– Vi har alltid varit en stund hos Peters familj och en stund hos min familj på julafton. Vi växlade om att vara hos ena familjen och äta och att sedan vara hos den andra på kvällen. Men det blev alltid sura miner i Peters familj. Vi fick alltid pikar för att vi inte ätit med dem eller för att vi gick för tidigt. De blev sura hur vi än gjorde, säger Anna.
För tre år sedan bytte de strategi. För att få en lugnare jul utan en massa fläng hit och dit bestämde de sig för att fira julafton med vardera familjen vartannat år. Det år man inte sågs på julafton skulle man i stället fira nyårsafton ihop. Det låter väl rimligt. Eller?
De började med att fira julafton med Annas familj och sedan nyårsafton med Peters. Men inte heller det upplägget föll i god jord. Peters familj hade saknat att träffa dem på julafton. Nej, någon lösning verkar vara svår att hitta. Och nu har Anna och Peter tröttnat fullständigt på att känna att de ”borde” vara här eller där.
– Jag får sådan ångest av det här. Jag funderar på att bjuda hit alla, men då blir det ju orättvist mot Peters släkt om alla får komma hit just denna jul … suckar Anna.
