Våga visa ditt stöd: 9 viktiga frågor och svar om att stötta i sorg

Viljan att finnas för vännen som förlorar en nära är för många en självklarhet. Men trots att man känner varandra mycket väl kan det kännas oändligt svårt att veta vad man ska säga eller göra. Att dyka upp i farstun kan kännas påfluget, som att man stör – men att inte göra det kan kännas kallt. Alla ord känns dåliga och inget man säger kan trösta.

1. Sorgen är ett skört tillstånd – hur ska jag undvika att störa eller säga fel?

Du stör inte. Kom ihåg att det värsta redan har hänt. Så var inte rädd för att knacka på – och fråga! Ställ en rak fråga. ”Jag hörde att det här har hänt. Skulle du vilja prata om det?” Eller ”Vill du att jag kommer över en liten stund?” Du märker om din vän inte vill. Du behöver inte fråga varenda gång ni har kontakt. Men fråga då och då: ”Hur har du det egentligen?” Och visa framför allt att du finns där – att du är beredd när helst det behövs.

2. Kanske tror man att någon ”närmare” nog finns där. Hur ska jag veta att just jag är den vän som bäst stöttar?

Det heter ju att i nöden prövas vännen. Ofta kan en relation stärkas av att man finner en ny sorts gemenskap. Vi har olika förutsättningar som människor att förstå. Men om du väljer att avskärma dig från den som har sorg med argumentet att ”låta denne vara ifred” riskerar du att den sörjande går miste om just det stöd som så väl kan behövas.

3. Vad är det vanligaste ”felet” omgivningen gör?

Att vårt stöd, som till en början kan vara massivt, plötsligt tar slut. Vi har en konstig tidsuppfattning om sorg. Att det är en sorts penicillinkur och man är ”botad”. Men sorg bär vi med oss, ibland genom hela livet. Många tittar bara till det yttre, fram till begravningen. När den är över kan de som står utanför konstatera ”skönt, titta – de klarade ju detta. Nu går vi vidare”. Kanske är det först då som den som drabbats av sorg börjar förstå att det värsta har hänt.

4. Vad är svårast när du ska stötta vännen?

Sorgen går igenom olika faser. Ett stadium, som ofta kommer först efter begravningen, är att den som sörjer plötsligt inser att den avlidne faktiskt inte kommer tillbaka. När den första tiden av chock är över kan en maktlöshetskänsla ta över som tar sig uttryck i ren ilska. ”Nu har du varit död i tre månader – nu får det räcka!”

Som vän behöver du förstå detta. För det är inte ovanligt att ilskan riktas mot dem omkring en. I detta läge behöver du ha tålamod med den som sörjer – och inte ge upp! Ilskan är ju inte avsedd för dig, utan bara ett uttryck för den sörjande personens bitterhet, orkeslöshet eller maktlöshet.

5. Vilken roll ska jag ta?

Din viktiga roll som vän kan bli att visa att en stor del av livet ändå är som vanligt, trots allt. Och att det finns ett socialt sammanhang där den sörjande fortfarande ingår och är betydelsefull. Bjud in till semester, en vardagsmiddag, fråga om han eller hon vill hänga med till jul, eller bara ta en promenad.

Som efterlevande ska man ju fortfarande upp på morgonen, kanske ta barnen till skolan och maten ska lagas. Vardagens rutiner kan vara extremt betungande. Här kan du som vän hjälpa till enormt genom att fråga: ”Behöver du något?”, ”Vill du att någon kommer?” eller ”Känner du dig orolig för dina barn?”

6. Även om relationen är nära, varför vet vi plötsligt inte vad vi ska säga eller göra när vi möter den som sörjer?

Vi kan vara rädda att behöva bemöta vännens egentliga desperata känslor. Eller också oroas vi av hur de egna känslorna ska handskas. Man blir påmind om sina egna sorger.

7. Tänk om jag inte klarar av att vara ett stöd?

Du har en viktig roll men du ska inte gå in i stödet så mycket att du tar på dig en del av sorgen själv. Se till att ta hand om sig själv. Ibland kan det vara svårt att ensam fylla hela uppgiften att agera som stöd. Då kan det vara bra att dela uppgiften genom att bilda en grupp kring den som sörjer.

8. Finns det något jag bör undvika att säga och göra?

Varje sorg är unik och man ska först och främst komma ihåg att den som sörjer ofta känner sig väldigt ensam. Du bör akta dig för att försöka ta över en sorgeprocess, genom att försöka tala om hur det är eller påstå att man ”förstår precis”.

Ett annat misstag är när vi försöker trösta på ett rationellt eller intellektuellt sätt istället för att lyssna på vännens känslor. Att säga saker som ”Fint att ni ändå fick så lång tid ihop”, ”Du kommer träffa någon annan” eller ”Hon slapp lida” kan bara spä på den sörjande personens upplevelse av ensamhet, eftersom vännen med denna typ av ”tröst” inte alls tycks ha någon förståelse för den sörjandes känsla av ensamhet eller maktlöshet.

9. Kan vem som helst vara ett stöd?

Ja. Är du granne eller arbetskamrat kan du på ett enkelt och rakt sätt säga ”jag vet vad som har hänt. Jag finns här om du vill prata. Men det är viktigt att inte börja babbla själv: "Jag kan inte tänka mig hur jobbigt du har det” eller ”när min partner gick bort så…”

Man ska komma ihåg att denna person redan gjort en bedrift i att kliva upp ur sängen, klä på sig och ta sig till jobbet. Kanske personen äntligen har uppbringat förmågan att tänka på annat en liten stund just denna morgon. Att då direkt bli påmind när man kommer innanför tröskeln på jobbet kan upplevas som ett hårt slag, snarare än ett steg framåt.

Läs också: Psykoterapeuten: Därför sörjer vi randigt

Läs också: Så stöttar du en vän i sorg – 8 konkreta sätt