Forskaren Charlotta Mellander: Här vill vi betala mest för vårt boende

Här är kartorna som visar hur Sverige dras isär. På bara tio år har attraktiva områden blivit mer attraktiva – och tvärtom. Charlotta Mellander forskar om regional utveckling och har en del av förklaringen till varför många landsbygdskommuner tappar mark.

Publicerad: 9 oktober 2015

Varken bredband eller infrastruktur kommer rädda landsbygden. Och nej, ungdomarna flyttar heller inte tillbaka i någon högre grad. Det säger Charlotta Mellander som är professor i nationalekonomi och forskar i regional utveckling.

– Urbaniseringen har pågått i 200 år. Det är en dålig strategi att sitta och vänta på en vändning, säger hon.

Dagarna efter att Finansinspektionen gick ut med att Sverige riskerar en bostadsbubbla presenterade hon dessa tre kartor på sin blogg.

De visar hur ”het” bostadsmarknaden är genom att jämföra inkomst med huspriser. I de kommuner där huspriserna är betydligt högre än vad som kan förväntas givet inkomsterna är i storstäderna eller dess kranskommuner. De gröna delarna har lågt/tappar i attraktionsvärde och de oranga och röda har högt attraktionsvärde. Där är man alltså beredd att betala mer än vad inkomsten egentligen tillåter.

Så läser du kartorna:

Ju rödare platsen är, desto mer är folk beredda att betala för att bo där. Ju grönare, desto mindre attraktivt. Gult är neutralt. Förändringskartan visar att skillnaderna mellan Sveriges kommuner har ökat snabbt under 10 år.

Läs också: Lina Bjerke: Staden och landet behöver varandra

– Som vanligt när man pratar om Sverige så pratar man ur ett storstadsperspektiv, säger Charlotta Mellander.

Så bostadsbubble-diskussionen är mer en lokal nyhet än en riksnyhet?

– Sverige ser väldigt olika ut. Det är det jag vill visa.

Det är billigare att bo på många delar av landsbygden nu än för tio år sedan. Kan inte det leda till att folk flyttar tillbaka?

– Nej, tvärtom. Att ett hus är billigt signalerar att platsen inte är så attraktiv och att det kan bli svårt att sälja det senare. Många vill bo nära varandra, det sa till och med nobelpristagaren i ekonomi, Robert Lucas.

Hur ska man göra för att vända trenden?

– Kavla upp ärmarna. Vi står inför en mycket stor utmaning. Varken bredband, lägre bensinskatter eller bättre infrastruktur kommer stoppa utvecklingen. Alla kommuner har en tillväxtplan men, som forskaren Josefina Syssner visat, har väldigt få en plan B om det inte blir tillväxt, vilket är läget i många kommuner. Att krympa smartast borde fler tänka på.

Läs också: Experten: Platsen måste ha något som lockar

Vad har storstäderna som glesbygden saknar?

– Konsumtion som inte kan göras på nätet. Det vill säga teatrar, restauranger, konserthus. De kommuner som har hög attraktionskraft har två saker gemensamt: Det är en stor kommun och har en hög befolkningstäthet.

Att statliga verk flyttar in till städerna, hur stor påverkan har det?

– Det är viktigt men inte avgörande för landsbygdens utveckling. De flesta som flyttar är under 30 år. Det leder även till åldrad befolkning och färre barn. Vissa kommuner har under en tioårsperiod höjt sin medelålder från 40 till 44 år, det är en enorm skillnad om man ska föda barn.

Vad är din lösning till detta?

– Hade det funnits en enkel lösning så hade vi inte haft det här problemet. Men frågan är alldeles för underskattad och vi måst hitta nya strategier. Jag vill se fastighetsägare och näringsliv samarbeta närmare politiken och tjänstemännen. En sak är klar: Någon hjälp utifrån som löser situationen, det kommer inte.

Läs också: Schlingmann vs Schyman i landsbygdsdebatt