, äppel-, plommon- och körsbärsträd. På sommaren blommar pioner. Och i skogspartiet som gränsar till tomten har hennes söner lekt. Deras kojor finns ännu kvar.

Njuter av vårsolen

Bondkatten Ceasar njuter av springa fritt på gården.

Katten Ceasar, som kom till gården för ett tiotal år sedan och blev kvar, smyger upp bakom henne på trappan, där Anna-Carin sitter och njuter av vårsolen.

Anna-Carins favoritplats är på trappan framför de gula dubbeldörrarna, i vårsolen.

– När barnen blir hämtade med skolbussen precis utanför grinden, och jag är ledig, kan jag sitta här med en kopp kaffe och vinka. Det är livet på en pinne, säger hon och kisar mot solen med ett leende.

Läs också: Malenas prästgård visade vara en ramslöksgömma

Läs också: Hemma hos Erika Åberg – expert i SVTs "Det sitter i väggarna"